Annika Persson: Munkarna är med i vinnarlaget
Ni har visat ett sällan skådat mod. Och vi står bakom er, ropar Desmond Tutu glatt från den svenska bokmässans scen via tevekamerorna ända fram till det burmesiska folket.
Framför scenen jublar de som rörts till tårar redan i det inledande tacktalet till oss, svenskarna, som stod bakom motståndsrörelsen i Sydafrika när de välte apartheidregimen. Det går att vinna frihet och demokrati. Han vill påminna oss om det. Det är viktigt.
På bokmässan i Göteborg samlas människor för att visa sin solidaritet med dem som demonstrerar för frihet och demokrati i Burma. Med kort varsel har man kallat till en manifestation. Biståndsminister Gunilla Carlsson är här liksom före detta utrikesministern Jan Eliasson och före detta ärkebiskopen KG Hammar. Och så den sydafrikanske ärkebiskopen och Nobels fredspristagare Desmond Tutu. Omedelbart bryter han den
allvarstyngt välvilliga formaliteten med den omisskännliga röst som så många år lovat människor att ljuset vinner över mörkret.
– Under de mörka åren under apartheid brukade vi säga till våra motståndare: Join the winning side! Det vill vi nu säga till militärdiktaturen i Burma: Join the winning side! Join!
•l•
Medan Tutu talar börjar den regering som borde följa folket i stället stänga telefonlinjerna och militären visiterar folk på jakt efter kameror och mobiltelefoner. Den stormar Burmas största internetleverantör på universitetet i Rangoon. Det blir tystare. Folk blir räddare.
På söndagen rapporteras flera journalister saknade. En flyende officer påträffas i skogarna mellan Burma och Thailand. Han har vägrat lyda order: att tillfångata ett hundratal munkar för att skjuta och begrava dem i skogen. Enligt officeren finns det flera tusen dödsoffer, inte tio som regeringen uppger.
Jag undrar hur de tänker därinne i regeringsbyggnaden. Om de tror att skammen försvinner med telefonerna. Kanske tror den det, den junta som har vunnit igen och igen i 45 år. Seger är allt den vet. Ändå lär generalen Than Shwe ha fört sin familj ur landet.
•l•
Författaren och sandinisten Gioconda Belli var med och störtade Nicaraguas diktatur i revolutionen 1979. Hon är också på bokmässan. Och hon berättar som ett förebud om känslan vid maktövertagandet. Hur de stod där, de få som varit med från början, alla de som anslutit sig på vägen och till slut hade klarat det. Och till slut kunde börja skapa allt de drömt om.
– Och vad som än har hänt sedan dess så åstadkom vi en otroligt viktig sak. Nu har det nicaraguanska folket personlig och konkret erfarenhet av sin egen makt.
I Nicaragua välte man juntan utan att veta att man kunde. Och jag undrar hur världen skulle se ut om alla människor kunde komma ihåg hur stor makt de har. Om vi till exempel visste att vi kunde hjälpa Burmas folk. Om de visste att de kunde välta juntan. Om vi alltid bar på övertygelsen att vi
kan göra oss fria tillsammans.
Annika Persson är frilansande kultur- och samhällsjournalist
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.