Se upp för staten!
Allt är tveeggat och dubbelt: I spåren av den elfte september har det talats om en renässans för staten och den offentliga sektorn.
Ekonomipristagaren Joseph Stieglitz var tidigast ute och menade att i tider av kris visar det sig att marknadslösningar och avregleringar inte håller. Historiskt sett har han rätt; välfärdstatliga idéer har ofta runnit upp ur krigen. Det brukar hävdas att den brittiska välfärdsstaten bröt igenom som idé ”tack vare” bomberna som föll över London och andra engelska städer under andra världskriget. De kunde drabba vem som helst, fattig som rik, och svaret på den mänskliga förödelsen var den generella välfärd som omfattar just både fattig och rik.
Men allt är dubbelt: Det vi nu ser ske i västvärlden är också en renässans för den förtryckande statsapparaten. Var skapas idag de nya statliga jobben? Svar: Inom underrättelsetjänster och säkerhetspolis.
I Tyskland har nya säkerhetspaket antagits och i Storbritannien har Blair infört lagar som inskränker medborgerliga fri- och rättigheter. USA ska vi inte tala om, ty även om de militärdomstolar som från början planerades inte kommer att bli fullt så rättskränkande som de var tänkta, så är något i rullning.
I Sverige går ett antal svenska medborgare med somaliskt ursprung omkring berövade sina fri- och rättigheter på grund av snabbt införda påbud från FNs sanktionskommitté via EU och i sista hand efter amerikanska påtryckningar. När riksdagen ska debattera de nya lagarna får ledamöterna inte ens chansen att ordentligt läsa underlaget. Allt skyndas på.
En statsapparat med ett betydligt mer repressivt ansikte än vi sett på länge har ställt sig mitt i den västvärld som skryter med sitt öppna samhälle och sin demokrati. Blair talar om stabilitet och ordning och i kampen mot terrorismen tycks medel nu vara tillåtna som tidigare inte tillåtits. Från regeringshåll märks knappast någon upprördhet över svensksomaliernas belägenhet.
Ja, i Sverige är det också i andra avseenden underliga dagar. Domarna efter Göteborgshändelserna har varit långt hårdare än vad praxis tidigare föreskrivit, samtidigt som polismakten helt tycks gå fri från åtal.
Vad mynnar detta ut i? Den som är ung och samhällskritisk och kanske är på väg in i den nya vänstervåg som trots allt börjat visa sig måste ju tänka: Staten kan vi inte längre lita på.
Statsmakterna vill ha ordning, reda och stabilitet – inte vara den yttersta garanten för demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter. Staten blir vad Marx en gång kallade den för: Ett utskott för handhavande av borgerlighetens affärer. Staten blir kort sagt – överhet.
För oss anhängare av den offentliga sektorn och den generella välfärden är det illavarslande. Och för dem som jobbar inom den statliga sektorn kan det heller inte vara någon behaglig känsla.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
