ST satsar hårt på att värva nya medlemmar

–Det var roligt att se hur intresserade och nyfikna folk var. Efteråt har flera från Polisförbundet sagt att det var väldigt trevligt. Det finns de som vill byta fack. Jag gör gärna om det här, fast jag fick kliva upp kvart i fem, säger Åsa Malmgren.

Stockholmssektionen av ST inom Polisväsendet, som Åsa Malmgren ingår i, och medlemsrekryteraren Mika Eskelinen har samlats för att utvärdera ST-dagen på polishuset i kvarteret Kronoberg den 13 mars. Förtroendevalda från Kronobergshäktet och polisväsendet kom till jobbet klockan fem på morgonen för att bre smörgåsar och koka kaffe. Alla på arbetsplatsen bjöds in för att få information om ST och gå på seminarier. På kvällen serverades varmkorv och öl.

–Det var kul. Vi bör göra det här en gång per år, tycker Susanne Larsson Fohrman.

Samtliga runt bordet är överens om att dagen varit lyckad. Någon tycker att ett av seminarierna inte riktigt höll måttet.

Liknande aktiviteter har genomförts på andra arbetsplatser i landet som ett led i Fackförbundet STs rekryteringssatsning.

Bakgrunden är dåliga medlemssiffror. En orsak är att många ST-medlemmar går i pension. De som nyanställs väljer ibland att bara vara med i a-kassan eller kan ha gått med i ett Saco-förbund redan på högskolan.

Om ST inte förmår rekrytera bland nyanställda minskar förbundets numerär drastiskt de närmaste åren.

Kongressen 2003 konstaterade att medlemmar motsvarande ett helt nytt förbund behövde rekryteras för att klara de stora pensionsavgångarna. Inriktningen skulle vara att rekrytera 8000 nya medlemmar per år under kongressperioden.

Det målet har inte uppnåtts hittills. Förra året nådde man inte ens halvvägs. Och trots att antalet nya medlemmar ökat, är det fortfarande fler som lämnar förbundet än som går med.

Vid årsskiftet hade ST 97315 medlemmar.

Men det är inte tillräckligt, enligt STs kanslichef Gunnar Johanson.

–Vi ska vara ett arbetsplatsfack. Om vi ska få arbetsgivarna att lyssna på oss måste vi vara många. Och det finns ingen bättre organisation än facket för att påverka och garantera att avtal och andra överenskommelser följs.

Nu pekar siffrorna åt rätt håll, enligt Gunnar Johanson. Under första kvartalet 2006 rekryterades drygt 1400 medlemmar, vilket är 600 fler än under samma period 2005.

Och han tror att nyrekryteringarna kan bli fler framemot 2010, när antalet pensionsavgångar kulminerar.

Medlemsrekryterare anställdes

Våren 2005 beslöt förbundsstyrelsen att införa nya former för att värva medlemmar. Åtta medlemsrekryterare anställdes på hösten, samtliga förtroendevalda, för att tillsammans med lokala fackliga företrädare göra ST synligt och rekrytera nya medlemmar. Deras uppdrag ska vara avslutat den sista juni i år.

En av medlemsrekryterarna är Delaine Basso Tömmervik, som jobbar för STs västra region.

–Det har varit otroligt roligt och bra. Min tid räcker inte till för att besöka alla avdelningar som vill jobba med rekrytering, säger hon och förklarar att hon kanske jobbar på ett lite annorlunda sätt än de andra.

Tar Ådalen som exempel

Delaine Basso Tömmervik är uppvuxen i Brasilien och när hon är på en arbetsplats brukar hon berätta om hur det är att växa upp i ett samhälle utan yttrandefrihet och utan fackliga rättigheter.

–Här är det ingen som minns händelserna i Ådalen (se fotnot). Man tror att det är någon sorts dataspel.

Delaine Basso Tömmervik tar sin dotter som exempel. Först när hennes arbetsgivare plötsligt lade om jourtiderna insåg hon att hon behövde vara med i facket.

–Men det är faktiskt vi som har lärt våra barn att de ska klara sig själva, tillägger hon.

Annika Aronsson och Hampus Åqvist är rekryterare i region Syd. De är inte själva ute och rekryterar på arbetsplatserna, utan håller kontakt med ett sextiotal sektionsstyrelser i regionen.

–Vårt jobb är att elda upp de förtroendevalda och få med dem på tåget, säger Annika Aronsson.

Facklig grund måste finnas

Behoven är väldigt olika, berättar de. En del avdelningar och sektioner har arbetat med medlemsrekrytering i flera år, medan andra knappast har någon facklig aktivitet över huvud taget.

–Det går inte att rekrytera om det inte finns något fungerande fackligt arbete, säger Hampus Åqvist.

Bland annat har han och Annika Aronsson ordnat löneseminarier där alla på arbetsplatsen bjudits in. En ombudsman håller föredrag och det lokala facket följer upp.

–Det ger facket möjlighet att presentera sig och förklara hur det arbetar med lönefrågorna på arbetsplatsen.

Efter sommaren är det meningen att STs ombudsmän ska ta över en del av medlemsrekryterarnas arbete.

–De förtroendevalda behöver så mycket hjälp med annat att det kan vara svårt för ombudsmännen att hinna med rekryteringsarbetet också, säger Annika Aronsson.

Mattias Sandell i region Nord arbetar med rekrytering i Östersund, där mer än tusen statstjänstemän ska nyanställas på bland annat Ams, Skatteverket, Försäkringskassan och Folkhälsoinstitutet.

–Vi har bildat en facklig samverkansgrupp i Östersund. Då jag själv representerat ST på Skatteverket kände jag alla sedan tidigare, vilket har varit en fördel.

Stödet från de befintliga lokala facken har varit bra, och från Folkhälsoinstitutet – som ännu inte flyttat till Östersund – kommer några som är ST-medlemmar sedan tidigare, förklarar Mattias Sandell.

Hans erfarenhet från rekryteringsarbetet är att många som kommer direkt från högskolan inte vet vad kollektivavtal är eller varför man ska vara med i en facklig organisation.

–Unga människor tänker inte alltid på att utan facket hade vi inte haft 31 dagars semester, löneförhandlingar eller några friskvårdspengar.

Katarina Ström, medlemsrekryterare på kansliet i Stockholm, berättar att hon och Mika Eskelinen själva var ute på arbetsplatserna och rekryterade tillsammans med de lokala facken under hösten. Något som uppskattades av en del sektionsstyrelser, medan de var tvungna att lirka med andra.

Rekryterare släpps inte in

Från början stod det »medlemsrekryterare« på deras visitkort, men den beteckningen togs så småningom bort. Orsaken var att det är svårt att komma in på en arbetsplats för att rekrytera. Däremot går det bra att hålla utbildningar och seminarier eller på andra sätt visa upp STs arbete.

–När vi har träffat styrelser har vi frågat vad de är bra på. Vi vill få dem att berätta om sitt arbete för arbetskamraterna. Men ofta är de överdrivet självkritiska och det tar emot att berätta vad de åstadkommit.

Nu, under våren, arbetar Katarina Ström och Mika Eskelinen mest med att lära styrelser och ombudsmän att jobba mer målmedvetet med rekrytering.

Även Katarina Ström befarar att det kan vara svårt för ombudsmännen att hinna med
rekryteringsarbetet, med tanke på hur uppbokade de redan är.

Fackliga konkurrensen ökar

STs rekryteringskampanj har satt fart på Sacoförbunden och Seko. Men det tycker inte Katarina Ström är något problem.

–Jag tror bara det är bra med lite konkurrens. Det gör att man skärper till sig.

Åter till polishuset i Stockholm. Styrelsen avslutar mötet med att diskutera en handlingsplan för det kommande året. Styrelsemedlemmarna är överens om att ST-dagen ska bli ett årligt arrangemang. De bestämmer sig också för att de ska bli bättre på att ta hand om nyanställda och att de ska använda sig mer av intranätet för att föra ut information.

Sektionen har haft god hjälp av Mika Eskelinen, som själv kommer från polisen.

–Men här jobbar vi med rekrytering hela tiden, söker upp folk och är med på anställningsintervjuer. Så kanske det inte är på alla arbetsplatser, säger sektionens ordförande, Tom Johnson.

Fotnot: Vid skotten i Ådalen den 14 maj 1931 sköts fem personer ihjäl av militär vid en demonstration. Händelserna föregicks av en konfikt vid Graningekoncernen där arbetsgivaren tog in strejkbrytare. Dagen efter dödsskotten införde länsstyrelsen arbetsförbud för »de arbetsvilliga«.