Utsatt jobb på isolerad ö

Det gungar rejält på M/S Gotska Sandön. Många passagerare får användning för spypåsarna som kan plockas från ställningar på väggarna. Att kräkas inne på toaletterna är strängt förbjudet. Ute på däck sitter ett dussintal turister som inte vill hålla sig inomhus. De kurar i regnjackor som gång på gång skvätts ned av havsvatten, så småningom även av regn.

Sedan Nynäshamn och fastlandets kustlinje försvunnit bortom horisonten omges vi av hav på alla håll. Glädjen är därför stor när det ett par timmar senare går att ana ett landområde i öster. Eftersom Gotska Sandön saknar hamn kör fartyget rakt upp på en av de norra stränderna, som fått det exotiska namnet Las Palmas. Kanske på grund av den vita, finkorniga sanden som sträcker sig kilometervis åt båda håll. En bit upp på stranden väntar tillsynsmannen och ST-medlemmen Mattias Sandgren tillsammans med sina kolleger.

– Överlevde du resan? frågar han.

Dialekten skvallrar om Mattias Sandgrens ursprung på grannön. Liksom majoriteten av dem som arbetar här är han gotlänning. Han kom hit 2014, efter att tidigare ha arbetat och kört färja för Destination Gotland. Ett krav för att få tjänsten som tillsynsman på Gotska Sandön är att ha fartygsbefälsexamen klass VII. Det är nämligen bara sommartid som det går reguljär båttrafik till och från ön.

– Vi har en tjänstebåt som vi ska klara av att köra under lågsäsong. Jag är kanske lite extrem eftersom jag har sjökaptensexamen. Så nu har jag gått från att köra en båt på 200 meter till att köra en som är 11,5 meter, säger Mattias Sandgren.

Klockan är strax efter lunch och han måste försvinna i väg på hemligt uppdrag ett par timmar. Som tillsynsman ingår bland annat jobb åt Försvarsmakten – delar av ön är militärt skyddsområde – och det är vad som står på agendan den här eftermiddagen. Några detaljer kan Mattias Sandgren inte lämna, och ingenting finns utmärkt på några kartor. Men faktum är att Försvarsmakten har räddat möjligheten att ha bemanning året runt på ön.

Nationalparken finansieras huvudsakligen av Naturvårdsverket, men förvaltas sedan 2004 av Länsstyrelsen i Gotlands län. 2012 var ekonomin så pressad att man övervägde att dra in bemanningen under vinterhalvåret. Då vädjade länsstyrelsen till Försvarsmakten om pengar. Försvarsmakten, som redan var med på ett hörn som finansiär, tyckte att det var så viktigt att ha ön bemannad året runt att man beslutade att gå in med 1,5 miljoner kronor per år.

I dag finns fyra och en halv fasta tillsynsmannatjänster på Gotska Sandön, plus vikarier. Tillsynsmännen arbetar två i taget, två veckor åt gången, året runt. Under turistsäsongen har länsstyrelsen även säsongsanställda som tar hand om öns besökare. Mattias Sandgren är en av de fasta tillsynsmännen som jobbar hela året.

– Jag hade aldrig satt min fot på ön innan jag började jobba här, säger han när eftermiddagens inspektionsrunda är klar och han har slagit sig ned i en av fåtöljerna på kontoret i Fyrbyn.

Ur ett historiskt perspektiv är det ovanligt att jobba här utan att ha koppling till ön. Länge var tjänsten som tillsynsman på Gotska Sandön något som ärvdes. I dag söks tjänsten på samma sätt som alla andra jobb hos länsstyrelsen. Mattias Sandgrens kollega Per Jönsson är uppväxt här, med en pappa som också var tillsynsman.

– Han var en av dem som var bofast här in på sjuttiotalet. De hade skola och hela den biten. Nu är vi glada att vi får komma hem till Gotland mellan jobbperioderna i alla fall, säger Mattias Sandgren.

Kontoret ligger i en av de gamla rödmålade fyrvaktarbostäderna där tillsynsmännen också bor under sina arbetsperioder. Någon riktig arbetsbeskrivning finns inte; uppdraget är att vara på plats, se till att nationalparken skyddas och göra det som behövs.

– Det här är inget jobb man kan läsa sig till. Mycket är sådant som berättas och kommer med erfarenhet.

Arbetsuppgifterna varierar därför stort. En viktig syssla är att sköta underhållet av de över 60 byggnader som finns på ön: fyrvaktarbostäder, skolbyggnad, gårdar och bostäder. Majoriteten av byggnaderna är skyddade eftersom de anses vara kulturhistoriskt värdefulla. Tillsynsmännen tar även hand om öns vandringsleder. Leder ska markeras och stigar röjas.

Eftersom hela ön är nationalpark så får träd stå kvar tills de faller, vilket de allt som oftast gör över vägar och vandringsleder. Dessutom utför tillsynsmännen uppdrag åt andra myndigheter. Utöver Försvarsmakten hjälper de SMHI, Sjöfartsverket och Sveriges geologiska undersökning, SGU, med kontroller och visst underhåll av teknik och mätstationer. De samverkar också med andra aktörer.

– Vi har täta samarbeten med sjöräddningshelikoptern i Visby. Vi försöker få hit dem, särskilt på vintern, för att göra mörkerövningar och vinscha. De behöver öva och det är bra för oss att de känner till ön om något händer här, säger Mattias Sandgren.

Arbetsdagarna börjar i regel vid åttasnåret på morgonen och håller på fram till sjutiden på kvällen. Tillsynsmännen har förtroendearbetstid och ska jobba drygt tio timmar per dag. De får ingen extra ersättning för jour och beredskap. Ofta blir arbetstiden betydligt längre, särskilt på sommaren. När man bor på sin arbetsplats är det svårt att dra gränsen för när arbetsdagen ska vara slut.

Mellan maj och september är det turistsäsong, vilket innebär att tillsynsmännen har sällskap av besöksvärdar och turister. De får också ha med sina familjer på ön under arbetsperioderna, eftersom det brukar finnas gott om plats i de gamla fyrvaktarbostäderna där de bor. Inte för att de hinner umgås så mycket, enligt Mattias Sandgren – jobbet tar större delen av dygnets vakna timmar på sommaren. Men under vinterhalvåret är de två tillsynsmännen oftast de enda människorna på ön.

– Vi är alltid bara två personer som jobbar tillsammans. Det innebär att vi är väldigt utsatta om det skulle hända någonting. Visst, vi har internet och sådana moderniteter, men vi sitter här ute i 14 dagar med bara en liten gummibåt att ta oss härifrån med, säger Mattias Sandgren.

Variationen är den stora charmen med jobbet, tycker han. Jobbet är fritt. Samtidigt finns en ständig ovisshet som beror dels på den oklara arbetsbeskrivningen, dels på de snabba skiftningarna i väder och vind.

Hur mycket förstår egentligen myndighetsledningen om vardagen på ön? Det är något Mattias Sandgren och hans kolleger funderat på många gånger.

Cheferna sitter i Visby och tillsynsmännen har intrycket att arbetsgivaren ser jobbet på Gotska Sandön som ett lyxjobb. Länsstyrelsen har föreslagit kontorsarbetstid och att lediga dagar ska tas ut på ön.

– Arbetsgivaren vill att vi ska jobba kortare dagar, och vara ute längre perioder. Men vi kan inte sitta här ute och ha åtta timmars arbetsdag. Vi är ju ändå på jobbet. Ingen annan vill sitta på sin arbetsplats när de är lediga, säger Mattias Sandgren.

Tre av tillsynsmännen är medlemmar i ST. Tillsammans med kolleger på samma avdelning i länsstyrelsen har de just fått ihop en ny styrelse. Förra året låg klubben helt nere.

– När jag började jobba här kände jag att det var väldigt viktigt att gå med i facket. Här är det lite lösa boliner, det gäller att stå upp för sin sak, säger Mattias Sandgren.

För drygt ett år sedan förhandlade ST centralt med myndighetsledningen om tillsynsmännens arbetstid, men man kunde inte komma överens. Flera av tillsynsmännens avtal är muntliga och de saknar lokala avtal som reglerar bland annat semester, årsarbetstid, boendeförmån och resor till och från arbetet.

– Vårt problem är att vi i stort sett bara har ett muntligt gammalt avtal, inget skrivet. Hur mycket ska vi jobba på ett år? Hur länge ska vi vara inblåsta innan vi får kontakta helikopter? Om familjen blir sjuk, får jag begära helikopter då? Sådant är väldigt viktigt för oss här ute. Nu ligger bollen hos arbetsgivaren, säger Mattias Sandgren.

Enligt honom ruckas ofta schemat med 14 dagars arbete, 14 dagar ledigt. I verkligheten blir det snarare 15 dagars arbete och 13 dagar ledigt, där de lediga dagarna även går åt till möten och kurser med jobbet. Grundproblemet, enligt Mattias Sandgren, är att beloppet som Naturvårdsverket betalar länsstyrelsen för att bemanna Gotska Sandön inte har räknats upp sedan 2004.

– Men vi ska inte behöva jobba mer för att budgeten ska gå ihop. Vi jobbar redan väldigt långa pass.

Han lider ändå inte direkt av ensamheten ute på ön eller av att sitta fast med samma kollega två veckor i sträck. Det är viktigt att bo i olika hus, påpekar han. Tidigare har det varit tal om att tillsynsmännen skulle bo i samma hus under vintern, för att spara pengar. Mattias Sandgren hoppas att det inte blir något med den saken. Efter en lång arbetsdag måste man kunna gå hem till sitt och få vara i fred. 

– Annars hade det inte gått i längden, då hade vi gnagt hål på varandra rätt snabbt.

Det börjar bli kväll och Mattias Sandgrens arbetsdag närmar sig sitt slut. Två turister som varit ute och vandrat korsar gårdsplanen mellan fyrvaktarbostäderna på sin väg tillbaka till lägerplatsen. Längre bort stojar några barn.

Det är svårt att tänka sig ön på sena hösten, utan människor. Rent av lite kusligt. Som väntat finns här mängder av både gamla och nya spökhistorier, det kan Mattias Sandgren bekräfta.

– Jag fick bland annat höra av prästen att hon hade sett Madame Söderlunds vålnad nere på stranden. Du får väl se vad hon säger själv.

Under sommarsäsongen turas Svenska kyrkans präster om att tjänstgöra på Gotska Sandön. Varje kväll klockan nio är det andakt i det lilla kapellet ett stenkast från Fyrbyn. Den här kvällen är temat för andakten döden. Efteråt intygar prästen i skumrasket utanför kapellet: jodå, hon såg en gammal kvinna i stora kjolar på stranden, som sedan försvann i tomma intet. Nog var det den gamla madamen.

Spökerierna till trots förlöper natten lugnt. Redan klockan sju följande morgon är Mattias Sandgren och hans kollega Per Jönsson uppe och ute på gården i Fyrbyn. Nu ska de åka ut med pickupen och kolla väder och bestämma sig för var M/S Gotska Sandön ska angöra med dagens passagerarlaster. Vädret är strålande, vinden svag.

När Mattias Sandgren och Per Jönsson från bilen blickar ut över de vidsträckta stränderna och havet kan de konstatera att fartyget bör kunna ta sig upp på Las Palmas även i dag. Hade vädret varit stökigare hade de kanske bestämt sig för en annan del av ön, där fartyget inte kan komma upp på stranden. Vid sådana tillfällen får de ibland lägga en hel dag på att köra passagerare till och från fartyget i gummibåt.

– Det är ön som sätter gränserna och reglerna. Det genomsyrar allt, säger Mattias Sandgren.

Efter frukost bestämmer de sig för att titta till Norra fyren, en av öns tre fyrar. En säkring behöver bytas. Från fyrens balkong högst upp har man utsikt över hela norra ön. Skogen ligger som en grön matta nedanför oss, lätt disig i solljuset.

På fyrens bottenvåning har hembygdsföreningen installerat ett litet museum. Medan Per Jönsson försöker få i gång en tv kommer det in två äldre män med frågor om Gotska Sandöns historia.

Tillsynsmännen svarar så gott de kan, men huruvida man hade telegraf på ön i slutet av 1800-talet kan de inte riktigt svara på. De frågvisa männen får söka svar i det andra museet, i den gamla skolbyggnaden i Fyrbyn.

– Så här är det, man får vara guide också, säger Mattias Sandgren och verkar inte direkt missnöjd med den saken.

Han och Per Jönsson promenerar tillbaka till pickupen nedanför fyren. De ska till verkstaden och försöka fixa i ordning en av uthyrningscyklarna innan de måste till Las Palmas och möta upp båten vid tolv. I år var första gången Mattias Sandgren firade midsommar tillsammans med sina barn, fyra och två år gamla.

Fira har han visserligen fått göra ändå de senaste åren. På Gotska Sandön ordnar tillsynsmännen midsommarfirande för besökarna. Och begravning. Förra året hittades ett skelett på stranden som visade sig tillhöra en nittonårig kvinna från tidigt 1800-tal. Troligtvis dog hon när ett fartyg förliste.

– Vi fick gräva grav, jag och kollegan Magnus. Det ingår också i jobbet. Här finns ju en kyrkogård nere på sydvästra sidan, säger Mattias Sandgren.

På kyrkogården ligger fyrpersonal och en och annan tillsynsman begravd. Många som arbetat på ön vill stanna kvar även efter jordelivet. Lojaliteten är stark.

– Alla här brinner så mycket för Gotska Sandön. Det är få arbetsplatser där folk bryr sig så mycket om platsen.