Vi har en kultur där det är tillåtet att puckla på varandra

FÖRDJUPNING: ISHOCKEY2007-02-06

Hans Skoglund, ST-medlem och lärare på Räddningsskolan i Härnösand, ägnar fritiden åt att döma ishockey på toppnivå – när han inte umgås med dottern Linnea, fem månader, och sambon Sofia.

Hur länge har du varit på Räddningsskolan?

–Jag har jobbat där sedan 1993. Jag är lärare och utbildar brandmän. Det är en tvåårig utbildning som väl kan jämföras med polishögskolan. Men vi är ingen högskola, det är en eftergymnasial utbildning. Jag utbildar i alla möjliga ämnen; från brandsläckning och rökdykning till säkerhetsarbete.

Och hur länge har du dömt ishockey?

–Det har jag hållit på med i 22 år. De första 15 åren av mitt liv spelade jag hockey. Men man var väl för dålig... Så när jag blev 17–18 år satsade jag på en domarkarriär.

–Att få domaruppdrag fungerar ungefär som när man tar ut spelarna. Jag fick börja med TV-pucken eftersom det ansågs att jag var lovande. Och sedan får man fler uppdrag i takt med att man utvecklas. Utbildningen är ganska lika oavsett om man dömer på lägre nivå eller på elitnivå. Det görs konditionstester och så tar man ut de som är skickligast till de viktigaste uppdragen. Jag dömde i elitserien under några år på 90-talet.

Har du lika bra kondition som spelarna du dömer?

–Jag tror inte att jag ligger så långt efter. Men styrkemässigt tränar vi ju inte på samma sätt. Det krävs bra kondition om man ska orka. Spelarna kör 30–40 sekunder, sedan åker de och byter. Som domare kör man tre gånger trettio minuter.

–Det är ju en mental anspänning också – man måste vara skärpt i huvudet hela vägen.

Brukar du få höra glåpord och gliringar?

–Jag har dömt inför publik på 7000–8 000 personer. Det är klart att man hört en del.

–Men vi har en kultur i hockeyn där det är tillåtet att puckla på varandra och slänga sig med ord som man aldrig skulle tillåta sig i andra sammanhang. Men det är också så att respekten för auktoriteter rent allmänt har förändrats genom åren. Jag tror inte man skrek snutjävel till poliser på Sigge Fürsts tid...

Vad gör du om spelare blir arga och skäller på dig?

–Jag brukar säga till en spelare som är upprörd att komma igen om tio minuter när han kan prata konstruktivt. De kommer nästan aldrig tillbaka – de lugnar ner sig och får perspektiv på vad som hänt.

Vad är det värsta du har varit med om?

–Mordhot har säkert förekommit, men det rinner av en. Det skriks saker från en mobb, det är inte personligt. Jag har inte haft känslan att det har varit fråga om verkliga hot. Men den som inte är van vid hockeyn skulle säkert bli upprörd över vad som sägs…

Det bästa?

–Jag har fått resa och döma matcher i tv och i Globen och sådant. Det är mycket gemenskapen som gör att man fortsätter. I domarrollen ligger en utmaning i att göra så rätt som möjligt. De flesta domare har nog ett rättspatos. Man får en adrenalinkick också – det är väl i stället för att klättra över berg.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA