Valfrihetens tyranni
Känner du någon som är nöjd med valfriheten i sitt eget liv? Man ska välja hur man klär sig, vad man äter och vad man läser, och dessutom kan man välja bil, bostad, pensionsfonder, teleoperatör, elleverantör, tevekanal, ja jag vet inte allt.
Konservativa människor som av politiska skäl förespråkar valfrihet talar aldrig om hur arbetsamt det är att välja, och hur trist det är om man inte har några pengar. Men de tycks också ha glömt att stor valfrihet snarare tycks förvirra än göra människor lyckligare. Detta uppmärksammas i artikeln »The Tyranny of Choice«, Valfrihetens tyranni, i den nystartade och mycket intressanta tidskriften Scientific American Mind:
”Amerikaner i dag väljer mellan fler möjligheter på fler områden i livet än vad som någonsin har varit möjligt tidigare. I viss utsträckning är det logiskt att tro att om lite valfrihet är bra så är mer bättre. Ändå visar ny forskning att det antagandet psykologiskt sett är fel.”
Nu visar forskningen att ökat välstånd följs av sänkt välmående. Vi ha aldrig haft det så bra som nu ekonomiskt och folk mår ändå sämre än någonsin. De höga sjuktalen kanske inte är så speciella som vi tror, vi ligger bara som vanligt långt fram i en internationell utveckling som kan iakttas i många länder?
I USA har bruttonationalprodukten dubblerats de senaste trettio åren, samtidigt som den andel av befolkningen som beskriver sig själv som »mycket lycklig« sjunkit med 5 procent, eller 14 miljoner personer. Dessutom får fler än någonsin diagnosen depression. Artikelförfattaren Barry Schwarz, professor i »Social Theory and Social Action«, har delat in befolkningen i »maximerare« och »satisfierare« – de som alltid strävar efter det bästa och de som är nöjda med något »tillräckligt bra« även om de inte studerat alla valmöjligheter. Den senare kategorin mår bättre.
Ju mer en människa försöker maximera sina val, desto mer missnöje uppstår. I en studie om collegestudenter som sökte jobb fick maximerarna generellt sett bättre jobb, med 20 procent högre ingångslöner. Men de var ändå mest missnöjda både med jobbet och lönen!
De som fick extremt höga poäng när det gällde ambitionerna att alltid välja det bästa hade samtidigt mycket höga depressionspoäng. Med många valmöjligheter följer många förlorade chanser, det är artikelförfattarens förklaring till detta fynd. ”Och ju fler möjligheter som måste försakas, desto djupare blir känslan av förlust och ju mindre tillfredsställelse utvinns ur det val som slutligen gjordes.”
Till detta kommer att forskningen också visar att en förlust alltid har ett starkare psykologiskt genomslag än en seger: »Förluster får oss att lida mer än segrar får oss att må bra.« Kan det ha att göra med behovet av gemenskap och att det är lättare att dela lidande än framgång? Kanske är det dags att på allvar studera den sammanhållningens värme som uppstår kring gemensamma förluster och som till exempel rapporteras av alla som haft
närkontakt med naturkatastrofer som tsunamin.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
