En hälsans katastrof
I mitten av 1800-talet dracks det kopiöst med sprit i Sverige. Produktionen av brännvin motsvarade, med en försiktig beräkning, 20 liter per vuxen svensk och år. Många svenskar höll bokstavligen på att supa ihjäl sig, vilket fick staten att införa beskattningar och olika förbud.
Men det hjälpte inte. Superiet fortsatte med död, misshandel och brott i släptåg. Opinionen mot drickandet växte sig allt starkare. Det gick inte att bortse från alla tragedier som växte fram i spritens spår, där stora årskullar av unga män och familjeförsörjare råkade illa ut.
Nykterhetsrörelsen växte fram och fick hjälp av arbetarrörelsen och frirkyrkorörelsen i kampen mot det hejdlösa drickandet. Det höll på att ta kraften ur en stor del av den framväxande demokratin i Sverige.
Efter storstrejken 1909 infördes ett tillfälligt totalförbud för sprit, som medförde en rad goda effekter. En namninsamling visade att 56 procent av befolkningen ville ha ett totalt förbud.
En kompromisslösning blev motboken, ett ransoneringssystem som lanserades av läkaren Ivan Bratt och som levde kvar ända till 1955. Efter motbokens avskaffande ökade drickandet, men genom skattepolitik och Systembolagets ensamrätt på försäljning begränsades konsumtionen.
Den svenska alkoholpolitiken har alltså under snart hundra år kunnat hålla nere drickandet och skadorna och har varit ett viktigt inslag i svensk social- och välfärdspolitik. Sverige har lägst alkoholkonsumtion inom EU (ändå har under senare år omkring 5 000 personer årligen avlidit i alkoholorelaterade sjukdomar eller skador).
Denna restriktiva linje – höga priser och kontrollerad tillgänglighet – har haft en bred förankring i folkopinionen.
Men nu tycks allt detta slås sönder. Raset inleddes redan 1995 då Sverige blev medlem i EU. Flata svenska politiker klarade inte av att skydda alkoholpolitiken, och därmed den svenska hälsan, i förhandlingarna. De första EU-åren märkte vi inte mycket av förändringen eftersom Sverige hade övergångsbestämmelser.
Men sedan årsskiftet gäller EU-reglerna för privatinförsel fullt ut i Sverige. 110 liter öl, 90 liter vin, 20 liter starkvin och 10 liter sprit får var och en ta in i Sverige efter en utlandsresa (vem som nu behöver göra det?)
För att komma tillrätta med det ökande drickandet föreslår nu regeringens utredare Kent Härstedt en 40-procentig sänkning av spritskatten.
Det är ju naturligtvis en helt obegriplig tanke, den Härstedt lanserar, att sänkt skatt skulle hjälpa. Lär bara av den svenska historien.
Framtiden är mörk, anser Eckart Kühlhorn, professor i sociologisk alkoholforskning. Vi har redan en ökning av sjukskrivning av alkoholrelaterade sjukdomar och vi kommer att få en ökning av alkoholdöd och självmord, av familjevåld, misshandel och kriminalitet, säger han.
Och landets ledande politiker rycker bara uppgivet på axlarna i stället för att i EU kämpa emot den ödesdigra utvecklingen.
Den svenska folkhälsan ligger i vågskålen.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
