Carina Rydbergs darrande hjärta
Liksom Carina Rydberg ska jag nu vara öppenhjärtig – inte om hela mitt liv, men om min litterära snobbighet.
Jag märker att jag instinktivt undviker böcker som alla pratar om. Därför skulle det aldrig ha fallit mig in att köpa Rydbergs nya roman Djävulsformeln.
Däremot kan jag senare, nästan i smyg, låna den på biblioteket. Det är snabblån med en veckas lånetid, men jag slukar boken på ett par dagar. Den är lockande och det förbryllar mig.
Jag bryr mig faktiskt inte om Carina Rydbergs liv, hennes krogbesök, kärleksäventyr eller dykningar på djupt vatten. Men mellan dessa väldigt konkreta berättelser finns något annat som är värdefullt.
Ur författarens arbete, den noggrant dokumenterade uppriktigheten, framträder en litterär gestalt med smala armar och darrande hjärta. Det är en intressant figur full av regeltvång, med klara paranoida drag och med ett tvetydigt förhållande till sin egen kvinnlighet. Carina Rydberg är en bra författare.
Romanen är redan många månader gammal, men jag gissar att den snart kommer som pocket.
Snabba kast över till flugsnapparnas liv. I flera månader har jag läst lite i taget i Staffan Ulfstrands bok Flugsnapparnas vita fläckar.
Det är en populärvetenskaplig rapport över ny forskning om några olika djur i svensk natur. Författaren är specialist på evolutionsbiologi och beteendeekologi och det är också de perspektiv som han använder när han visar varför djur gör som de gör.
Detta är inga ämnen som jag på något sätt är hemmastadd i, men jag fortsätter att intresserat och envetet läsa en bit i taget om dagsländor, vargar, lämlar och andra märkliga varelser.
Möjligen har jag en lätt invändning till bokens lite lättsinniga och humoristiska språk. Är det ett så rafflande ämne som flugsnapparnas kärleksliv som behandlas, så behövs det inga lustigheter för att hålla intresset vid liv.
Stefan Castas essäsamling Blommorna är jordens ögon är också en bok att hålla på med en längre tid.
För mig har det varit en njutning att läsa om snöbollschampinjoner och mandelblom straxt innan jag ska somna. Casta har ett slags stillsam och vacker vardagsprosa som är skön att bära med sig in i natten.
Maj Fagerberg har illustrerat boken, både med svartvita teckningar, varav speciellt några är mycket fina, och med många botaniska bilder i färg.
Allra vackrast är illustrationen med den tunna backnejlikan. Den får mig att inse att jag om några månader än en gång får gå över de blommande ängarna.
Böcker:
Carina Rydberg: Djävulsformeln (Albert Bonniers förlag)
Staffan Ulfstrand: Flugsnapparnas vita fläckar (Atlantis)
Stefan Casta: Blommorna är jordens ögon (Illustrationer: Maj Fagerberg, Wahlström & Widstrand)