Lisa Bjurwald: Från fokus på psykologi till politik
Förklaringsmodellen ”obegriplig ondska” var utgångspunkten. Endast långsamt tolkar samhället om Anders Behring Breiviks terrordåd. Insikten sprider sig att motiven var politiska, skriver journalisten Lisa Bjurwald.
Som journalist specialiserad på extremhögern har jag bevakat terrordåden i Norge och deras efterspel sedan den första nyhetsflashen antydde att det rörde sig om mer än en vanlig gasexplosion. I dagarna har jag varit på plats i Oslo tingsrätt.
Min frustration över debatten kring gärningsmannen växte i takt med att månaderna gick, men nu har den norska diskussionen äntligen börjat landa i det resonemang som jag och mina kolleger förde fram redan dagarna efter 22 juli: att dådet var politiskt, att Anders Behring Breivik motiverades av en antimuslimsk ideologi som har brett stöd i Europa, att en jihadist knappast skulle utsättas för flera psykiatriska undersökningar i tron om att finna honom eller henne »galen« – i fall med muslimska gärningsmän fokuserar vi på ideologi, inte personlighet.
Det här ger en insikt om hur långsamt samhällets känslomässiga och psykologiska processande av ett terrordåd sker.
Kanske måste det också få ta sin tid. Det är inte första gången Europa stuckit huvudet i sanden, ned till diskussioner om »obegriplig ondska«, innan de hårda sanningarna gradvis blivit mer lättsmälta. Samma sak skedde med de ursprungliga fascisterna, som visade sig vara skrämmande lika dig och mig.
Men medan Norge fokuserat på sin självläkningsprocess har många viktiga bitar av pusslet 22 juli blivit liggande.
Anders Behring Breiviks hat riktade sig inte enbart mot de muslimer som han tror ingår i en jättelik världskonspiration – och Utøya visade sig vara en »bonusoperation«, trots att massakern kommit att symbolisera hela den tvåhövdade terrorattacken 22 juli.
Helst hade Breivik velat jämna regeringsbyggnaden med marken. Av de tolv norska förrädare han rankar som allra värst, kategori A, tillhör de flesta regeringen. Utrikesminister Jonas Gahr Støre toppar listan, LOs ledare hamnar också högt.
Tack vare sina vittnesmål i Oslo tingsrätt har tjänstemännen vars chefer var terroristens primära måltavlor fått ett slags upprättelse. Men deras arbetsmiljö är fortfarande bedrövlig.
Mer än ett halvår efter terrorattackerna saknade flera av regeringskvarterets nya lokaler de av säkerhetspolis och försvar rekommenderade skydden mot nya angrepp. Hade säkerhetsnivån varit lika låg om al-Qaida legat bakom?
Åtta personer dog i bombdådet, många fler skadades. I rätten har vi också fått höra hur till synes oskadda överlevande lider av bland annat tinnitus och sömnproblem. De som befann sig på semester dras med skuldkänslor över att inte ha kunnat rädda liv.
Det kan ta upp till tio år innan regeringskvarteret är nybyggt eller återuppbyggt, enligt den norska regeringen. Beslutet tänker man dra ut på till nästa år. Under tiden måste tjänstemännen bära sina synliga och osynliga ärr till jobbet varje dag utan att krackelera.
Lisa Bjurwald är journalist och författare.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
