Krönika

Av ren självbevarelsedrift borde generaldirektörer se till att det inte nallas i syltburkar och skålas bort skattepengar, skriver Paul Ronge.

”Det viktigaste för de yngre studenterna är en riktig gammal klassiker: att ha en trygg och säker anställning. I hela studentgruppen kommer det på andra plats, tätt efter balans mellan arbete och privatliv”, skriver Ylva Rehnberg.

USAs roll i världsekonomin, världspolitiken och som inspirationskälla för andra länder innebär att valet den 6 november är oerhört betydelsefullt även för oss som inte har rösträtt, skriver chefredaktör Alexander Armiento.

Fakta och förnuftsbaserade argument biter inte på dem som väljer att lägga sin röst på nynazister. Hur man ska hantera den bakomliggande ilskan och frustrationen är en gåta, skriver Alexander Armiento.

Att Aung San Suu Kyi kan tala inför ILO är stort. Det hade varit omöjligt utan ILOs påtryckningar på Burma.

Åttiotalets fackliga kongresser präglades av debattlystnad och tydliga skiljelinjer. Men det var inte bättre förr, menar Alexander Armiento.

Efter Francois Hollandes tillträde som Frankrikes president är stämningen bland statstjänstemännen försiktigt optimistisk.

Den som avböjer en anställning på grund av att villkoren är för dåliga kan mötas av rena attacker. En erfarenhet som drabbat några av dem som deltagit i det så kallade sjuksköterskeupproret, där nyexaminerade sjuksköterskor vägrat att jobba för mindre än 24 000 kronor i månaden, skriver Publikts chefredaktör Alexander Armiento.

Förklaringsmodellen ”obegriplig ondska” var utgångspunkten. Endast långsamt tolkar samhället om Anders Behring Breiviks terrordåd. Insikten sprider sig att motiven var politiska, skriver journalisten Lisa Bjurwald.

Mycket tyder på att USAs Högsta domstol kommer att upphäva delar av pesident Barack Obamas sjukvårdsreform, skriver Martin Gelin. ”Amerikaner tycker om enskilda statliga program, men ogillar »staten« som abstraktion”, menar han.

Vladmir Putin vill att ryssarna blir fler. ”Men när själva antalet invånare, snarare än deras möjlighet till ett gott liv, pekas ut som målet för politiken – ja, då känner jag mig en smula illa till mods”, skriver Publikts chefredaktör Alexander Armiento.

Frågan om barnfattigdomen har sprängkraft, därför blir den också ett slagträ i den partipolitiska debatten, menar Alexander Armiento. ”Men vi ska inte glömma att de barn vi pratar om har drabbats för att deras föräldrar har ont om pengar – oftast för att de saknar en ordentlig lön”, skriver han.

”När jag såg det framför mig på teven var det en hisnande upplevelse av skammens kraft och sossarnas bortglömda kunskap om hur man tar makten över den.”

Hallåorna i SVT1 försvinner ur bild. Det är ett överraskande beslut i en tid då trenden är att göra kommunikation mer personlig.

Jag förstår fortfarande inte hur mina vänner i London, många av dem med väldigt irreguljära inkomster, ens vågade skaffa familj.