Rasistisk polis med klasskomplex

KRÖNIKA2005-08-23
Av:  Fredrik Sahlin

»Den där Sahlin..., han gillar inte film!«. »Ja, om det inte är traktorfilm från Ryssland, förstås«.
De dyker upp ibland, de där milda attackerna på undertecknad, från filmbolagsfolk eller Star Wars-fans. Antagligen som följd av ett alltför hårt sågande av populärfilm, främst amerikansk sådan.

Jo, det stämmer. Mången amerikansk film hudflängs i spalter och recensioner, vilket emellertid självklart inte betyder att alla amerikanska filmer som invandrar till vår repertoar skulle vara usla. När jänkarna väl får till det, när de för en gångs skull tänker intrig istället för explosion, realism istället för infantilism, börjar filmduken rista av liv. Som på 70-talet (där till och med skräckfilmen berättade från en realistisk grund, vilket gjorde vår bävan mycket större) och som i några aktuella titlar som bär denna gyllene eras tydliga arv.

•l•

Mysterious skin hade premiär för någon vecka sedan och berättar om obehagligheter som pedofili och prostitution, utan att för en enda gång läxa upp eller predika. Gregg Araki, ikon i hbt-kretsar, regisserar från ett välavvägt manus som får mig att först brusa upp, sedan nicka instämmande – och slutligen glädjas, mitt i svärtan, över nyansrikedom och insiktsfullhet.

Den dramaturgi som har kommit att kallas Short cuts-berättande – alltså där många huvudrollers vägar korsas på ett tillsynes otvunget vis – dominerar i Crash. Titeln känns kanske igen, men nej, det är ingen tidig remake på Cronenbergs bilkrocks-erotik från 1996, utan en i dubbel bemärkelse egen film om mänskliga relationer, i det stora och det lilla, under två dygn i Los Angeles. Den nuförtiden sällan skådade Matt Dillon regerar i en svårförglömlig roll som rasistisk polis med klasskomplex. Till och med Sandra Bullock övertygar, när hon här visar att hon kan agera utanför sin vanliga tossa-roll. På bio 9 september.

•l•

Även svenskarna får ju till det ibland. Precis när vi hade tröttnat rejält på förra årets många unga-tjejer-med-existentiella-problem-filmer kom Kristina Humles Krama mig ut på biograferna efter nyår – och missades av många. Vecka 36 finns det en ny chans att på dvd möta detta småskaliga och välspelade relationsdrama från ingenstans och överallt.

Nu rullar den omtalat överlastade svenska filmhösten i gång. Tidigt i startfältet, och kanske mest eftertraktad, är Josef Fares Zozo. Fares, ofta beskriven som en filmens Mozart, har lämnat det Åsa Nisse-land som han besökte i Kopps för en berättelse om en pojkes uppväxt i Libanon och Sverige. Ingen biografisk film, säger han själv – men nästan så, får man anta.

Jag kan för övrigt bara dra mig till minnes en typisk traktorfilm. En gammal sovjetisk sådan, faktiskt, som heter Jorden (av Aleksandr Dovzjenko), där arbetarna på kolchosen, i brist på vatten, turas om att urinera i traktorns kylare. Den var bra.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA