Dumheten och intelligensen
Hur dum får en professor bli? Det är en fråga som infinner sig när man läser att psykologiprofessorn Helmut Nyborg vid Århus universitet har föreslagit att mindre begåvade människor borde få betalt för att inte skaffa barn medan de intelligenta borde uppmuntras att ha fler barn. Bakgrunden är Nyborgs oro över att antalet problembarn ökar.
Professorn säger själv att han är medveten om att hans förslag är kontroversiellt. Men är han medveten om att det också är dumt? Det bygger på en illusion: att det skulle finnas ett samband mellan problem och dumhet.
Min personliga erfarenhet är att det ofta finns ett samband mellan problem och intelligens: folk som uppfattar sig själva som intelligenta är så övertygade om sin egen förträfflighet att man kan komma på dem med att uttala sig hur dumt som helst.
Finns det fler problembarn nu än förr i tiden? Där tror jag professorn har rätt, eftersom dagens tekniskt komplicerade datorsamhälle kräver så många färdigheter som inte var livsnödvändiga förr. Den stora skillnaden är dock att det finns fler ”problemvuxna”, vilket är ett större samhällsproblem. De vuxna har makt att omsätta sin dumhet både i prat och handling, med värre konsekvenser ju mer handlingskraftiga de är.
Ingenting som dagens problembarn gör kan jämföras med den förödelse som USAs regering orsakat med sin alltigenom destruktiva metod, problemlösning genom krig. De som beordrat ödeläggelsen gör miljoner människor illa, men de är själva övertygade om att de är intelligenta varelser som uträttar någonting gott.
Man kan mäta människors intelligenskvot. Uttrycket ”emotionell intelligens” har dock uppstått just för att den etablerade IQ-skalan inte mäter känslomässiga egenskaper. Social kompetens är en annan typ av begåvning som inte mäts i IQ-test. Men den som saknar social kompetens eller emotionell intelligens kommer att få väldigt stora problem. En människa som inte kan hantera mänskliga relationer och inte kan sätta sig in i andras känslor står rätt handfallen med sin intelligens.
Det är oklart vad som egentligen är dumhet och vad som är intelligens. Intelligens är ärftlig, enligt den danske professorn. Hans oro har djupa rötter i den eugeniska rörelse som föddes på 1800-talet och under 1900-talet ledde fram till så skilda discipliner som rasbiologi och sexologi.
Ambitionen var säkert god. Eftersom de fattiga och dumma (egenskaper som de rika och intelligenta trodde följdes åt) födde fler barn än de intelligenta fruktade en del bildade människor att jordens sammanlagda mängd intelligens skulle minska.
Så som världen ser ut undrar jag ibland om den teorin var korrekt. Det vore i så fall en överraskande förklaring till det bedrövliga tillstånd världen befinner sig i: det är dumheten som har tagit överhand. När man lyssnar på en del direktörer och ministrar känns det ibland som om maktens dumhet vore oändlig. Paradoxalt nog är det fortfarande de som uppfattar sig själva som intelligenta som har störst resurser när det handlar om att vara så dumma att andra kommer till skada.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
