Gabriel Wernstedt: Aung San Suu Kyi och rätten att strejka
Att Aung San Suu Kyi kan tala inför ILO är stort. Det hade varit omöjligt utan ILOs påtryckningar på Burma.
Aung San Suu Kyi har just talatinför delegater från världens länder på ILOs arbetskonferens i Genève. I sin kamp för mänskliga rättigheter i Burma kan hon jämföras med Nelson Mandela, som även han stått på samma plats och talat. I talet har hon nämnt vikten av social dialog och att arbetstagare ska ha rätt att strejka.
Att hon valt att hålla ett anförande inför ILO före sitt Nobeltal i Oslo, säger något om FN-organets trovärdighet och styrka. En styrka som vilar på trepartsuppdelningen: arbetsgivare, arbetstagare och regeringar. Att hon väljer att lyfta upp strejkrätten i sitt tal är också mycket symboliskt. Strejkrätten har stått i centrum på denna arbetskonferens i tider av ekonomisk kris, hög ungdomsarbetslöshet och social oro.
Att Aung San Suu Kyi för första gångenpå över 20 år kunnat resa till Europa och ILO är stort. Ännu större är att Burma långsamt påbörjat en demokratiseringsprocess. Den resan hade inte varit möjlig utan internationella påtryckningar – inte minst ILOs återkommande granskningar av mänskliga rättigheter i landet.
Tvångs- och barnarbete är fortsatt vanligt i Burma, och först för ett drygt halvår sedan blev det, för första gången på över 40 år, lagligt att starta fackförbund. Burma skulle ha behandlats i den kommitté, applikationskommittén, som har till uppgift att rapportera om de värsta kränkningarna av mänskliga rättigheter som skett på arbetsplatser runt om i världen. Men så blir det inte.
Inte heller Guatemala, där drygt tio personer mördats under året för att de arbetar fackligt, kommer att tas upp. Maria, arbetstagarrepresentant från Guatemala, som åkte till ILO för att berätta om kränkningarna trots hot – till och med under sittande möte – får åka hem utan att bli hörd.
Förenings- och organisationsfrihet, förbud mot barnarbete, diskriminering och tvångsarbete. Det är vad applikationskommittén normalt går igenom i ILOs 185 medlemsländer. Men för första gången någonsin kommer ILOs arbetskonferens inte att arbeta fram någon lista över de värsta kränkningarna av mänskliga rättigheter i världen. Orsaken är att arbetsgivarna blockerat arbetet genom att kräva att strejkrätten inte längre ska anses vara en del av organisationsfriheten. Under sittande möte valde de svenska arbetsgivarrepresentanterna att tillsammans med sina kolleger lämna kommittén i protest.
Genom rättspraxis har det slagits fast att konflikträtten, både för arbetstagare och arbetsgivare, är en förutsättning för att kunna utöva den fria förenings- och förhandlingsrätten. I Sverige är det sedan länge en självklarhet och reglerat i lag.
Arbetet må ha blivit gränslöst, men de grundläggande mänskliga rättigheterna har fastnat i gränskontrollen. Aung San Suu Kyi och Maria från Guatemala vet vad kränkningar av mänskliga rättigheter innebär. Det är djupt tragiskt att inte alla gör det.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
