En tidning i tiden
Så här i nyårstider är det fullt tillåtet att blicka bakåt, att undersöka historien för att förstå nutiden.
Jag har tagit mig före att bläddra i den första årgången av tidskriften ”Från svenska statsförvaltningen”, embryot till den tidning du just nu läser.
Den kom ut med sitt första nummer i januari 1907 och gavs ut av De extra ordinaries förening, som stiftades den 8 december 1904 (och som ST kan räkna som sin födelsedag).
De extra ordinarie statstjänstemännen hade de sämsta villkoren inom hela statsförvaltningen och gick i spetsen för att organisera statstjänstemännen.
Föreningens ändamål är, skriver tidningen, ”att åstadkomma en närmare sammanslutning mellan de inom de administrativa ämbetsverken i Stockholm anställda extra ordinarie tjänstemän”.
Syftet var ”att verka för en inskränkning af extra-ordinarie-systemet samt i öfrigt tillvarataga de extra ordinarie tjänstemännens gemensamma intressen”.
Ordförande blev Niklas A Lindhult, amanuens i Civildepartementet och hos Telegrafstyrelsen. Han var också tidningens redaktör och ansvarige utgivare (en konstruktion som säkert många förbundsordföranden skulle tycka vara praktisk också i dag …)
Även viceordföranden Tore Hedrén, amanuens hos Marinförvaltningen och Generalpoststyrelsen, var redaktör på tidningen.
I andra numret efterlyste en kraftfullt skriven insändare bildandet av ett ”Svenskt Statstjänstemannaförbund”.
Signaturen ”–or” menade att ”enighet ger styrka och samlingens tid är nu inne, den enskilde går under i striden, om han ej har stöd av sina likar.”
Insändarskribenten uttryckte sin beundran för de extra ordinarie tjänstemännens initiativ och ansåg att det finns ett gemensamt intresse som knyter samman alla anställda i staten i den ”allt hårdare kampen för tillvaron”.
I ett senare tidningsnummer pekade föreningen ut brådskande reformbehov inom statsförvaltningen: bort med det juridiska formherraväldet, snabb och ändamålsenlig behandling av ärendena, moderna hjälpmedel som telefon och räkne- och skrivmaskiner.
Löner för ordinarie tjänstemän blev klara. En generaldirektör fick 11 000 kronor per år, 2a gradens tjänstemän 5 800 och vaktmästare 1 200 kronor.
Novembernumret, nr 9, inleds med en svartramad förstasida med anledning av kung Oscar IIs död med minnesord:” …hvad redan nu kan sägas är, att för hvarje statens tjänare står konung Oscar som en förebild av redligt uppsåt och sträng pliktuppfyllelse.”
I årets sista nummer blickar tidningens ledare fram emot det nya året 1908 med en formulering som är giltig än i dag: ”Att tidskriften genom hela sin läggning ska söka befrämja de enskilda statstjänarnes intressen, behöfver naturligtvis ej framhållas”.
Tilläggas ska att tidningen saknade bilder (utom i annonserna) och att den kostade 2 kr och 35 öre för årets tio nummer.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
