Vilda västern i sommarjobbsland
Kollektivavtalen fyller en viktig funktion för sommarjobbare. Det skriver ST Press chefredaktör Alexander Armiento.
Det tog ett tag innan jag insåg vilken hopplös uppgift jag gett mig in på. Ett restlager med kläder från en vårkollektion som inte gått åt skulle reas ut i ett högsommarslött Stockholm. Tyvärr var det få som tittade in i butiken, och ännu färre som köpte de fortfarande ganska dyra plaggen. Det betydde i sin tur att jag kunde vänta mig en usel timlön, eftersom min betalning enbart skulle bestå av provision på försäljningen.
Ett liknande öde drabbar olyckligtvis fortfarande sommarjobbare som fått mer eller mindre omöjliga säljuppdrag, berättar man hos Sommarjobbsexperten – en telefon- och webbjour inom ramen för TCO-förbundens initiativ FacketFörändras.nu. Samtalen kan exempelvis komma från ungdomar som fått jobb på telemarketingföretag och inte nått upp till förväntad försäljning.
På arbetsplatser som saknar kollektivavtal – i likhet med den butik där jag i mina tonår förgäves försökte kränga gårdagens mode – finns nämligen inget som hindrar arbetsgivare från att enbart betala provisionslön.
Det finns också sommarjobbare som inte får någon betalning alls. LOs fackliga hjälptelefon rapporterar att man i år fått många samtal från personer som erbjudits att provjobba gratis.
Andra ungdomar hör av sig och berättar om dålig arbetsmiljö och svikna löften.
— •l• —
Det är uppenbart att de fackliga sommarjobbsjourerna fyller en viktig funktion när de sprider kunskap om det skydd de anställda har i lagar och kollektivavtal, i en ständig kamp för att sommarjobbsarbetsmarknaden inte ska förvandlas till vilda västern.
Men det finns också de som i stället vill försämra sommarjobbarnas skydd. Centerns ungdomsförbund, CUF, har krävt att sommarjobbare under 25 år ska undantas från kollektivavtal och lagen om anställningsskydd. Det skulle inte bara innebära att de gick miste om reglernas skydd och avtalens försäkringar, det skulle också ge arbetsgivare möjlighet att hålla auktion där den som säljer sin arbetskraft billigast får jobbet. CUF-ordföranden Magnus Andersson verkar inte ha problem med en sådan underbudskonkurrens: »Om man är beredd att gå in på en lägre lön för att få in en fot tycker jag det är rimligt«, säger han i en intervju.
— •l• —
De flesta arbetsgivare är seriösa och vill ge unga vettiga villkor. Det visar sig inte minst genom att fackens telefonlinjer också får samtal från chefer som har frågor kring vad som är en rimlig lön.
Tyvärr är det ändå åtskilliga unga som varje sommar får en dålig start på arbetslivet – en undersökning från bemanningsföretaget Academic Work visar exempelvis att var fjärde student känt sig utnyttjad på sitt sommarjobb. Dessa problem kan bara åtgärdas genom att sprida information om arbetstagares rättigheter och verka för att fler täcks av kollektivavtalens skydd – inte genom att försämra villkoren för alla.
Vi kan inte lita på att alla arbetsgivare är välvilliga. Även om jag – tack vare min chefs medlidande – i slutänden faktiskt fick några kronor extra i lön utöver provisionen, den där sommaren i klädbutiken.
Alexander Armiento
är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
