Självständiga och trovärdiga
”Hoten mot oberoendet” rubricerar Journalistens chefredaktör Martin Jönsson sin ledare i tidningens januarinummer, där han pekar på vikten av självständiga fackliga tidningar (Journalisten är Journalistförbundets medlemstidning).
Jag tror att många (även fackförbundsledare) underskattar fackets tidningar. Med en samlad upplaga på nära fyra miljoner exemplar har de alla förutsättningar att kunna skapa en variation och mångfald i samhällsdebatten, att ge en motbild till de stora kommersiella medierna.
Tidningarna bidrar till att skapa förståelse för de fackliga värderingarna (och de finns ju i någon form hemma hos nästan varje svenskt hushåll).
I dag gäller på nästan alla de stora fackförbundsorganen att chefredaktören också är ansvarig utgivare, utsedd av förbundets styrelse, och alltså den som, enligt Tryckfrihetsförordningen (TF), självständigt avgör vad som ska publiceras i tidningen.
Eller som det uttrycks i TFs femte kapitel: ”Uppdrag att vara utgivare skall innefatta befogenhet att öva inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att intet däri får införas mot utgivarens vilja”.
(Det enda egentliga undantaget bland de större tidningarna är Handelsnytt, tidning för Handelsanställdas förbund inom LO. Där är förbundets ordförande Ninel Jansson ansvarig utgivare och därmed den som ytterst bestämmer vad som ska skrivas.)
Ibland dyker dock hoten mot den redaktionella friheten upp, menar Martin Jönsson och hänvisar till planer på vissa håll om förändringar i den redaktionella policyn med en hårdare styrning av tidningarnas uppdrag och inriktning.
”Något som om det genomfördes fullt ut, så att chefredaktören även förlorade positionen som ansvarig utgivare (vilket vissa redaktörer ser som ett reellt hot), skulle kunna förvandla organisationstidningarna till rena PR-organ för uppdragsgivarna, snarare än självständiga medlemstidningar”, skriver Jönsson.
Han påpekar också, med rätta, att en organisationstidning aldrig kan bli helt fri. Den är ekonomiskt beroende av sin ägare och det finns oftast någon form av redaktionellt program, där uppdraget definieras i ganska generella termer.
”Men så länge det är stadfäst att tidningen är självständig i sina prioriteringar, så länge chefredaktören ensam ansvarar för innehållet och så länge tidningen garanteras full insyn i den egna organisationen, då finns förutsättningar för att utföra ett oberoende journalistiskt uppdrag” anser Jönsson.
Fackförbundspressen som helhet har utan tvekan en mycket hög trovärdighet. Det visar otaliga läsarmätningar. Trovärdigheten ligger långt över den som gäller för till exempel kvällspressen, morgontidningarna och etermedierna.
Men helt avgörande för denna trovärdighet är ”att fackförbundspressen är så självständig som möjligt…” skriver Martin Jönsson i sin ledare i Journalisten.
Det finns all anledning att hålla med honom.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.