Kvar i tjänst efter 65 års ålder

”Jag har nog aldrig känt mig så uppskattad på jobbet som nu”, säger 68-årige Göran Blom som arbetar med odlingslandskapsfrågor på Naturvårdsverket.

Han skjuter upp läsglasögonen i pannan och lutar sig försiktigt mot sitt hemmabyggda ståbord inne på kontoret, en halvtrappa upp i funkisradhuset i Stockholmsförorten Vällingby. Genom fönstret syns några kala trädgrenar vaja i höstblåsten mellan radhuslängorna.

På landet – där Göran Blom för det mesta sitter och arbetar – betar kossor runt knuten. De ser till att han är omgiven av samma typ av landskap som han arbetar med, öppna betesfält.

Men nu är han hemma i stan, och har precis avslutat ett Skypemöte med de närmaste kollegorna där de diskuterat hur de ska kunna nå ut till nya grupper för att få in synpunkter. I avdelningens uppdrag ingår att utvärdera jordbrukspolitiken och i det arbetet är olika aktörers åsikter viktiga.

– Vi pratade om möjligheten att skicka ut enkäter, men jag som är luttrad vet att det krävs ett enormt arbete med att ta emot och gå igenom svaren. Vi får nog försöka hitta ett annat sätt, säger han.

Göran Blom har arbetat med odlingslandskapsfrågor på Naturvårdsverket i drygt 30 år. När han började på myndigheten som 38-åring var han en av de yngsta medarbetarna. Han berättar att han emellanåt tyckte att de övriga var en samling gamla gubbar som borde ersättas med nytt ungt blod så fort tillfälle gavs.

– Men att unga människor har mycket energi och springer på alla bollar betyder inte per automatik att de får mycket gjort, har jag lärt mig.

Effektiviteten är minst lika beroende av erfarenhet, konstaterar han. Den kunskap och rutin Göran Blom byggt upp under åren är en tillgång för arbetsgruppen i dag.

– I och med att jag varit med så länge och har en kontinuitet i de ämnen vi jobbar med, så är min startsträcka för olika frågor inte så lång. Det gör att jag kan ta en massa snabba puckar. Det tror jag underlättar för mina kollegor.

I våras fick Göran Blom brev från Pensionsmyndigheten om att hans tillsvidareanställning skulle upphöra i samband med hans 68-årsdag i oktober och att hans allmänna pension då skulle börja betalas ut.

– Det var inte valbart, men min chef har sett till att min anställning rullar på, fast på timmar nu. Jag har lovat att vara kvar till sommaren, jag har några projekt jag vill avsluta. Sedan får vi se.

Men att Göran Blom skulle fortsätta arbeta efter 65 – då de flesta går i pension – var ingen självklarhet. Han hade tänkt sig ett aktivt pensionärsliv där han skulle syssla med odlingslandskap i praktiken på lantstället och resa runt en del i Europa. Men en bestående skada på ischiasnerven satte stopp för det.

Under de senaste åren har han levt med svåra smärtor i vänster ben och fot. Han har inte fullt lika ont längre, men har svårt att gå och sitta. Står gör han helst bara korta stunder.

– När möjligheterna att göra allt det jag hade tänkt göra som pensionär försvann kändes det självklart att fortsätta jobba. Jag trivs ju väldigt bra och har ett stort engagemang för frågorna. I början, när jag hade som allra ondast, var jobbet också ett sätt att distrahera mig från smärtorna.

En faktor som gjorde det möjligt för Göran Blom att fortsätta jobba var att hans chef såg till att han fick arbeta hemifrån.

– I samband med att jag fyllde 65 år flyttade Naturvårdsverket till nya lokaler där vi skulle arbeta aktivitetsbaserat. Det hade inte varit möjligt för mig med mitt ben, berättar han.

I stället fick han arbeta hemifrån, och det har fungerat bra hela tiden – fast bäst sedan kollegorna också började jobba på distans i och med pandemin.

I dag arbetar Göran Blom 50 procent. Han har frihet att lägga upp dagarna som han vill och varvar arbete med vila. Han måste ligga ned emellanåt för att avlasta benet.

– Jag är tillgänglig mellan 08 och 20, men jag jobbar aldrig så länge. Det är en frihet för mig att inte ha några fasta tider utan planera dagen utifrån arbetsuppgifterna och formen.

Han har slagit sig ned vid köksbordet, lite snett så att vänstra sidan inte belastas. Från en annan del av huset hörs en röst som pratar i telefon. Det är Göran Bloms fru som sitter på nedervåningen och arbetar. Hon har två år kvar till pension.

– Att hon fortfarande arbetar har ju gjort det lättare för mig att fortsätta, säger han.

Men på frågan om vad som har haft störst betydelse för att han fortfarande jobbar svarar han engagerande arbetsuppgifter och bra kollegor.

– Att känna sig behövd och få bekräftelse är också en viktig del. Lite handlar det väl också om att inte själv behöva ta ansvar för hela tillvaron.

Livet efter 65 blev inte som Göran Blom en gång tänkte sig, men det är ingenting han sörjer i dag.

– Jag har försökt göra det bästa av situationen och jag är nöjd.

I Solna, inte så långt från Göran Bloms hemmaarbetsplats, ligger Skatteverkets huvudkontor. Här jobbar Inger Karlsson Nordell. I hennes värld fanns det inte på kartan att gå i pension vid 65. Till sommaren fyller hon 68 och hon ska arbeta fram till dess.

– Nu i december har jag jobbat på Skatteverket i 50 år och jag tycker fortfarande att det är lika kul – jag älskar att jobba, säger hon.

Efter ett halvt sekel på samma myndighet har hon hunnit arbeta på en rad olika avdelningar med skiftande arbetsuppgifter. Bland annat jobbade hon många år med att räkna ut skatter manuellt.

– Jag har haft flera arbetsuppgifter som inte ens finns i dag. Möjligheten att byta roll och lära sig nytt är nog en anledning till att jag trivts så bra.

I dag är hon borgenärshandläggare, vilket hon beskriver som slutstationen för skatteindrivningsärenden.

– Det är vi som kräver in pengarna vid konkurser och likvidationer.

Skatteverkets huvudkontor i Solna strand består av ett helt kvarter. Flera tegelbyggnader är sammanlänkade med glastak, genom vilka solen strålar in denna novemberdag. Sammanlagt jobbar här 2 000 personer, och det händer ofta att någon av dem hör av sig till Inger Karlsson Nordell med frågor. Det finns få som slår hennes erfarenhet och kunskap.

– Det hände senast i morse.

Hon tycker själv att erfarenhet är en viktig pusselbit i en arbetsgrupp.

– Som bäst blir det när det finns både äldre och yngre i gruppen. Men lång erfarenhet från en och samma arbetsplats blir allt ovanligare. De som anställs hos oss nu jobbar högst fem år, sedan drar de vidare.

När Inger Karlsson Nordell kom ut på arbetsmarknaden stannade man på en arbetsplats om man trivdes, konstaterar hon.

– En person som bytt jobb ofta sågs som en ”hoppjerka” och en sådan ville ingen ha. I dag är man snarare lite konstig om man varit på samma plats för länge.

Enligt Pensionsmyndigheten är den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige 65 år. Lägsta åldern för att börja ta ut allmän pension är 62 år, men arbetstagare har enligt lagen om anställningsskydd, las, rätt att behålla sin anställning fram till den dag de fyller 68 år, en gräns som 2023 höjs till 69 år. Därefter omfattas personen inte längre av las och arbetsgivaren har rätt att säga upp anställningen utan saklig grund.

Enligt statistik från Arbetsgivarverket jobbar det just nu ungefär 1 500 personer inom staten som är 67 år. Antalet 68-åringar är cirka 1 200 och 69-åringarna drygt 600.

På Skatteverket sägs alla anställda upp i samband med att de fyller 68 år. Det är bara om personen har en kompetens som den är i stort sett ensam om som det finns möjlighet att få stanna lite längre, och då i syfte att lära upp yngre kollegor.

Det är inte aktuellt i Inger Karlsson Nordells fall.

– Jag har vetat om detta länge och ställt in mig på att sluta när jag fyller 68 år. Men det är blandade känslor, jag kommer att sakna jobbet – framför allt den sociala biten.

Inger Karlsson Nordell ska ge pensionärslivet en chans, men hon är inte främmande för att skaffa ett annat jobb framöver.

– Min dotter är chef inom förskolan och de behöver alltid folk. Där kan jag få hoppa in på timme och bestämma själv när och hur mycket jag ska jobba. Det är ett lockande alternativ, jag tycker om att ta hand om barn.

Det börjar närma sig lunchtid och från kontorsutrymmena i tegelbyggnaderna strömmar människor med matlådor mot matsalarna under glastaken. Ytorna är stora, men det är lite trängre än vanligt eftersom det står halvfulla flyttkartonger lite här och var i hela byggnaden. I januari lämnar Skatteverket lokalerna för nya, aktivitetsbaserade kontor i Sundbyberg, inte långt härifrån. Inger Karlsson Nordell kommer att hinna jobba där i ett halvår.

– Då får man pröva det också. Det blir säkert bra, säger hon.

En som inte kommer att följa med till det nya kontoret är Sven Måhlén. I december fyller han 68, och då slutar han efter 44 år på myndigheten.

Under en majoritet av tiden på Skatteverket har Sven Måhlén arbetat heltid som fackligt förtroendevald för ST. Han har varit huvudskyddsombud, ordförande för lokala ST-klubbar och ledamot i avdelningsstyrelsen för ST inom Skatteverket.

De senaste åren har han jobbat fackligt på halvtid och resterande tid som översättare, en tjänst som inrättades 2017. Sven Måhlén kommer från en språkintresserad familj och han har genom åren lärt sig att behärska runt tio språk. Sedan 1990-talet har han regelbundet hjälpt till med översättningar, men inte så mycket och så strukturerat som de senaste åren. I den tjänst han har i dag servar han alla avdelningar på Skatteverket med översättningar av rättsliga och ekonomiska dokument från bland annat italienska, franska, spanska, portugisiska, grekiska, holländska och kinesiska.

En stor del av de anställda på Skatteverkets huvudkontor arbetar fortfarande hemifrån flera dagar i veckan. Även Sven Måhlén. För att ha tillgång till alla dokument han arbetar med parallellt har han två stora väskor med sig till kontoret i dag.

Ur en svart shoppingvagn av modell ”dramaten” plockar han fram en bunt handlingar på italienska.

– Det här är en italiensk vårdnadsdom, ett folkbokföringsärende alltså. Det är en lång juridisk text, men i första skedet översätter jag bara det formella domslutet. Om handläggaren vill ha mer skickar jag det allt eftersom.

När Sven Måhlén fyllde 65 år hade han ganska nyligen börjat översätta på heltid och han trivdes med den nya uppgiften. Att sluta då hade han inte lust med.

– För mig fanns även ett ekonomiskt incitament att fortsätta. Karriärutvecklingen som heltidsfacklig är inte densamma som för en ”skatteoperativ” tjänsteman. Genom att fortsätta jobba har jag skjutit upp pensionen och samtidigt höjt beloppet jag kommer att få ut.

Men nu känner Sven Måhlén att han har jobbat klart.

– Nu ska det bli skönt att sluta. De senaste två åren känner jag att jag blivit trött, det är inte längre lika lätt att hålla flera bollar i luften samtidigt, säger han.

Erfarenhet är en stor tillgång och arbete kan vara givande ur många aspekter för den som passerat den gängse pensionsåldern. Det vittnar både Sven Måhlén, Inger Karlsson Nordell och Göran Blom om. Pensionsåldern kommer successivt att stiga i framtiden och för att fler arbetstagare ska känna samma engagemang som de har gjort krävs ett ändrat synsätt på flera plan, tror de.

Göran Blom på Naturvårdsverket tror att arbetsgivare behöver bli mer flexibla för att kunna locka arbetstagare att jobba längre.

– Först och främst måste man bejaka folks intressen – vilka arbetsuppgifter vill den här personen arbeta med? Sedan krävs det att man ser individerna och vad en bra jobbsituation är just för dem.

Ett exempel på detta är den möjlighet Göran Blom själv fick att börja jobba på distans, långt innan pandemin, framhåller han.

Sven Måhlén menar att erfarenhet måste belönas med mer än vardaglig feedback. Löneutvecklingen de sista åren före pension bör följa samma kurva som tidigare under karriären, säger han.

– Tyvärr är det vanligt att lönen planar ut de sista åren. Eftersom man ändå snart ska sluta får man stå tillbaka. Det måste förändras.

Inger Karlsson Nordell håller med om att lönen är viktig för många, men den har inte varit hennes drivkraft.

– Då hade jag slutat för länge sedan! För min del har arbetsklimatet och kollegorna varit A och O. Att känna sig behövd och sedd av arbetskamrater och chefer är det allra viktigaste, tror jag.