Annika Ström Melin: "God förvaltning" ett krav från Bryssel

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2008-02-19

Det är antagligen inte så många som går omkring och tänker på EU-kommissionens tidigare ordförande Jacques Santer särskilt ofta.
Men mina tankar går ibland till denne något rödbrusige kristdemokrat från Luxemburg. Jacques Santer ledde den EU-kommission som tvingades avgå sedan omfattande oegentligheter, fusk och rena bedrägerier avslöjats. Det var 1999 och Santers fall blev faktiskt början till något av en revolution i Europeiska unionens förvaltning.

När han tvingats bort utarbetades nämligen nya tjänsteföreskrifter och ett delvis nytt lönesystem för unionens tjänstemän. Och Europeiska ombudsmannen presenterade en ”europeisk kodex för god förvaltningssed”, som inte är lagligt bindande men som har fått allt större spridning.

Enligt denna kodex ska EU-tjänstemännens beslut grundas på ”icke-diskriminering” och ”proportionalitet”, de ska undvika ”maktmissbruk” och vara ”objektiva, opartiska och obundna”.

”Artighet” ska också vara en ledstjärna för EU-tjänstemännen när de har kontakt med medborgarna (vilket säger en del om hur det gick till på Jacques Santers tid) och alla som vänder sig till EUs institutioner har enligt denna kodex ”rätt att höras och yttra sig” och ska få ett beslut i ”rimlig tid”.

                                           •l•

En hel del av dessa principer känns säkert igen av svenska statstjänstemän. Den europeiska kodexen är ett slags sammanfattning av olika nationella lagar för förvaltning. Men frågan är om tiden också är mogen för gemensamma, bindande regler?

Sverige har under lång tid propagerat för en förvaltningslag
i EU, men flera länder har hittills motsatt sig det. Det beror bland annat på att länderna har delvis ganska olika förvaltningstraditioner.

I Frankrike och flera andra länder ses till exempel statsförvaltningen framför allt som ett verktyg för effektiv statlig styrning. I Tyskland är i stället rättstaten ett centralt begrepp och den tyska förvaltningen är därför mycket regelstyrd. Den anglosaxiska förvaltningstraditionen bygger mer på de rättigheter som medborgarna har, medan Sverige och andra skandinaviska länder har ett regelverk som öppnar för mer pragmatiska lösningar.

                                           •l•

Kan EU koka ihop alla dessa olika förvaltningstraditioner till en enda? Ja, om EUs nya fördrag, Lissabonfördraget, träder i kraft kommer det för första gången att finnas en rättslig grund för en förvaltningslag i EU. I den stadga för grundläggande rättigheter som EU också har antagit slås det också fast att medborgarna i EU har rätt till »god förvaltning«.

Den långsamma förvaltningsrevolution som inleddes när
Jaques Santer avgick pågår alltså än.

Och trots att det kanske inte låter särskilt upphetsande att EU kanske får en gemensam, bindande förvaltningslag handlar det om en mycket grundläggande fråga: om medborgarnas förtroende. Det behöver EU.

Annika Ström Melin är journalist och skribent med inriktning på Europafrågor.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA