Ständigt denna lönsamhet
Det lönar sig. Det är det argument som nästan alltid dyker upp när en god sak ska motiveras. Och visst, i många beslut är det rimligt att fundera över vad något kostar och om det är värt sitt pris. Det gäller mig själv personligen, till exempel när jag funderar på om jag ska köpa månadskort på kollektivtrafiken. Och det gäller samhällets överväganden kring om det ska byggas en ny väg.
I dagens samhälle tycks frågan allt oftare dyka upp även i diskussioner om mindre handgripliga beslut. Vi möter ständigt påståenden som »jämställdhet lönar sig« eller »miljötänkande skapar tillväxt«.
Även kulturen mäts numera med ekonomins måttstock. Kommunpolitiker över hela landet har hämtat stöd för satsningar på museer och scenkonst i ekonomen Richard Floridas omtalade teorier om en tillväxtskapande »kreativ klass« som söker sig till platser med dynamiskt kulturliv och skön stämning. Ibland förefaller det som om de kommunala musikskolornas enda existensberättigande är att säkra den svenska »musikexportens« framtid.
•l•
Jag använder själv ofta ekonomiska argument när jag talar för något jag tror på. Trogna läsare av denna tidnings ledarsida kanske drar sig till minnes att jag mer än en gång förespråkat en satsning på utbildning och forskning just för att det är lönsamt.
Det är inte så att jag nu plötsligt ändrat mig och tycker att det räcker att säga att det är viktigt att alla får växa och lära sig nya saker, och att det finns ett egenvärde i att vår civilisation utökar sin gemensamma kunskap om människan och naturen. Men kanske tycker jag att sådana viktiga argument – som bygger på värderingar och visioner – ofta kommer bort.
•l•
Ibland känns det som om vi i Sverige är mer benägna att se till kronor och ören än man är på många andra håll. Ska vi vara med i EU? Ska vi arrangera OS? Ska vi uppföra ett spektakulärt byggnadsverk? Vi tycks nästan uteslutande söka svaret på sådana frågor i en diskussion om samhällsekonomisk lönsamhet.
Det finns naturligtvis goda skäl till att vara försiktig med gemensamma resurser. Vi ska nog vara tacksamma för att svenska beslutsfattare inte särskilt ofta faller offer för lockelsen att uppföra monument över sig själva. Våra resurser är begränsade och måste användas klokt. I grunden är det en rimlig princip att kräva att varje skattekrona ska göra nytta – oavsett om den satsas på dagis, järnvägar, grundforskning, jämställdhetsprojekt eller katastrofbistånd.
Men ibland kan jag ändå bli trött på tendensen att alltid ställa frågan: »Lönar det sig?«
Det rationella räknandet har sina gränser. I vissa frågor måste vi kanske också fundera över vad vi tror på, och agera utifrån det. Det är inte rimligt att ställa frågan vad vi tjänar på att befria kvinnor från diskriminering och förtryck. Det ska inte behövas ekonomiska argument för att rädda regnskogens utrotningshotade arter. Och när jag står framför ett mäktigt konstverk så vill jag faktiskt slippa fundera över om det främjat tillväxten.
Alexander Armiento är cfefredaktör för ST Press
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.