Seglats i hotat vatten
Så här års börjar båtsäsongen lida mot sitt slut. De flesta har säkert redan tagit upp båten för vinterförvaring.
Det är med andra ord dags att börja se fram mot och längta efter kommande sommars seglatser.
Mycket arbete återstår naturligtvis till dess. Reparationer, slipning, målning, polering etc. Men det gör vi alla 1,3 miljoner fritidsbåtägare med glädje, oavsett om vi har segelbåt eller motorbåt.
Själv ägnade jag en stor del av den gångna sommaren åt en seglats i Östersjön längs svenska ostkusten, Stockholm–Öland tur och retur.
De undersköna skärgårdarna – S:t Anna, Gryt och Misterhult till exempel – är svåra att beskriva med ord. Öarna, havet, harmonin och lugnet kan egentligen bara till fullo upplevas båtledes.
”Navigare necesse est”, att segla är nödvändigt, är det klassiska talesättet som jag gärna instämmer i.
Finns det något skönare, något mer behagligt än att glida fram över vattnet med hjälp av bara vind i seglen?
Från i somras minns jag särskilt en fem timmars segling i Maxi 84an från Byxelkrok på norra Öland över Kalmarsund till Skavdö cirka fem landmil söder om Västervik. En färd i fem–sex knops fart med en frisk nordlig vind. Sånt tillhör utan tvekan livets höjdpunkter.
Maxi-båtarna, jag är alltså ägare av en sådan, var 70- och 80-talens folkbåtar, konstruerade av mästerseglaren Pelle Pettersson från västkusten.
Maxi77an blev den stora succén och producerades i många tusen exemplar till rimliga priser.
Ännu i dag håller sig Maxi-båtarna i fint skick; de äldsta är mer än 25 år gamla.
Årets segelsommar i Östersjön var strålande.
Mindre strålande är de fortlöpande föroreningarna av vårt innanhav.
Att torskens situation är kritisk, det är välkänt.
Men även annan fisk är i farozonen. I norra Kalmarsund finns kuststräckor där t o m abborre och gös är på väg att helt försvinna (här kan man som lekman misstänka att utsläppen från kärnkraftverket i Simpevarv norr om Oskarshamn spelar en bovroll).
I somras täcktes stora delar av vattenytan mellan Öland och Bråviken i norr av mattor av giftalger (som också omöjliggjorde allt badliv).
På vissa ställen var det som att segla igenom en sörja av gul ärtsoppa. Bedrövligt!
Här finns en stor uppgift för oss alla – och vi fritidsbåtägare är sannerligen inte de stora syndarna: att sätta stopp för utsläppen.
Ytterst är det en fråga för gemensamt politiskt agerande inom EU.
Snart kommer ju alla kuststater runt Östersjön – utom en, Ryssland – att ingå i den europeiska unionen.
Att rädda Östersjön är livsnödvändigt, inte bara för oss seglare.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
