Skillnad på syndare och syndare
Tuffa tag. Fler kontroller och hårdare straff. Det har varit regeringens linje för att stävja fusk med våra trygghetssystem. Samtidigt som statens verksamheter tvingats spara har Försäkringskassan, Ams och Skatteverket anställt hundratals nya fuskjägare. Och den 1 augusti trädde en ny bidragsbrottslag i kraft som skärper påföljden för den som lämnar felaktiga uppgifter.
Givetvis måste samhället markera att det inte är okej att skaffa sig fördelar genom att luras. Tillsammans måste vi ta ansvar för att både lag och moral hindrar ett sådant beteende. Det krävs för att människor ska vara beredda att bidra till systemen, och för att säkra att pengarna går till dem som behöver dem bäst. Men det är viktigt att det finns en balans. Kontrollsystemen får inte innebära att alla som får ersättning betraktas som fuskare tills motsatsen är bevisad.
•l•
Det måste också finnas en konsekvens i synen på olika slags fusk – oberoende av om det handlar om att ta emot pengar man inte har rätt till eller att betala in mindre än man ska.
»Det är inte rimligt att ha högre tolerans för missbruk
av välfärdssystemen än mot skattefusk«, sade Anders Borg då regeringen lade fram sin lag mot bidragsbrott. I ljuset av den senaste tidens avslöjanden tycks det befogat att ställa frågan om inte det omvända också ska gälla. Särskilt med tanke på att fusket i skattesystemet enligt alla beräkningar kostar statskassan mångdubbelt mer än fusket i trygghetssystemen.
•l•
Visst kan det kännas som en överdriven nit när medier avslöjar politiker vars enda fel var att strunta i att skicka in en kontrolluppgift för tjugo år sedan. Men de mer flagranta fallen visar på en anmärkningsvärd tolerans för svartarbete bland många moderata toppolitiker. Och de som brutit mot reglerna tycks mötas av förståelse från kollegerna.
»Det är ett högt skattetryck som tvingar fram sådant här«, sade ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, moderaten
Catarina Elmsäter-Svärd, till Dagens Nyheter.
Den förståelsen möter inte alla som brutit mot reglerna. När det gäller den som olovligen tillskansat sig pengar från trygghetssystemen ser regeringen inga förmildrande omständigheter. Det är ett brott som måste stävjas, »med alla tillgängliga medel«, som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson uttryckt saken.
På skatternas område är analysen en annan. Där är det reglerna som behöver mildras, anser bland andra Maud Olofsson. »Vi skulle inte ha den synen på svart arbete, om vi hade ett skattesystem, som kändes legitimt«, sade hon i Ekots lördagsintervju.
Visst är det fel med allt fusk – med bidrag såväl som med skatt. Och visst kan några av skattelagstiftningens krångligheter behöva ses över, så att det blir enklare att göra rätt. Det som får mig att känna olust är att viljan att diskutera förklaringar, ursäkter och systemfel bara tycks omfatta vissa syndare – och inte alla.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
