"Vi har i alla fall gjort vad vi har kunnat"

– Jag kommer att hålla min dörr öppen i morgon för dem som vill komma och prata, säger Mitte Andåker Berg, vice ordförande för STs avdelning inom Arbetsmiljöverket.

I morgon, den 18 april ska 220 av hennes arbetskamrater få besked om att de riskerar att bli uppsagda. Dagen före ST Press första besök vid myndigheten justerade Mitte Andåker Berg och ST-avdelningens ordförande, Lars-Göran Sjövall, det protokoll som visar hur uppsägningarna kommer att slå. Under morgondagen ska cheferna tala om för de anställda om de tillhör den grupp som riskerar att sägas upp eller den som får vara kvar.

– När det blir känt vilka som sägs upp kommer de att fråga varför vi gick med på det. De som är i riskzonen kommer att undra: varför just jag? säger Mitte Andåker Berg.

Tagit lång tid

Förhandlingar om turordningsindelningen har pågått sedan mitten av januari. Men neddragningen har varit känd sedan budgetpropositionen kom i oktober.

– Många har mått dåligt av att behöva vänta så länge. Medlemmarna tycker att processen tagit för lång tid, säger Mitte Andåker Berg som också är klubbordförande vid huvudkontoret.

Vi sitter i ett sammanträdesrum på huvudkontoret i Solna, strax norr om Stockholm. Det är här de största neddragningarna kommer att ske. Antalet anställda ska i det närmaste halveras.

Lars-Göran Sjövall säger att de flesta själva har räknat ut om de riskerar att sägas upp. Men det har också kommit arbetskamrater till honom och sagt: ”Vad tråkigt för Ulla och Pelle att de måste sluta. Själv vet jag i alla fall att jag får vara kvar”.

– Då har jag precis sett den personens namn på listan över dem som antagligen måste sluta. Det har känts svårt, säger han.

De formella uppsägningsbeskeden kommer först den 26 maj. Mellantiden ska användas till att undersöka om de som blir av med sina arbetsuppgifter kan få något annat jobb inom myndigheten. Några kommer också att erbjudas pensionsersättning, som är en form av avtalspension.

– Klimatet har varit bra i förhandlingsgruppen, säger Mitte Andåker Berg. Det är ju politikerna som bestämt att budgeten ska minskas, inte arbetsgivaren.

Även samarbetet med Saco har fungerat bra, tycker hon. Varje vecka har arbetsgivarna och facket lagt ut gemensam information på intranätet. ST har också gått ut med egen information.

Svårt att förklara

När det gäller turordningsindelningarna har facket visserligen fått ge efter vid några tillfällen, men oftast har man varit överens med arbetsgivaren om i vilka kretsar det ska göras nedskärningar, förklarar Mitte Andåker Berg. Men i ett par fall känner hon sig ändå tveksam. Hon tror att det kommer att bli särskilt svårt att förklara för några av arbetskamraterna varför de inte får vara kvar:

– De kanske nyligen har lockats att byta till nya arbetsuppgifter. Det är svårt att förstå att turordningskretsarna bygger på den arbetsuppgift du har för stunden, inte vad du kan göra eller har gjort tidigare.

Allra svårast blir det att förklara nedskärningarna på centrala tillsynsavdelningen.

– Där kan finnas en expert på buller, en expert på vibration och en på ergonomi och den som sägs upp kanske är en av Europas främsta experter inom sitt område. Nu ska arbetsuppgifterna tas över av en kollega som har en helt annan kompetens.

Mitte Andåker Berg säger att det har varit tufft under resans gång och berättar att de förtroendevalda erbjudits hjälp genom företagshälsovården Previa. Själv har hon valt att ha en mentor.

– Det här är den värsta situation man kan hamna i som facklig företrädare. Jag har aldrig varit med om något liknande förut och var tvungen att läsa in mig på lagar och avtal. Men vi har fått fantastiskt bra hjälp av ombudsmännen på STs kansli.

Lars-Göran Sjövall tycker att uppsägningsförhandlingarna varit mycket påfrestande för honom personligen.

– Jag känner mig lugn ännu så länge, men är rädd för att rasa ihop förr eller senare, säger han.

Mitte Andåker Berg säger att hon däremot inte känner någon oro:

– Jag står för det vi förhandlat fram. Vi fick igenom mycket av det vi ville.

Fem veckor senare

Den 30 maj träffar jag Mitte Andåker Berg igen. Hon verkar mer bedrövad den här gången än när vi sågs för fem veckor sedan.

För en vecka sedan fick 85 anställda sina uppsägningsbesked. 49 av dem arbetar på huvudkontoret. 47 har fått pensionsersättning eller avgångsvederlag och 31 har sagt upp sig själva. 27 personer förväntas sluta på grund av pensioner eller annat före utgången av 2008.

Ett tiotal av de uppsagda gick hem efter uppsägningsbeskedet – de som ville kunde bli arbetsbefriade tills chocken lagt sig. Några blev sjukskrivna och andra har fått hjälp genom Previa.

Det goda samarbetsklimatet gentemot arbetsgivaren är inte så gott längre, åtminstone inte för stunden. Orsaken är att arbetsgivaren, efter det att turordningsprotokollet justerats, upptäckte att budgeten räckte till att behålla 30 personer av dem som skulle sägas upp. Facken tillfrågades aldrig om vilka de ansåg borde få vara kvar och ST anklagar nu arbetsgivaren för brott mot medbestämmandelagen.

– Det blev helt förvirrat den 18 april. Jag mötte folk i korridoren som jag trodde fått information om att de riskerade att bli uppsagda, men som i själva verket just fått veta att de skulle få stanna kvar.

Mitte Andåker Berg är förvånad över att hennes tidigare farhågor om att få kritik för att ha gjort felaktiga bedömningar inte har besannats.

– I stället har vi fått beröm, man tycker att vi gjort ett bra jobb. Och själva vet vi att vi i alla fall gjort vad vi har kunnat. Kanske sitter någon på kammaren och är missnöjd, men det har inte nått oss.

Nu säger Mitte Andåker Berg att hon våndats mycket under förhandlingarna.

– Jag tyckte det var hemskt. I en förhandling måste man ge och ta. Och hela tiden måste man tänka på att det ska kännas rättvist, att det ska gå att förklara för den berörda medlemmen.

Hon säger att de tre förhandlarna i första hand försökt prata om kretsindelningen, det vill säga vilka som har ”i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter” och ska bilda en gemensam turordningskrets.

– Vi ville inte se våra kolleger framför oss. Men det handlar ju faktiskt om människor hela vägen. Flera av de uppsagda har jobbat länge, kanske i 40 år, och har Arbetsmiljöverket som enda arbetsgivare. De har lagt sitt liv i jobbet, på gott och ont.

Men det finns också de som ser uppsägningen som en möjlighet att göra något nytt, förklarar hon.

Trots att hon för fem veckor sedan sade att hon inte kände någon stor oro, förklarar hon att det varit en svår tid också för henne personligen. Men reaktionen kom först sedan förhandlingarna var avslutade:

– Medan de pågick har jag kunna vara strategisk, formell och stark. Men i samband med Kristi Himmelfärdshelgen i mitten av maj, kom känslorna i fatt.

Hon hade haft svårt att sova och svårt att koncentrera sig, berättar hon.

– Inom mig ältade jag frågan om jag gjort rätt, om jag hade kunnat göra något annorlunda. Jag tog ledigt hela veckan och såg till att jag fick vara ensam hemma och tänka. Det gjorde mig gott.

______________________________________________________________

Skyddsombudet Maria Dalin:

– Det blev knäpptyst i huset sedan cheferna berättat om uppsägningarna. Inga samtal och inga skratt hördes de närmaste dagarna därefter, berättar huvudskyddsombudet Maria Dalin.

I telefon i början av maj berättar Maria Dalin, huvud-skyddsombud vid Arbetsmiljöverket i Stockholm, om hur några reagerat omedelbart på beskedet att de kanske skulle sägas upp, medan det kunde dröja upp till en vecka för andra. Hon tror att de senare befann sig i chock.

– Men för flera av dem som oroat sig under lång tid tror jag att det var en lättnad när de äntligen fick veta.

Sedan cheferna informerat om vilka som riskerade att sägas upp gick skyddsombuden runt på de olika avdelningarna.

– I det läget handlade det mycket om att bara lyssna, förklarar Maria Dalin.

Fredagen den 1 juni var det avtalat att ST Press skulle göra en längre intervju med Maria Dalin. Men på morgonen ringer hon och säger att hon måste ställa in mötet. Hon hade just fått veta att Arbetsmiljöverkets generaldirektör, Kenth Pettersson, dött av hjärtstillestånd kvällen innan. Hon tror att den press han känt på jobbet kan ha spelat in.

Vi bestämmer att i stället ses på måndagen. När vi möts berättar Maria Dalin om hur hon och de övriga sexton skyddsombuden på huvudkontoret förberett sig. De var igång redan på hösten, innan uppsägningsförhandlingarna börjat.

– Vi var beredda på att nedskärningarna skulle slå hårt mot huvudkontoret. Ändå förstod vi inte att de skulle drabba så här hårt.

Redan på ett tidigt stadium kontaktades alla enhetschefer. Skyddsombuden ville förklara för dem hur viktigt det var att ge de anställda möjlighet till samtalsstöd. De läste på i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om krisstöd och den psykosociala arbetsmiljön. De bjöd också in myndighetens egna experter för att tala i ämnet.

– Även om alla på min avdelning arbetar med arbetsmiljö, så är vi experter på olika områden. Kemi är mitt, andra kan maskiner och ergonomiska risker. I skyddsombudsgruppen är det bara en beteendevetare, säger Maria Dalin.

Men hon håller med om att de hade bättre förutsättningar än många andra med tanke på den samlade kunskap som finns inom myndigheten.

Ilska och förtvivlan

När det väl blev känt vilka som riskerade uppsägning reagerade många med ilska och förtvivlan. Andra blev alldeles tysta. En del har försökt leta efter syndabockar, säger Maria Dalin.

– Det största ansvaret lades på arbetsmarknadsministern, vilket jag kan ha viss förståelse för. Men även chefer och i viss mån facket har fått en släng av sleven.

Vid ett möte som Maria Dalin ordnade på sin egen avdelning uppmanade hon både generaldirektören och de egna cheferna att visa att de faktiskt också var ledsna.

– Jag tror det är viktigt att se att även cheferna är känslomässigt berörda. Att höra sin chef säga ”jag är inte orolig” skulle i alla fall göra mig hypernervös.

Maria Dalin säger att cheferna har haft det tufft sedan det stått klart vilka som troligen skulle sägas upp. Vid ett skyddskommittémöte i slutet av maj pratade hon med cheferna om att även de kunde behöva samtalsstöd.

– Flera av dem tyckte inte att det var någon bra idé. Bara en vecka senare var vår generaldirektör död. Det stämmer till eftertanke.

Skyddsombuden själva har haft regelbunden handledning i grupp med en psykolog från Previa. Deras viktigaste uppgift har varit att lyssna, förklarar Maria Dalin.

– Det är lättare att komma till oss skyddsombud och prata än till chefen, som är den som lämnat uppsägningsbeskedet.

Hon tror också att det är lättare att ha kontakt med skyddsombuden än med de fackliga företrädarna, som också de varit inblandade i uppsägningsprocessen.

– Jag är glad över att jag och Mitte Andåker Berg på ett tidigt stadium klargjorde våra olika roller för varandra. Jag har inte haft någon insyn i förhandlingarna.

För skyddsombuden har det också handlat om att de inte ska ta på sig mer än vad de klarar av och inte lova sådant de inte kan leva upp till, menar Maria Dalin.

Och att hänvisa till professionell hjälp när det behövs.

– Även om det har varit tufft ibland så känner vi skyddsombud att vi gör ett viktigt jobb.