Stefan Svallfors: Parasiterna som hämmar forskarna

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2011-04-12

Stefan Svallfors om politiker som vill klämma åt forskarna, eller åtminstone styra och övervaka dem.

En sak tycks i alla fall vänster och höger i politiken eniga om. Och det är att forskarna behöver klämmas åt. Eller åtminstone styras och övervakas mer. Styrningen tar sig olika former under olika ministrar: ibland vill man fösa ihop forskarna i stora »excellenssatsningar«, ibland vill man detaljstyra innehållet i »strategiska forskningsområden«. Och man hittar på nya sätt att mäta och belöna forskarnas »output«. Gärna i någon automatiserad form (exempelvis citeringsanalyser), så att man inte behöver bemöda sig om att läsa.

För att ratta detta styrnings- och utvärderingsmaskineri har en ny klass av forskningsadministratörer inrättats. De återfinns i Regeringskansliet, i forskningsråden och i allt högre grad på universiteten. De bär fantasifulla namn som »strategiska planerare« och »forskningsanalytiker«. De är en i stora drag parasitär grupp. De lever på forskningssystemet samtidigt som de drar energi och livskraft ur det.

                                                   — •l• —

Ett fascinerande drag i denna utveckling är att den i så obefintlig grad låtit sig informeras av forskning om hur forskningsmiljöer faktiskt fungerar och vad som får människor som arbetar i dessa miljöer att anstränga sig och åstadkomma resultat. Denna forskning pekar på dynamiken i forskargruppen som nyckeln till vetenskapliga upptäckter. Det gäller att skapa grupper där forskarna är »lagom olika« – så pass olika att de tillför varandra något, så pass lika att de kan kommunicera. Och den visar hur komplicerat det är att få sådana grupper att fungera på ett framgångsrikt vis, hur gott handlag som krävs i det akademiska ledarskapet och hur viktiga emotionella och sociala faktorer är i att skapa fungerande team. Dessa grupper kan stöttas eller motverkas, men de kan inte kommenderas fram. De växer underifrån, som resultatet av nyfikenhet, sanningssökande och tillit. Och de är sköra.

Den nuvarande utvecklingen innebär i stället att kraft och tid tas från det som borde vara forskarnas arbetsuppgifter – att i fungerande team lösa problem och publicera resultat – till att återrapportera och utvärdera, hitta på »strategiska visioner«, eller i bästa fall kringgå forskningsbyråkratins ständiga krav på återkoppling och information.

                                                 — •l• —

Vad ska man göra i stället? Man ska lita på forskarna. Försiktigt stötta de miljöer som av egen kraft etablerats och blivit framgångsrika. Incitament och kontroll finns redan inbyggda i våra egna karriär- och statussystem. Vi konkurrerar från den dag vi anställs intill den dag vi går i pension: om tjänster, om publikationsutrymme, om knappa forskningsresurser. Vi kan prioritera, vi ser vad som är relevant, vi är dynamiska och besjälade. Låt oss sköta vårt jobb.

Stefan Svallfors är professor i sociologi vid Umeå universitet.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Inlagt av Natasja (ej verifierad) tors, 04/14/2011 - 00:31
Tack, Stefan, för att du vågar säga vad många av oss upplever och irriterar oss enormt på.
Inlagt av M (ej verifierad) tors, 04/14/2011 - 10:29
Kunde inte ha sagt det bättre själv! Tack!
Inlagt av Fredrik Snellman (ej verifierad) tors, 04/14/2011 - 11:27
Stefan Svallfors har uttryckt det tydligt som jag tror många tänker och känner, men ibland kanske inte vågar säga.
Inlagt av Claes (ej verifierad) tors, 04/14/2011 - 17:10
Nu hoppas man bara att någon lyssnar. Jag tvivlar på det. Byråkrater vill byråkratisera - det är bara så det är - och de litar inte på någon process som inte står under top-down-styrning. "Bra!" säger de om universiteten "tänk nu hur bra det kan bli och vi PLANERERAR allt i detalj! Om vi styr allt åt det håll som politikerna vill ha det!" Sen att det är essentiellt att misslyckas, att många faktiskt gör samma sak och INTE samarbetar alltid, att universiteten skall vara en kritisk källa till insiker för politiken, inte dess utredningsinstitut som rationaliserar det de gör... det spelar ingen roll för de tänker inte djupare än pixlarna på powerpointen.
Inlagt av Anita P-S (ej verifierad) fre, 04/15/2011 - 10:27
Bra rytet! Dessa önskvärda, kreativa men sköra miljöer kräver också en viss mängd kontinuitet – människor som primärt måste ägna sin tid till byråkratiskt arbete samt att ängslas för framtida osäkerhet vad gäller anställning blir inga bra forskare. Då blir man strateg = en lika stor parasit i systemet som de som ska övervaka det.
Inlagt av Niklas Arnberg (ej verifierad) fre, 04/15/2011 - 16:48
Helt rätt. Hoppas att Björklund m fl på utbildningsdepartementet läser detta!
Inlagt av Anita (ej verifierad) ons, 04/20/2011 - 00:03
Detta är en oerhört patetisk och okunnig artikel, för att ha skrivits av en forskare som bör förstå hur samhället fungerar. Om sociologen tagit reda på hur kontrollsystemet utvecklats, så skulle han finna att det är forskarna själva som i stort sett har utvecklat det här dåliga kontrollsystemet. Dessutom, inom vilken verksamhet, som betalas av skattebetalare, tillåter vi att de som är utförare själva helt och hållet får bestämma villkoren? Ett tips: läs Kerstin Sahlins utmärkta uppsats i Från Borås ... till Humboldt.
Inlagt av Nils (ej verifierad) mån, 04/25/2011 - 22:32
Inte särskilt genomtänkt eller intressant artikel. Att tillskriva ett antal tjänstemän makt på detta sätt är en vanföreställning av verkligheten. Saken är den att politiker, liksom styrelser (ex universitetstsyrelser), fattar beslut som sedan ska verkställas av tjänstemän. Att kalla dessa senare för parasiter är både kränkande och fånigt. Kan f ö upplysa Svallfors att det faktiskt finns "parasiter" som har både kunskaper och erfarenheter av forskning, och som också gör sitt bästa för att påtala forskningens villkor för de som fattar beslut, vilket inte alltid är så lätt. Håller f ö med Anita om att även forskarnas användning av skattemedel måste granskas.
Inlagt av diana mulinari (ej verifierad) fre, 08/17/2012 - 20:07
ur fin text.

Det är inte längre möjligt att kommentera artikeln.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA