Visst kan vi vinna över rasismen
En lång rad av attacker mot flyktingboenden har skett bara under det senaste året. Men Alexander Armiento ser också att det finns starka motkrafter. Därför tror han att arbetet med att bekämpa rasismen kommer att lyckas.
I mitten av september kastas en brandbomb mot ett hem för ensamkommande flyktingbarn i Österbybruk i Uppland. Några dagar senare anhålls tre unga män som försökt köra på en 18-åring från flyktingboendet.
Också i Älvdalen i Dalarna försöker någon i full fart köra över ensamkommande flyktingbarn från ortens boende – vid två olika tillfällen.
I Grums i Värmland kastar fem unga män ägg på hemmet för ensamkommande flyktingbarn och placerar ut gödselsäckar med smällare i. De tar struptag på två pojkar som bor där.
Även i Kristdala i Småland finns ett flyktingboende. Där målar någon ett hakkors på entrén och skriver orden ÅK HEM med röd färg.
Det är Expressenjournalisten Niklas Orreniussom uppmärksammar en lång lista av attacker mot flyktinghem bara under det senaste året. Den rymmer klotter och skadegörelse – men även angrepp på de människor som bor där.
Det förekommer också sabotage mot hus där flyktingar ännu inte flyttat in – med syftet att förhindra att de gör det. I maj i år brinner en lada vid en gård i Eslöv som ska bli hem för ensamkommande flyktingbarn. Polisen konstaterar att branden måste vara anlagd.
Och när ett annat boende i våras är på väg att öppna i Vallentuna norr om Stockholm utsätts huset flera gånger för vandalisering. Dessutom får kommunen ta emot hotfulla telefonsamtal.
I Vallentuna hyllades attackerna av högerextrema grupper och motståndet mot boendet uppmärksammades i riksmedia. Men som Niklas Orrenius konstaterar sprids kunskapen om sådana här händelser sällan utanför lokaltidningens spalter.
Vi har därför inte klart nog sett och uppmärksammat den rasism som är så stark att den får människor att ta till skadegörelse och våld för att de inte vill ha flyktingar i sin närhet. En rasism som innebär ett hot både mot individers trygghet och mot vårt demokratiska samhälle. Dåden är många och spridda. Det är tydligt att det inte handlar om enstaka händelser utan om ett allvarligt samhällsproblem.
Men jag vill i alla fall tro att arbetet med att bekämpa det problemet har goda förutsättningar att lyckas. Motkrafterna är starka. En majoritet av svenskarna har blivit mer positivt inställda till invandrare. Flera uppmärksammade utvisningsärenden har väckt en kraftig opinion till försvar för människors rätt att stanna i Sverige. De allra flesta politiker tar starkt avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Och våldsverkarna och sabotörerna får inte sin vilja fram. I augusti invigde migrationsminister Tobias Billström det nya flyktingboendet i Vallentuna.
Lika viktigt som att se att rasismen finns överallt – inte bara på de orter som figurerat i denna text – är att lägga märke till att motståndet mot rasismen finns överallt. Även där dåden inträffat.
I tidningen Vallentuna Nya beklagar Markus, granne med flyktingboendet, det som hänt.
– Jag känner att det är bra att vi tar hand om svårt utsatta ungdomar, säger han.
Jag hoppas att du, jag och Markus tillsammans kan vinna över rasismen.
Alexander Armiento är chefredaktör för Publikt.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
