I varje nummer av Publikt medverkar en gästkrönikör. Här hittar du de krönikor som publicerats, med de senaste först. Du kan även följa Publikts krönikor genom att prenumerera på RSS-flödet.
Samhällsbyggarna på sjuttiotalet ville medborgarna väl. Institutionerna skulle vara lättåtkomliga för alla, men var det nödvändigt att göra dem så tråkiga, undrar Kalle Lind i en krönika.
I sociala medier har tjänstemannen trätt fram som den nya hjälten. Det skriver Olav Fumarola Unsgaard i en krönika om de senaste dagarnas folkliga engagemang för människor på flykt.
Även vi som är lyckligt lottade har svårt att få bitarna på plats i det vi kallar livspusslet. Vi borde därför kunna visa mer förståelse när någon inte alls får ihop det, skriver Publikts chefredaktör Alexander Armiento.
Människor med engelska som förstaspråk blir tidigt varse att engelska är ett språk som kan talas och skrivas på väldigt skilda sätt. Om det skriver chefredaktör Alexander Armiento i en krönika.
De senaste tio åren har den politiska kartan ritats om på ett sätt vi kanske inte inser vidden av. Det skriver Svend Dahl i en krönika om svensk blockpolitik och decemberöverenskommelsen.
I Finland är koalitionsregeringar mer regel än undantag. Saknas gör också den vänster - höger-uppdelning som finns i Sverige. Det skriver Carl-Gustav Lindén i en krönika om det finländska riksdagsvalet.
Ordet hen väcker känslor, men har nu etablerat sig i flera sammanhang och i Svenska Akademins ordlista. Det är dags att också hälsa hen välkommen till Publikts spalter. Det skriver chefredaktör Alexander Armiento i en krönika.
Det finns ständigt en förväntan om att folk måste vilja klättra. Man ska utvecklas och förverkliga sina drömmar genom jobbet. Det skriver Hanna Hellquist i en krönika om att vara nöjd med sitt jobb.
På fyra år har två gatutidningar blivit sju. Konkurrensen mellan hemlösa svenska och fattiga EU-migranter har hårdnat. Samtidigt sker det medborgerliga engagemanget på Twitter. Det skriver Aaron Israelsson i en krönika om konflikterna på gatan.
Skummar man igenom en bråkdel av det som skrivits efter de fruktansvärda händelserna i Frankrike kan man lätt få för sig att den fria världen står och faller med mig och mina kolleger. Det skriver Johan Wanloo i en krönika om satirtecknarens villkor.
Turistattraktionerna står tomma i Paris efter terrordåden. Besökarna är rädda. Men det gäller inte parisarna. De tar ställning för ett tolerant och solidariskt samhälle och för tryck- och pressfrihet, skriver krönikören Britta Röstlund.