Krönika

Vissa dagar är Daniel Swedin övertygad om att arbetslösheten är hans eget fel.

Ingen ska tvingas jobba tills hon stupar eller behöva skura toaletter med en tandborste, skriver Alexander Armiento och påminner om det fackliga löftet.

Alexander Armiento om att den som är facklig medlem är en del av en global rörelse för demokrati och mänskliga rättigheter.

Maja Aase undrar varför personalen på IKEA är så tysta om det som är dåligt inom företaget.

Om vi vill undvika ett hårt nationalistiskt klimat gör vi bäst i att kväva våra egna, oskyldiga svensksvärmerier i deras linda, skriver Lisa Magnusson.

Alexander Armiento om sin önskan att tro på framsteg för demokrati och öppenhet, trots att tyrannerna envetet trotsar alla kampanjer på Facebook.

Det verkar vara vår tids farsot att många arbetsuppgifter inte ska betalas, skriver Carl von Scheele.

De sociala mediernas lätttillgängliga arena har gett förbannade resenärer på stillastående tåg möjlighet att rapportera i realtid, skriver Alexander Armiento.

Alexander Armiento om livets bagage och det existentiella valet mellan spara och slänga.

I de mysiga julförberedelsernas namn åtar sig plötsligt kvinnor två tredjedelar av all julstädning, skriver Marina Nilsson, hemmafru och författare till boken »Hemmafru 2.0«.

Alexander Armiento om den välordnade arkitektoniska skapelsen Brasilia – och det oplanerade myllret av kåkstäder runt staden.

Feminism har blivit ett individuellt ansvar, något man kan deklarera i statusraden på Facebook, skriver frilansjournalisten Linus Fremin.

Känslojournalistiken snedvrider viktiga frågor. Därför måste vi behålla en hälsosam dos tråkighet och skepsis, skriver Teresa Axner.

Den som läser artikelkommentarer på webben kan förledas att tro att landets befolkning domineras av högröstade människor med ytterkantsståndpunkter, skriver Alexander Armiento.

Alexander Armiento om hur en berättelse om en sjuk mamma spred sig som en löpeld med hjälp av Facebook och Twitter.