Från möte till möte

– Skriv att det delvis är självvalt, fortsätter Annette Carnhede. Jag jobbar så här för att kunna vara helt ledig under helgerna. Och jag stressar inte när jag är på jobbet på kvällarna.

Kvällsarbetet på centrala kansliet säger hon beror på att hon inte har så mycket sociala kontakter i Stockholm. När hon accepterade jobbet som förbundsordförande valde hon också bort en stor del av sitt privatliv.

Men så gott som varje fredag eftermiddag åker hon hem till sin man och radhuset i Nässjö.

–Privatlivet lever jag två dagar av sju, istället för som tidigare sju dagar av sju. Väl hemma i Nässjö kopplar jag helt bort tankarna på mitt arbete.

Och hon har gett sig själv i nyårslöfte att hon ska försöka komma hem tidigare under veckorna, hinna läsa fler böcker, titta mer på TV och gå oftare på bio – som är en av favoritsysselsättningarna.

ST Press följde Annette Carnhede under några arbetsdagar i januari. Under de dagarna avlöste mötena varandra.

–Jag har vant mig vid att en stor del av arbetstiden ägnas åt möten. Men när jag började som förbundsordförande trodde jag inte att så mycket av min tid skulle gå åt till ”måstemöten”.

Men arbetet i förbundsstyrelsen är inget ”måstemöte”, utan den arbetsuppgift som hon tycker är viktigast. Ett arbete som hon också är ytterst ansvarig för.

–Därifrån ska arbetet fungera i alla led. Jag eller styrelsen kan inte fixa så att förbundets politik slår rot på arbetsplatserna. Det måste vi i förbundet göra tillsammans.

Onsdagen den 21 januari är andra dagen av förbundsstyrelsens möte. På dagordningen står frågor som ”fullföljande av Oliviaprojektet” (som ska öka medlemsrekryteringen), och ”riktlinjer för arbetet i avtalsråd och förhandlingsdelegationer”.

Annette Carnhede öppnar mötet med att uppmana alla att läsa de julkort som kommit till förbundet.

Därefter rullar mötet på. Mest är det organisatoriska frågor som behandlas. Till exempel vid vilken tid Oliviaprojektet ska vara färdigt och vilka FS-ledamöter som ska ingå i olika avtalsdelegationer.

Annette Carnhede fördelar ordet, lyssnar och ibland nickar hon instämmande till den som talar. Då och då böjer hon sig mot kanslichefen Gunnar Johansson och säger något till honom.

–Väldans vad lugnt och stilla det var här, säger Annette Carnhede när talarlistan tagit slut efter en av punkterna.

Men när ST-Migrationsverkets ordförande, Helmut Moser, tar upp en övrig fråga blir det mer liv i debatten.

Han berättar att en nyvärvad medlem skrämts bort från ST. Orsaken var att denne under en förtroendemannautbildning upplevt budskapet om rekrytering som alltför negativt.

När mötet är klart berättar Annette Carnhede att två fackliga kamrater utsatts för attentat på öppen gata i Colombia.

–Vi ska skriva till regeringen och begära en rättvis rättsprocess, säger hon.

Halv tolv är mötet slut.

Innan Annette Carnhede går ner till lunchrummet, där det serveras torsk med äggsås, röker hon dagens tredje cigarett (minst).

–Jag vet att jag borde sluta. Inte minst när jag ser vad som händer med människor i min omgivning. Men cigaretterna är mitt godis. En gång när jag slutade började jag köpa godispåsar. Utan cigaretter blev livet jättetrist.

Efter lunchen är Annette Carnhede ”skrivvakt” till de styrelseledamöter som ännu inte testat sin engelska. Testet ska visa om de behöver lära sig mer av språket för att kunna kommunicera med sina internationella kontakter.

På eftermiddagen är det presidiemöte. Förutom Annette Carnhede ingår viceordförandena Siv Norlin och Tommy Aldvin i presidiet. På mötet deltar också ett antal tjänstemän.

Det är presidiet som förbereder styrelsemötena och tar upp frågor som inte kan vänta till nästa styrelsemöte.

Den här dagen går presidiet igenom vad som händer under våren och hur förbundet kan jobba med att få sin lönepolitik uppmärksammad.

–Lönepolitiken ska omfattas av så många att det stödjer rekryteringen av nya medlemmar, menar förbundssekreteraren, Dag Andersson.

Han säger också att det måste finnas ett EU-perspektiv i alla frågor som styrelsen behandlar.

–Jag känner att det finns en tillit hos styrelseledamöterna, säger Annette Carnhede efteråt. Det finns många frågor som de inte har en chans att sätta sig in i tillfullo, men de litar på att jag och presidiet sköter dem på bästa sätt. Det känns väldigt ansvarsfullt.

Under styrelsemötena är debatten fri, förklarar hon. Om någon säger tvärtemot vad hon eller presidiet tycker så är det inget konstigt med det.

Nästa morgon, som är en torsdag, är det möte på finansdepartementet. Det är arbetsgruppen för ”Hälsa i staten” som träffas.

–Det här är ett nytt sätt att jobba och det är väldigt inspirerande, säger Annette Carnhede.

I gruppen ingår också några generaldirektörer och företrädare för Sacoförbundet Jusek och Seko.

Uppdraget är att inspirera myndigheter att hålla de anställda friska.

Dagens möte handlar mest om att gå igenom upplägget av redan beslutade möten och skrifter.

Gruppen diskuterar om det är små eller stora myndigheter som ska framhållas som exempel.

–Får man inte med dom stora får man ingen draghjälp, säger Ines Uusman, generaldirektör för Boverket och ordförande i Arbetsgivarverkets styrelse.

Hon tycker också att man bör diskutera vad det betyder att staten ska vara ett föredöme.

–Det finns en klar koppling till personalpolitik och arbetsgivaransvar, menar Annette Carnhede. Men var ligger ansvaret? Hos generaldirektören eller hos Arbetsgivarverket?

En fråga som inte får något entydigt svar.

I tunnelbanan, på väg från finansdepartementet, berättar Annette Carnhede att hon ska bli farmor i vår.

–Men min son och hans familj bor i Malmö. Så jag kan inte bli en sån där ”fjollfarmor”, säger hon.

Fast visst, det hade ju varit roligare om de bott närmare varandra, medger hon.

På eftermiddagen är det tomt i Annette Carnhedes almanacka. Något som hon säger hör till ovanligheterna. Hon tänker använda tiden till telefonsamtal, svara på e-post och läsa Ansvarskommitténs betänkande.

–Jag besvarar all e-post själv. Om jag behöver hjälp med någon sakfråga meddelar jag alltid avsändaren att jag skickat mejlet vidare.

Det är till stor del genom e-post och telefonsamtal hon håller kontakt med medlemmarna.

Annars är bland det roligaste hon vet att träffa medlemmar, förklarar hon. Men det blir inte så ofta som hon hade hoppats.

–Att vara med på medlemsmöten ger massor av inspiration och påfyllnad. Men jag är faktiskt inte särskilt efterfrågad. Medlemmarna har sina egna avdelnings- och sektionsordförande som de vill träffa.

Och det är kanske inte heller där hon har sin viktigaste uppgift, säger hon.

–Jag ska få organisationen att fungera i alla led. Det är också mitt ansvar att blicka framåt, och se hur vi kan påverka framtiden.

Bland det som ST måste bevaka och påverka är det som Ansvarskommittén arbetar med. Kommittén utreder hela den framtida samhällsorganisationen, bland annat förhållandet mellan stat och kommun. 2006 ska utredningen vara klar.

–Den kan stöpa om hela den offentliga världen. Då måste vi vara förberedda.

Vid femtiden dyker STs pressekreterare, Lena Gennemark, upp i dörren till fikarummet och berättar att 250 personer kommer att förlora jobbet på Postens huvudkontor.

–Stackars medlemmar och stackars Kjell (Strömbäck, ST-Posts avdelningsordförande), säger Annette Carnhede. De har ju haft så mycket uppsägningar på Posten . . . och nu huvudkontoret också.

Fredag förmiddag är det möte i TCOs studerandekommitté och därefter rensar Annette Carnhede sitt skrivbord inför helgen.

Hela måndagen den 26 januari är fylld av sammanträden. På morgonen träffar Annette Carnhede förbundets vice ordförande Siv Norlin inför hennes första konferens för TCOs ordförande. Ordförandekonferensen pågår sedan under resten av förmiddagen.

Efter lunch har TCO-styrelsen möte. En av punkterna på dagordningen handlar om hur man ska göra med ett förbund som inte betalt in medlemsavgiften till TCO. Man enas om att TCOs ordförande Sture Nordh och en tjänsteman från kansliet ska träffa förbundets ledning.

En genomgång av läget inför avtalsrörelsen visar att arbetsgivarna är på offensiven. På flera håll talas om nollbud och en arbetsgivarorganisation vill till och med få möjlighet att sänka lönerna.

Annette Carnhede säger att hon inte skulle fungera som förbundsordförande om hon inte klarade av att koppla av mellan mötena, eller ”nolla” sig, som hon uttrycker det.

–Om jag inte får någon annan tid till återhämtning kan jag ställa mig i ett hörn och helt gå in i mig själv.

Hon förklarar att hon inte kan förflytta sig från ett möte till ett annat, särskilt om de handlar om olika saker, utan att hinna samla sig och reflektera.

–Annars känner jag att jag inte gör ett bra jobb.

Ett annat sätt är att bolla idéer med personer i omgivningen – eller stänga dörren till tjänsterummet och krypa upp i soffan. Hon gillar också att spela dataspel mellan varven.

–Och så åker jag mycket tåg. Det är bra för återhämtning och reflektion, mycket bättre än att flyga.

Hon säger att hon sällan känner sig stressad av jobbet.

–I alla fall inte kroppsligen. Men det händer att jag drömmer att jag skriver ett tal. Inför stora händelser, som STs kongress, kan jag bli stressad rent fysiskt.

Tisdagen därpå och halva onsdagen har presidiet utbildningsdagar på Skeviks kursgård söder om Stockholm.

På onsdag eftermiddag träffar STs presidium och TCO-styrelsen Mats Svegfors, landshövding, före detta chefredaktör på Svenska Dagbladet, och ordförande för Ansvarskommittén.

Han skissar sin och kommitténs analys och förklarar att ledamöterna i stort sett är eniga om hur den framtida samhällsstrukturen ska utvecklas.

–Läs kapitel 4 och 5, där står det mesta, uppmanar han.

Mats Svegfors säger att konsumtionen av exempelvis bilar kan ha fördubblats om 50 år, medan sjukvården kan vara kvar på dagens nivå.

–Men att det skulle vara möjligt att höja skattetrycket har en begränsad sannolikhet, menar han.

Annette Carnhede undrar om Mats Svegfors ”har en räv bakom örat”.

–Kan jag läsa in en politisk vilja att lägga över ansvaret för det som nu är offentliga tjänster på individerna? frågar hon.

Mats Svegfors svarar att utredningen inte har i uppdrag att ta ställning till den frågan, men att kommunerna själva kan välja att privatisera offentliga tjänster.

Efteråt förklarar Annette Carnhede att det är viktigt att inte uppfatta välfärden som en naturlag. Gör man det ser inte människor värdet av att organisera sig och hålla ihop.

–Om välfärden försvinner kommer folk säkert att vakna upp, men hur mycket har vi inte förlorat dessförinnan?

Hon tycker att det är viktigt att försöka förutse vad som kan hända och i tid göra något åt det.

–Vi kan inte bara säga nej och uppmana medlemmarna att demonstrera på gatorna. Vi måste också vara med och ta de besvärliga besluten – fast det är en svår avvägning.