Vår avsky för kriget
Det är säkert fler än jag som har förundrats över statsminister Göran Perssons nonchalanta syn på USAs planerade krig mot Irak.
Persson mumlar om kriget. Han talar inte gärna om det grymma lidande som Iraks befolkning kan komma att utsättas för.
En av dem som upprörts av Göran Perssons attityd är Sverker Åström. Åström är inte vem som helst. Han spelade en nyckelroll i svensk utrikespolitik som FN-ambassadör under 1960-talet och kabinettssekreterare i UD på 70-talet. Han samarbetade nära med den tidens statsministrar Tage Erlander och Olof Palme.
Det var en period då svensk utrikespolitik betonade fredens betydelse och avvisade kriget som lösning.
Åström skrev nyligen en starkt Persson-kritisk debattartikel i Svenska Dagbladet. Den förtjänar en vidare spridning.
Sverker Åström citerar ur Ekots lördagsintervju i radion strax före jul, den 21 december:
Göran Persson sade då: ”Ett stort krig i betydelsen massivt tillslag, men kort, då kan det ha en väldigt positiv effekt i meningen att man både får någon slags bättre ordning i Irak och samtidigt något slags klartecken för världen i övrigt att vi genom den här fasen kan börja arbeta normalt igen och då kan vi få samma effekt som efter Kuwait en uppgång i konjunkturen och allt sådant. Det kan vara stort på så sätt. Det kan också vara stort i meningen att det kan bli utdraget omfattande i tid och insats. Då kan det bli ett krig som både skapar osäkerhet på marken i Irak, det kan skapa osäkerhet så att säga i USA och i världen i övrigt.”
”Hörde man rätt?”, frågar sig Sverker Åström. (Javisst, så sade faktiskt statsministern. Jag har lyssnat igenom intervjun på nytt och orden föll som i citatet ovan). ”Kunde Sveriges statsminister tala om kriget som något positivt och bl a motivera detta med ’en uppgång i konjunkturen’?”
”Göran Persson säger inte ett ord om den rättsliga och moraliska problematiken kring ett militärt anfall. Han tycks betrakta kriget som en oundviklig naturkatastrof, som man bara har att finna sig i”, skriver Åström som hoppas att Perssons radiotal kommer att visa sig vara en olycklig parantes.
Han vill i stället ”att regeringen finner en linje som bättre överensstämmer med Sveriges traditionella hållning till rätt och moral i den internationella politiken.”
Att Göran Persson hittills markant avvikit från sina socialdemokratiska föregångares utrikespolitik är uppenbart.
Olof Palme höll ett stort programtal om den svenska fredspolitiken på s-kongressen 1984. Han sammanfattade då: ”Vårt främsta hopp är helt enkelt människors längtan efter fred, deras avsky för kriget, dess förnuft. Den folkliga mobiliseringen i fredsfrågan tillhör det ljusaste, mest livsbejakande som hänt på senare år”.
Göran Persson har fortfarande chansen att förtydliga sig…
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
