Den grymma tortyren
”I häktet i Teheran satte man handklovar på Akbar Mohammad, hängde upp honom i armarna och piskade hans fotsulor med elkablar tills han var näst intill medvetslös. Det enda Akbar behövde göra var att blinka för att visa att han godtog anklagelserna mot honom. Efter tortyren dömdes han till döden vid en hemlig rättegång. Domen omvandlades till 15 års fängelse som Akbar nu avtjänar i Evinfängelset.”
Så skildras ”fallet Akbar”, ett av tusentals tortyroffer som Amnesty f n uppmärksammar i sin stora kampanj mot tortyr i världen.
Akbar greps i Teheran den 1 juli 1999 sedan en fredlig studentdemonstration (som protesterade mot nedläggningen av dagstidningen Salam) spårat ur.
Studenterna angreps av den militanta gruppen Ansar-e-Hezbollah. Säkerhetsstyrkorna, som skulle skydda studenterna, såg passivt på och deltog senare i stormningen av studentbostäderna tillsammans med Ansar-e-Hezbollah.
Minst en person dog och hundratals skadades.
Akbar greps och torterades, troligen för att hans bror anklagades för att ligga bakom oroligheterna.
De senaste tre åren har det kommit uppgifter från mer än 150 stater om tortyr eller misshandel, som utförts av personer som är direkt underställda landets myndigheter. I drygt 80 av länderna har människor dött till följd av tortyren.
Trots att en majoritet av staterna skrivit under FNs konvention mot tortyr tillåts den grymma hanteringen att fortsätta.
Den tar sig många vedervärdiga uttryck: Slag mot kroppen, våldtäkter, elchocker, skenavrättningar, mordhot är vanliga metoder. I andra fall hängs offren upp och ner, sänks ned i vatten, bränns med cigaretter, hindras från att sova eller placeras i celler där de varken kan höra eller se något.
Det är naturligtvis ovärdigt varje humant samhälle att praktisera tortyr – att genom allvarlig smärta eller svårt lidande avtvinga en människa information eller bekännelse.
Just nu, läser jag i ett färskt brev från Amnesty, är organisationen extra bekymrad över vad som händer i Israel.
Där råder nära nog krigstillstånd och fredsförhandlingarna har avstannat. Bara sedan den 29 september i fjol har mer än 200 människor, majoriteten palestinier, dödats.
De flesta dödsfallen har skett efter övervåld från de israeliska säkerhetsstyrkorna i försöken att kontrollera demonstrerande palestinier.
Israel påstår att landet i september 1999 förbjöd förhörsmetoder som innebar tortyr av fångar (efter många år av systematisk tortyr och misshandel av palestinier).
Trots det har Amnesty under hösten/vintern nåtts av rapporter om att hundratals palestinier har arresterats och många har blivit torterade eller misshandlade.
Som ordförandeland i EU har Sverige nu ett passande tillfälle att markera, även för Israel, att tortyr är djupt oacceptabel.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
