Vem kan prestera på topp hela livet?
Namn: Cecilia Olofsson Ålder: 42 år Bostad: Villa i Klockestrand, strax söder om Kramfors, utmed Ångermanälven Familj: Man och två söner Yrke och arbetsplats: Registrator på Specialpedagogiska skolmyndigheten i Härnösand Månadslön: 27 000 kronor
Arbetsuppgifter: Jag är anställd som registrator, men registrerar egentligen väldigt lite. I stället arbetar jag med utveckling av vårt ärende- och dokumenthanteringssystem. Vi är i en övergångsperiod från att ha hanterat en del på papper till att alla anställda egentligen gör allt i vårt system. Och jag jobbar med frågor som uppstår kring det. Vi har behövt tänka om och tänka nytt.
På myndigheten finns 1 200 anställda, och numera jobbar även handläggare i systemet, så jag arbetar en hel del med utbildning också. Vi har även ett digitalt arkiv. Det är det inte många myndigheter som har än, så det är ovanligt och nytt.
— •l• —
Fritid: Jag har mina söner Jimmy och Joel, som jag naturligtvis ägnar en hel del tid åt. Men så här års åker jag gärna slalom. Jag läser lite också, men det är väl ungefär vad jag hinner med.
— •l• —
Det bästa med jobbet: Det är bredden, det är väldigt omväxlande. Och dessutom får jag enorm insikt i hela organisationen. Jag känner mig som en spindel i ett stort spindelnät.
— •l• —
Det vill jag förändra i jobbet: Jag är rätt nyanställd, så jag känner mig nöjd just nu.
— •l• —
Därför är jag med i ST: Jag är ingen aktiv fackmedlem, utan är med av gammal vana. Men jag tycker att man ska vara med i facket av lojalitetsskäl. På mitt gamla jobb, även det statligt, var jag med i Seko. Men när jag bytte arbete gick jag över till ST för att det kändes att det är här jag borde vara.
— •l• —
Viktigaste frågan för facket: Jag har funderat på det, men jag är osäker på om detta är en facklig fråga, eller ens något som facket kan göra något åt? Men nu har jag haft ett yrkesliv som pågått i många år och jag tycker att det har förändrats de senaste tio åren. Det har blivit så hårt. Det finns inget utrymme för någon som har en liten defekt eller inte är högpresterande. Förr fanns det jobb även åt dem. Jag tycker det är en hemsk utveckling. Det är en känsla av att man måste prestera på topp för att vara med i gänget. Men vem kan göra det hela livet?