Bättre värld med Wendy
I mitten av 1990-talet träffade jag Wendy Caird för första gången, i hennes hemstad Sydney i Australien.
Då var hon generalsekreterare i CPSU, ett av Australiens största fackförbund, som organiserar offentligt anställda på alla nivåer.
När jag intervjuade henne var hon mest bekymrad över privatiseringarna och Labor-regeringens iver att sälja ut statliga tillgångar.
Det handlar om synen på hur samhället ska fungera, sade hon, och menade att den statliga sektorn har en nyckelroll att spela i en demokratisk stat.
Sedan slutet av 1980-talet hade facken i Australien fört en intensiv kamp mot utförsäljningarna. Wendy Cairds CPSU försökte göra motstånd. Med kampanjer, debatter och forskning ville förbundet visa på fördelarna med en offentlig sektor.
I dag har Wendy Caird flyttat sin verksamhet till den internationella arenan, med jobb för Iska (facklig international för offentligt anställda), där hon är chef för en världsomspännande kampanj för offentliga tjänster med kvalitet.
I början av året reste hon till Indien i spetsen för en facklig delegation för att delta i World Social Forum (WSF) i Mumbai i Indien. 130 000 människor var på plats för att diskutera alternativa idéer om världens framtid. Frivilligorganisationer, miljökämpar, fackföreningar, universitetsfolk och andra kritiker av globaliseringens effekter hade samlats i den indiska mångmiljonstaden.
De talade om globaliseringen, fattigdomen, analfabetismen och svälten. Om världshandel, privatiseringens effekter, freds- och konfliktfrågor, Världsbankens roll och om hur en mer rättvis världsordning ska skapas.
Årets World Social Forum var det fjärde i ordningen. De tre tidigare hade hållits i Porto Alegro i Brasilien.
Från Iska, som deltagit i samtliga WSF-möten, åkte vi till Indien för att möta nya idéer, nya människor och nya organisationer som vi kan samarbeta med, skriver Wendy Caird i senaste numret av FOCUS, organisationens tidning; vi åkte också för att göra löntagarnas röster hörda och för att berätta om våra erfarenheter av privatiseringar, noterar hon.
Hon lovordar vitaliteten och dynamiken i Mumbai och menar att kvinnoorganisationerna fått en allt starkare röst och högre profil.
Nästa år återvänder WSF till Porto Alegro. Det ger enligt henne möjligheter ”att på nära håll studera den annorlunda väg som president Lulas regering valt”.
Wendy Caird påminner om att varje år samlas nya organisationer och starkt engagerade ungdomar till WSF och sammanfattar:
”Fackföreningsrörelsen, som är en del av en äldre, etablerad rörelse, kan lära sig mycket och ge betydande bidrag till den vitala debatten om globalisering, om hur den kan fungera för människor och inte bara ge vinst till företagen och om hur vi faktiskt kan bygga en bättre värld”.
Det finns all anledning att hålla med henne.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.