Björn Elmbrandt: De offras för att blidka marknaden
En grekisk statstjänsteman som haft ungefär 13 500 kronor i månadslön, har fått se den sänkt med motsvarande 1 250 kronor. Många svenska tjänstemän skulle nog sluta prata om gnälliga greker efter en lönesänkning i samma storleksordning, skriver Björn Elmbrandt.
Till de folksagor man kan hittapå internet hör den om att man förr i världen kastade oskulder i vulkaner som var nära ett utbrott, för att blidka gudarna.
Men så rysligt vidskepligt och osannolikt är det inte. För i dag kastas – i vart fall bildlikt – statsanställda som inte gjort något ont ner i vulkanen för att blidka finansmarknadens gudar.
Ilias Vrettakos är vicepresident i ADEDY, ett fackförbund som organiserar statstjänstemän i Grekland och som har sitt kontor på en tvärgata i Aten vid en ortodox 1100-talskyrka. Han har ett grånande helskägg, är anhängare av Europatanken, och är därför mest sorgsen över hur unionen hanterat eurokrisen:
»Tyskland och Frankrike har för att skydda sina egna banker tryckt ner länder som Grekland i recession.«
—•l•—
Den senaste bulletinen från Aten talar om att 30 000 statstjänstemän ska sättas i standby-läge under ett år, utan arbete och med 60 procent av sin lön, för att sedan omplaceras eller få sparken. Målet är att 150 000 ska bort.
Detta sker trots att statsanställda redan fått kraftiga lönesänkningar. En grekisk statstjänsteman, säg på skatteverket, som haft ungefär 13 500 kronor i månadslön, har fått se den sänkt med motsvarande 1 250 kronor.
Motsvarande tjänsteman i Sverige skulle nog sluta säga något om gnälliga greker om han eller hon fick en lönesänkning i samma storleksordning.
Och levnadskostnaderna för en grekisk tjänstemannafamilj ligger inte så långt under den svenska nivån. Till detta kommer alla skattehöjningar, som den grekiska regeringen ålagts av sina vakthundar från EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden, IMF.
Men grekerna betalar ju ingen skatt, hör jag någon säga ur den svenska TV-soffans djup. Men det är just precis vad två tredjedelar gör, de som är löntagare och har källskatt som arbetsgivarna drar när lönen betalas ut. Fifflarna finns bland rika och småföretagare.
—•l•—
Grekland är det brutalaste exemplet på vad som sker runt omkring i Europa, att det är de offentliganställda som nästan ensamma får bära hundhuvudet för krisen, trots att ansvaret är delat.
»Vi tror att alla EU-länder kommer att få smaka på samma ekonomiska politik, samma recession. Därför måste vi tillsammans bjuda motstånd mot det som händer, alla i Europa«, säger Ilias Vrettakos.
Vad han talar om är den ekonomiska politik som nobelpristagaren Paul Krugman brukar kalla confidence fairy, förtroendesagan. Det vill säga tron på att först om man gör tillräckligt stora nedskärningar av offentliga utgifter, så ska förtroendet för regeringarnas ekonomiska politik åter blomma upp. Med andra ord en variant av myten om oskulderna som slängs i vulkanen.
Björn Elmbrandt är journalist och författare och medverkar som ledarskribent på sajten Dagens Arena. Han mottog 2005
STs arbetslivspris.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
