En lärorik lektion
I dessa tider av genomgripande samhällsomdaningar lider etablerade institutioner av identitetsproblem. Det gäller såväl politiska partier och fackförbund som kyrkor och energiproducenter. Men ett företag som Sveriges Television, med sin utåtriktade verksamhet som alla har åsikter om, och sitt diffusa ”public service”-uppdrag, har nog hamnat mer i kläm än de flesta.
Under tio år som TV-kritiker i Aftonbladet hade jag många tillfällen att grubbla över vad public service egentligen är. När jag började hösten 1986 fanns det två TV-kanaler och de sände enbart på kvällarna. Vid årsskiftet 1987 inledde Jan Stenbeck omvälvningen genom att starta TV 3 med reklam utan att några svenska politiker fått säga pip om saken.
Sändningen kom ju från England. När jag slutade som TV-kritiker hösten 1996 fanns det hur många kanaler som helst, minst sex som kunde kallas svenska, och de sände morgon, middag och kväll, ibland dygnet runt.
Borgerliga politiker, i synnerhet moderater, har länge drivit en idé om att den licensfinansierade televisionen borde hålla sig för god för att sända folklig underhållning. Allt som kommersiella TV-bolag kan intressera sig för skulle överlämnas till dessa, medan SVT skulle satsa på smala ämnen och hög kvalitet.
Det underhållningsprogram som mer än något annat blivit utskällt som alltför brett för Sveriges Television är ”Expedition: Robinson”. Det råkar tillhöra mina personliga favoriter. Det är det enda underhållningsprogram som produceras i underbar natur med fantastiska bilder som resultat.
Det mesta i rutan är annars bildsatt prat, i nyhetssammanhang så torftigt bildsatt att jag ofta missar innehållet därför att de fåniga illustrationsbilderna stör.
Om Robinson skulle överlämnas till en kommersiell kanal kommer de bildmässiga kvaliteterna att upplösas. Tänk er de ljuvliga söderhavsvyerna nerlusade med varumärken från betalande sponsorer. Som det nu är, är Robinson det mest reklamfria man kan se i TV. I stället för varumärken får man härliga bilder av hav, himmel och växtlighet. Dessutom visas människors ansikten utan smink, vilket bara det är ett äventyr i bild.
Det är också ett av få ställen, om inte det enda i SVT, där människor blir fotograferade så länge att deras ansiktsmuskler slutar göra sig till för kamerorna.
I fjolårets version av tävlingen, där deltagarna sammankallades och uppvisades i sminkad och civiliserat förstelnad upplaga i slutavsnittet, blev det extra tydligt hur sällsynta något sånär naturliga ansikten är i TV. Och hur mycket vackrare de är än samma människor i uppsminkad version.
”Expedition: Robinson” är en underhållningssatsning som saknar motsvarighet i kommersiella svenska kanaler. Det är också en lärorik lektion i hur mellanmänskliga relationer fungerar, inte minst i arbetslivet. Var annars kan man titta för att få en förklaring till att det så ofta är medelmåttorna som når längst?
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.