Bristen på arbetsvärdering
Solen skiner och avtalsrörelsen är i full gång. Överallt börjar anställda fundera på hur man på bästa sätt kan hävda sin kompetens – det börjar vara dags att slipa argumenten inför förhandlingarna.
Vilka utgångspunkter ska man då använda sig av, när man funderar över val av argument för att öka den ekonomiska ersättningen för den egna arbetsinsatsen?
Man brukar säga att lönesättningen för en individ ofta baseras på två delar; en del som berör arbetsinnehållet och en del som berör hur väl man genomför sitt arbete.
Den ekonomiska ersättningen brukar benämnas befattningslön respektive individlön.
Viktigt att notera är att befattningslönen inte styrs av den titel man har utan innehållet i tjänsten. Syftet är att kunna lönesätta utifrån det faktiska arbete man utför.
Inför löneförhandlingarna är det alltså viktigt att slipa på argument som både berör innehållet i arbetet och hur jag genomför mitt arbete. Trots att jag vet vad jag gör och hur jag genomför mitt arbete, kan det ju ändå vara svårt att veta hur mycket de olika delarna kan vara värda.
Idag är det svårt att jämföra med andra personer med samma titel eller ens liknande titel eftersom innehållet i arbetet kan vara olika. Om det enkelt var möjligt att jämföra arbetsinnehåll skulle man ges ytterligare möjlighet att fila på argument för både lönenivåer och arbetsvillkor på både arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
I mitten av 1990-talet påbörjades ett arbete med att försöka kartlägga innehållet i olika befattningar. Under en period fick några grupper i uppgift att beskriva i sitt arbete så noggrant de kunde. Syftet med detta var att skapa ett arbetsvärderingsunderlag, som skulle utgöra ett verktyg bland annat för att sätta lön. Vid Umeå universitet gick arbetet under namnet AVU.
I början av 2000-talet påbörjades ytterligare ett kartläggningsarbete. Så vitt jag minns, var den administrativa personalen en av de första grupperna att göra detta vid Umeå universitet. Detta arbete fick namnet BVU.
Arbetsvärderingsunderlaget och sedan befattningsvärderingsunderlaget bar med sig hopp om ett verktyg för jämförelse av innehållet i tjänster. Så länge som man inte har ett verktyg som hjälper medarbetare, både inom arbetsgivar- och arbetstagarkollektiven, att formulera förhandlingsargument utifrån ett faktiskt innehåll i det arbete som ska genomföras, riskerar vi att falla tillbaka på titel och person.
Utan en jämförelsebas för innehåll i befattning riskerar man att formulera uddlösa argument för/mot förändringar på ”befattningslönedelen”.
Kanske blir det även svårt att formulera argument för/mot förändringar på ”individdelen” om man inte ens är överens om innehållet i det arbete man ska utföra.
Verktyget finns inte att tillgå, inte heller under denna avtalsrörelse.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
