Argumenten mot Fi
Nej, jag tror inte på det feministiska initiativ som nu bildats. Och det finns flera skäl till att jag, som vänsterintellektuell, inte tror på idén. Det första är att ett feministiskt parti riskerar att bädda för en borgerlig regering. Att påstå det är inte bara ett uttryck för nervositet å etablissemangets vägnar; risken är ju reell och ett borgerligt maktövertagande skulle innebära att ett av de främsta medlen för att öka jämställdheten – den offentliga sektorn – får ett betydligt sämre läge.
Hur man än vänder och vrider på saken går det inte att komma ifrån att huvudorsaken till att Sverige kommit längre än de flesta länder i jämställdhet stavas offentlig sektor. Daghem och äldreomsorg är exempelvis nödvändiga villkor för att kvinnor ska kunna gå ut på arbetsmarknaden.
•l•
Det andra argumentet mot ett feministiskt parti är följande: Jag tror inte på partier som endast utgår från en dimension i sina ställningstaganden. Visserligen delar jag i mycket den könsmaktanalys som de ledande feministerna gör. Men ett parti i riksdagen bör rymma fler perspektiv än ett enda, annars blir det svårt att agera konsekvent i de hundratals olikartade frågor som dyker upp på vägen och längs höger-vänsterskalan. Könsdimensionen är central för att förstå underordningen i detta samhälle, så är det. Men klassdimensionen är lika central och problemet är att dessa två ofta är intimt sammanvävda: Kommunals kamp för bättre löner går på två ben, kön och klass.
Jag menar dessutom att miljöpartiets bana illustrerar ett problem med den endimensionella politiken. Det går nämligen att hävda att miljöpartiets entré i riksdagen i stort sett har sammanfallit med minskande vitalitet i miljörörelserna i stort i samhället. Risken finns att feminismen går samma öde till mötes när ett feministparti, som i praktiken kommer att inta ungefär samma hållning som vänsterpartiet, tvingas kompromissa och nöja sig med vaga skrivningar i budgeten om att det ena eller andra ska eftersträvas.
Och vad är nästa steg? Ett invandrarparti? Ett pensionärsparti?
•l•
Det tredje argumentet mot ett feministparti är att det är ett initiativ uppifrån: Från universiteten, från riksdagen och – kan man väl säga – från media, ty utan den mediala uppmärksamheten hade det hela aldrig kommit någon vart. Ofta har jag undrat varför så många engagerade människor drömmer så starkt om att starta nya partier – och så få drömmer om att starta nya sociala rörelser? Är det inte det senare som skulle behövas?
Okay, det finns argument för ett feministiskt parti. Politikens dagordning kan kanske förnyas, och den vänstra dimensionen i politiken få nytt liv genom ett sådant parti. Men den förnyelsen kan också åstadkommas genom aktioner utanför riksdagen.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.