Myndighetsanställda mitt i stormen

När meteorologen Max Schildt stänger den tunga dörren till radiostudion blir det omedelbart knäpptyst i det sparsamt inredda enmansbåset. Förutom sändningsutrustningen rymmer rummet bara ett högt skrivbord med tre tätt placerade bildskärmar, som visar satellitbilder och kartor nedlusade med streck och siffror.

Max Schildts blick vandrar mellan de färgsprakande bilderna för att läsa av vindstyrkor, molnförhållanden och flödesvarningar inför sändningen i Sveriges Radio. En digital klocka med stora siffror berättar att det återstår fyra minuter innan hen ska redogöra för väderläget i etern.

– Det är gott om tid kvar med andra ord, säger Max Schildt och sätter på sig ett stadigt headset med mikrofon och ringer upp Umeå.

I andra änden svarar en programledare på lokalradiostationen P4 Västerbotten, som under förmiddagen har rapporterat om vårfloden i länet. Vinterns snötäcke smälter i rask takt och gräsmattor intill Bureälven har översvämmats.

Än så länge har bostäder och vägar klarat sig, men vattennivåerna väntas stiga ytterligare under morgondagen. Då kommer SMHIs varning om mycket höga flöden att uppgraderas, bland annat i Robertsfors, berättar Max Schildt.

Utöver översvämningsrisken vill reportern – och sannolikt även radiolyssnarna – veta mer om temperaturen, som stigit upp mot 20 gradersstrecket.

”Håller värmen i sig? Säg ja!”, bönar programledaren.

För dem som ledsnat på dunjackor och tunga kängor blir svaret ett glädjebesked. Även kommande dagar ser ut att bli varma, om än något molnigare, meddelar Max Schildt.

Därmed är sändningen slut och den röda lampan ovanför radiostudions dörr släcks. Max Schildt lägger av sig lurarna och kliver ut i SMHIs prognoscentral.

Här jobbar meteorologer, hydrologer och oceanografer i skift, från tidig morgon till sen kväll, med att förutspå väderutvecklingen och utfärda varningar. Bakom stora välvda skärmar analyserar de väderförhållanden, skruvar på beräkningsmodeller och uppdaterar prognostexter.

– Det här brukar kallas myndighetens hjärta, säger Max Schildt, och visar runt bland skrivborden.

Hur hög puls som råder i det stora arbetsrummet styrs till mångt och mycket av vädrets makter. Den här dagen präglas stora delar av landet, likt Västerbotten, av högtryck, svaga vindar och sol.

I Norrköping, där SMHIs huvudkontor ligger, fläckas den klarblå himlen endast av ett gäng mindre stackmoln, som bildats under förmiddagen. Någon åska verkar inte vara på gång, konstaterar Max Schildt, när hen drar upp persiennen och tittar ut genom ett fönster.

– Hur många uppdateringar av prognoser och varningar som vi gör under en dag beror på väderläget. I dag är det lugnt. Det som varningsvakten framför allt behöver ha koll på är brandrisken, säger Max Schildt, och kikar över axeln på Viktor Bergman, som är dagens vakthavande meteorolog.

Han håller på att rita en karta över ett område där risken för gräsbrand är stor. När arbetet är klart kommer den orangemarkerade kartvyn och varningen att läggas ut på SMHIs webbsajt och i myndighetens väderapp.

De reaktioner som uppstår sedan – när prognoser och varningar sprids till allmänheten – påverkar i sin tur hur högt trycket blir i en annan del av SMHIs låga tegelbyggnad, där kundtjänsten arbetar.

För lika mycket glädje som vårsolen verkar sprida en klar dag i maj, lika mycket ilska tycks en regnig sommar kunna väcka bland besvikna semesterfirare. Och då – när känslobägaren rinner över – är det till kundtjänsten som de ringer.

– Åttio procent av dem som hör av sig är trevliga, men ibland får vi ta emot en del hårda ord. Vi kan till exempel bli kontaktade av personer som tycker att vi är dåliga på att prognostisera rätt väder och som därför vill reklamera sin semester. De är sällan arga på oss personligen, utan tycker att SMHI som myndighet gör ett dåligt jobb.

Medarbetarna på kundtjänsten vill inte medverka i Publikt med namn och bild. För även om majoriteten av dem som kontaktar SMHI ställer relevanta frågor och håller en god ton, så kan arbetsmiljön stundtals kännas lite tuff, berättar en av medarbetarna.

Utöver det missnöje som ovälkomna väderomslag eller svajiga prognoser kan väcka präglas kontakterna med allmänheten även av klimatdebatten.

Många av dem som hör av sig är genuint oroade över klimatförändringarna, men kundtjänsten kontaktas även av personer som ifrågasätter SMHIs oberoende och som förnekar att människans utsläpp är orsaken till den globala uppvärmningen.

De skriver framför allt till myndigheten i sociala medier, där kundtjänsten också svarar på frågor och kommentarer.

– När vi publicerar inlägg på Facebook med koppling till klimatet spårar det ofta ur. Folk på olika sidor i debatten kan tala illa om varandra, och ibland vänder de sig även mot oss på SMHI och säger att vi ljuger och att vi bara är ett gäng miljöpartister.

Det händer att samtal, mejl eller kommentarer som skickas till SMHI polisanmäls och inlägg som strider mot myndighetens policy för sociala medier rensas bort. Men den som scrollar igenom SMHIs sida på Facebook eller skummar kommentarer på plattformen X hittar snart inlägg som misstänkliggör och ifrågasätter myndigheten.

Bland frågor om nattlysande moln och vårstormar återkommer påståenden om att SMHI anställer ”aktivister i stället för experter”. Myndighetens medarbetare anklagas för att följa ”en klimatreligion”, sprida ”fake news” och publicera ”skrämselpropaganda”. Retoriken klingar bekant, även från den partipolitiska debatten, där ledande sverigedemokrater tidigare har anklagat SMHI för att ägna sig åt ”tendentiös opinionsbildning”.

Att besvara påståenden och frågor från personer som hävdar att SMHI sprider vilseledande information om klimatförändringar kan vara väldigt påfrestande, berättar en medarbetare.

– Att bemöta klimatskeptiker tar väldigt mycket energi. Du måste tänka extra noga på vad du säger eller skriver, eftersom personerna ofta är övertygade om att vi ”mörklägger” något. De vill hitta bevis för det och försöker få oss att ”försäga oss”.

Delar av sin arbetstid besvarar även meteorologen Max Schildt frågor om väder och klimat, både från journalister och från allmänheten. Hen känner igen vittnesmålen från kundtjänsten och berättar att väderprognoser som slagit fel används som ett slags ”bevis” för myndighetens inkompetens och för att sänka SMHIs trovärdighet i klimatfrågan.

Kan meteorologerna inte förutse om det blir sol eller regn den här veckan kan SMHI omöjligen ha kunskap om hur klimatet utvecklas flera decennier framåt i tiden, är ett återkommande argument.

Att det kan vara svårt att förstå skillnaden mellan väderprognoser och klimatmodellernas scenarier har Max Schildt förståelse för, och hen förklarar gärna hur väder och klimat förhåller sig till varandra. Men hen märker tydligt att det finns personer som inte alls är intresserade av att lyssna och som inte vill ta till sig SMHIs kunskap och forskning.

– Det kan vara både tröttsamt och provocerande att bemöta klimatskeptikerna, som är väldigt högljudda. Samtidigt vill jag inte att deras påståenden ska lämnas obesvarade i kommentarsfälten. Men mina svar riktar sig kanske inte främst till dem, utan till andra läsare som inte vet vad de ska tro, säger Max Schildt.

Som vakthavande meteorolog gör Max Schildt inte bara dagliga radiosändningar, utan hen spelar även in filmer där hen presenterar vädret eller berättar om aktuella väderfenomen.

De inspelningarna görs också i prognoscentralen, i SMHIs filmstudio, och publiceras sedan i sociala medier. Men den här förmiddagen är det inte Max Schildts tur att ställa sig framför kameran.

Det filmklipp som förbereds i dag ska handla om översvämningar, ett ämne som valts med tanke på den vårflod som Max Schildt rapporterat om för radiolyssnarna. Men, konstaterar hen, höga flöden är inte meteorologernas expertområde utan hydrologernas, och därför är det de som håller i dagens filminspelning.

– Det är tvära kast mellan vinter och vår nu, vilket gör att vi har en hel del varningar om höga flöden i vattendrag. Vi meteorologer ska kunna svara på frågor om det också, men det är hydrologerna som utfärdar just de varningarna, säger hen.

Att SMHIs experter arbetar med kommunikation och hörs både i sociala och traditionella medier är en viktig del av jobbet, tycker Max Schildt. Snabbt förmedlade varningar kan exempelvis vara avgörande för att myndigheter och medborgare ska hinna agera vid extrema väderhändelser.

Men minst lika viktigt är att nå ut med kunskap om klimatförändringarna, betonar hen.

– Den forskning som vi producerar på SMHI är ett viktigt beslutsunderlag för att samhället ska kunna förbereda sig för nutida och framtida klimat. Lyckas vi inte nå ut med den kunskapen är den inte värd någonting. Därför är kommunikationsledet superviktigt, säger Max Schildt.

Samtidigt berättar medarbetarna på kundtjänsten att allt fler anställda på SMHI har börjat tveka inför att lägga ut artiklar eller själva synas i inlägg i sociala medier.

– Det är fler och fler som är oroliga för vilken respons de ska få på Facebook. Även om de bara publicerar saklig information så uppstår det hetsiga diskussioner, säger en anställd på kundtjänsten.

Max Schildt har också pratat med meteorologer och forskare på SMHI som känner stress och obehag inför möten med allmänheten.

– Det finns en rädsla att klimatskeptiker i publiken ska ge sig på en efter en klimatföreläsning eller att en kritisk observatör ska ifrågasätta en i rollen som tjänsteman vid ett besök på en observationsstation. Det är jobbiga situationer, där en del medarbetare känner sig utsatta.

Det har även hänt att anställda har blivit uppringda och utfrågade av klimatskeptiker, som utan medgivande bandat telefonsamtalen och publicerat dem i sociala medier, där de anställdas namn och titlar framgått, berättar Max Schildt.

För Max Schildt är det uppenbart att klimatfrågan också är en arbetsmiljöfråga. I höstas valdes hen till ersättare i STs avdelningsstyrelse på SMHI och tillsammans med kollegan Nina Bosshard är hen numera klimatansvarig i styrelsen. Det är en ny facklig roll, som ST införde i våras.

Tanken är bland annat att de klimatansvariga ska bidra med ett klimatperspektiv i styrelsens förhandlings- och påverkansarbete och kommunicera vad ST gör och tycker i fackliga klimatfrågor. Men det kommer också att bli upp till dem själva att identifiera vilka fackliga frågor som är relevanta att driva på just deras arbetsplats.

Max Schildt och Nina Bosshard räknar upp flera områden som de vill angripa som klimatansvariga. Att stå upp för och sprida myndighetens klimatforskning är ett av dem. Att ligga på arbetsgivaren och påskynda SMHIs egna omställningsarbete är ett annat centralt uppdrag, menar de.

– Men framför allt ser vi ett stort behov av att lyfta klimatfrågan ur ett arbetsmiljöperspektiv, säger Nina Bosshard.

Jobbet på en expertmyndighet, där rapporter om extrema väderhändelser och mörka klimatprognoser avlöser varandra – samtidigt som klimatforskningen och myndighetens expertis ifrågasätts – kan vara tungt, menar Nina Bosshard.

Hon arbetar som vakthavande hydrolog och har precis avslutat ett digitalt möte med andra experter från utländska forskningsinstitut. De har regelbundet globala konferenser för att utbyta kunskap och informera varandra om naturkatastrofer och extremväder.

Det här arbetet, som är en del av SMHIs internationella vakttjänst, kan tära på ens mående, berättar Nina Bosshard. Hon minns tydligt hur omskakad hon blev av översvämningarna i Pakistan 2022, då förödelsen var enorm.

– När jag såg området på kartan ifrågasatte jag först om det verkligen stämde. Det var en ofattbart stor katastrof. När nyheten spreds i medierna var alla bekymrade en kort tid, men snart glömdes situationen bort igen. Att det är så svårt att nå ut med information och den kunskap som vi besitter kan göra mig uppgiven. Särskilt när klimatförnekarna tar så stor plats, säger Nina Bosshard.

I höst kommer klimatfrågans påverkan på arbetsmiljön att vara temat för en personaldag, som initierats av STs klimatansvariga. Tillsammans med andra fackligt förtroendevalda och representanter från arbetsgivarsidan planerar de föreläsningar och panelsamtal, som kommer att vara öppna för alla medarbetare.

Nina Bosshard ser temadagen som ett tillfälle för reflektion och samtal, men hon hoppas också att de som känner en frustration, maktlöshet eller oro ska bli inspirerade att engagera sig i klimatfrågan på jobbet.

– Jag hoppas att den här dagen kan bli en ögonöppnare och att fler ser att det faktiskt går att göra något. Att bli aktiv kan vara ett sätt att hantera den klimatoro som många av oss känner, säger Nina Bosshard.

Klockan närmar sig tolv och hon och Max Schildt enas om att det är dags att äta lunch. På väg till restaurangen kryssar de genom labyrintlika trapphus och korridorer, där affischer om aktuella forskningsprojekt hängts upp.

För den som fortfarande grämer sig över förra sommarens kyliga vindar och regnoväder räcker det att skumma rubrikerna för att påminnas om att även Sverige står inför betydligt värre – och mer extrema – väderhändelser, av samma slag som värmeböljan 2018.

Framme i matsalen, som passande nog har namnet Stormköket, stiger sorlet och kön av brickbärande lunchgäster ringlar lång.

Den här tisdagen finns det tre rätter att välja mellan på menyn, som utöver att presentera måltiderna även anger hur stora klimatavtryck varje portion medför. En tallrik med raggmunk med stekt fläsk och lingon når orangenivåer på utsläppsskalan, medan en bakad sötpotatis med bönfyllning håller sig på den gröna sidan.

Att just STs styrelse på SMHI snabbt har fått förtroendevalda som engagerat sig i den nya fackliga klimatrollen känns inte som en slump. Det är en fråga som ständigt är närvarande på arbetsplatsen och som många på myndigheten är intresserade av, konstaterar Nina Bosshard.

Även på lunch- och fikarasterna är klimatet ett återkommande samtalsämne, berättar Max Schildt, som slår sig ned vid bordet med en tallrik raggmunk. Fläsket tackade hen nej till.

– Vi pratar ofta om hur man kan förhålla sig till klimatförändringarna, vilka känslor de väcker och vad man själv kan göra. Det är många här som äter vegetariskt, cyklar till jobbet och har slutat att flyga. Det är lätt att glömma bort det, när debatten är så polariserad, men det känns väldigt fint att vi är många som vill ställa om, säger hen.

Någon oro att stämplas som ”myndighetsaktivister” för att de engagerat sig fackligt för klimatet känner varken Max Schildt eller Nina Bosshard.

– Nej, jag är trygg i min roll som tjänsteman. Jag vet att vi inte sysslar med ”aktivism” på jobbet. Att det pågår klimatförändringar, som får allvarliga konsekvenser, är inte en åsikt. Vårt arbete på SMHI bygger på fakta och vetenskap, inte på tyckande, säger Nina Bosshard.

”Man ska inte känna att man står ensam i detta”

Att medarbetare på SMHI får utstå hätska kommentarer, påhopp och ogrundade anklagelser är allvarligt, anser myndighetens personalchef Karin Lien Aspeqvist. ”Varje fall där någon blir utsatt är ett fall för mycket”, säger hon.

Överlag upplever Karin Lien Aspeqvist att förtroendet för SMHI är högt och att kommunikationsarbetet fungerar väl. Men, konstaterar hon, det händer att medarbetare känner sig utsatta i kontakten med allmänheten.

– Det tar vi på största allvar. Tyvärr lever vi i en tid då det är väldigt lätt att fälla olämpliga kommentarer, inte minst i sociala medier, säger Karin Lien Aspeqvist.

Hon menar att SMHI över tid har blivit en mer utåtriktad myndighet och betonar att det är ett centralt uppdrag att sprida information om SMHIs arbete.

– Därför är det väldigt viktigt att alla känner sig trygga med att förmedla vårt kunskapsunderlag, säger Karin Lien Aspeqvist.

Hon anser att dagliga samtal mellan chef och medarbetare, och även mellan kollegor, är viktiga för att fånga upp och stötta anställda som har upplevt en svår arbetssituation.

– Man ska inte känna att man står ensam i detta, utan vi försöker att sprida de här arbetsuppgifterna. Vi hjälps åt att besvara frågor i sociala medier och kan bytas av i telefonen om man har haft ett jobbigt samtal, säger Karin Lien Aspeqvist.

Hon håller med STs förtroendevalda om att klimatfrågan påverkar arbetsmiljön på SMHI.

– När man hela tiden är berörd av klimatförändringarna i sitt arbete, så finns det anledning för oss att prata om de känslor som det väcker. Vi planerar också föreläsningar för att fylla på med kunskap och ge medarbetarna strategier att hantera den stress och oro som kan uppstå.