varning för silvio
Söndagen den 13 maj kan mycket väl visa sig ha varit en ödesdiger dag, en skammens dag, för den italienska nationen.
Miljardären och mediamagnaten Silvio Berlusconis valframgång försätter Italien i en kniptång.
Hans anseende i omvärlden – utanför Italien – har nått en bottennivå. Han ses som något som katten släpat in.
Den konservativa brittiska tidningen Economist utmålade honom frankt som en brottsling.
Franska Le Monde skrev att Berlusconi är diskvalificerad som premiärminister, inte bara av juridiska skäl utan också av politiska skäl och oroades över hans samarbete med högerextrema och rasistiska partier.
Italien är befolkningsmässigt ett av Europas och EUs stora länder. Nära 60 miljoner invånare, ungefär som Frankrike och Storbritannien.
Men den italienska statsbildningen har aldrig nått riktig stabilitet, och heller aldrig vunnit riktig respekt. Fascismen under Benito Mussolini åren 1922–45 och samarbetet med nazisterna placerade landet på fel sida om demokratigränsen. Efter kriget har 58(!) olika regeringar avlöst varandra – den nya ministären blir den 59e. Maffians våld och en (under ytan) ständigt närvarande fascism har underblåst oron.
1994 blev Berlusconi premiärminister första gången. Med stöd av sitt medieimperium – däribland de stora kommersiella TV-kanalerna – och nyfascisterna lyckades han och hans parti Forza Italia sitta kvar vid makten i ett knappt år.
Efter valet -96 inleddes en era med olika regeringar stödda på en vänster-mitten-koalition. Under några år var EU-kommissionens nuvarande ordförande Romano Prodi premiärminister.
Men någon verklig stabilitet lyckades man inte uppnå.
Silvio Berlusconi, Italiens rikaste man, har anklagats för maktkoncentration, korruption och maktmissbruk och för att skydda maffian. Han drar sig inte för att samarbeta med rasister och fascister. Han symboliserar idéer som demokratiska krafter runt om i världen, i politiska partier och i facken, bekämpar och fördömer.
Trots det har han nått fram till en stor del av den italienska befolkningen med sitt budskap.
Samtidigt är många italienare oroade. Så här sa Francesco Rutelli, vänsterns kandidat, strax före valet: ”Om Berlusconi vinner valet blir Italien isolerat i Europa.”
EU-toppmötet i Göteborg i juni blir en första prövosten.
PS. I förra numret skrev jag om den brutala tacklingen i SM-finalen mellan Färjestad och Djurgården. Jag har fått reaktioner med invändningar. Det var en inte särskilt brutal tackling, tycker Lars Erik Palmgren, ST-medlem vid CSN i Sundsvall. Läs hans synpunkter i sin helhet i insändaren här intill.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.