Nanok Bie: Nya tider, nya arenor, nya myndigheter
Svenska myndigheter är kanske världens mest uppkopplade. Vi springer nu dessutom ifrån övriga länder i övervakningsiver via nätet. Frågan är om övervakningssamhället är hållbart i ett längre perspektiv, och vad internet kan leda till för staten som institution – internet känner ju inga landsgränser.
Vare sig man följer ekonomiska strömmar eller den faktiska trafiken på nätet, så följer deras mönster inte i någon större utsträckning geografiska landsgränser. Det är snarare språkbruket som avgör vilka sajter som blir stora i olika geografiska områden.
Denna grundläggande egenskap på nätet är inte harmonisk med den gamla traditionella staten, där man gärna exempelvis vill beskatta affärsverksamhet »inom landets gränser« – men hur avgör man det på nätet? Där skickas trafik ofta helt slumpmässigt via servrar långt borta på världskartan.
— •l• —
Myndigheter är till sin natur ett slags kontrollorgan och det finns en självklar strävan efter att reglera landet, dess invånare och verksamheter inom gränserna. Denna strävan kraschar nu allt oftare mot nätets natur – rättegången mot The Pirate Bay är ett bra exempel – och det är lätt att tänka sig en snar framtid med nya krypterade dolda system där all information finns tillgänglig gratis på nätet. Detta utan att polis och åklagare kan hitta bevis för påstådda brott.
Alla informationsbaserade verksamheter förändras genom nätet. Det betyder gigantiska förändringar för det mänskliga samhället – eftersom vi själva i grunden bara är ett reproducerande informationssystem. (DNA/RNA-processen gör just detta: kopierar och fördubblar informationen – ett slags fildelning.) Människan älskar information, och kan aldrig få nog av det. Det är i praktiken en drog för naturligt informationstörstande varelser.
— •l• —
Hur ska myndigheter tackla denna paradox?
Ja, vad brukar vara enklast – att simma emot eller med strömmen? Man tog bort straffet för att gå mot röd gubbe eftersom alltför många gick mot röd gubbe. Nu måste man anpassa konstitution, lagar och myndighetsutövning efter människans nya system för att dela information.
Gör man inte det blir problemen större och vi kan i förlängningen drabbas av ett slags inbördeskrig mellan nätets globala medborgare och de geografiska statliga institutionerna.
Internationella myndigheter kommer snabbt att bli allt viktigare. EU blir starkare, och varför inte instifta fler internationella institutioner? En global internetmyndighet, som likt FN har avtal med de länder som vill delta, som kan jämka i skiljemål, hjälpa till att reglera så att pengar fördelas rätt (enligt en omarbetad upphovsrätt som tar hänsyn till nätets naturliga egenskaper) och utse dem som ska »bestämma« över internet med hjälp av en global folkomröstning bland nätmedborgare.
Det vore ett nytt slags demokrati som de redan existerande staterna kan anpassa sig till. Med fördel.
Nanok Bie är frilansjournalist, med uppdrag bland annat som internetkorrespondent för tidningen Metro.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.