Postarbetaren som vill sprida den tunga rocken
Tore Larsson, paketsorterare på Posteni Alvesta och ST-medlem, fastnade redan 1967 i den tunga rockens värld. Nu tar han den världen till Växjö.
Hur upptäckte du den tunga rocken?
- År 1967 såg jag ett häftigt skivomslag som strålade ut i mängden. Det lät mjukt och vackert, jag hade aldrig hört något lika fint förut. Jag var fast tack vare det engelska bandet Moody Blues symfonirock. Nu tar jag musiken till Växjö med klubben Göteborgs artrockförening. Det är sådant som ytterst sällan spelas i radio.
Vad kör ni för något?
–Jag tar inte ordet hårdrock i min mun. Det handlar om symfonirock, progmetal, neoprog, jazzrock och psykedelisk musik. Drivkraften är att sprida genren och det gör vi en källare i Växjö nio gånger per år. Nyligen spelade Växjöbandet Elohim och Faith från Karlshamn med medlemmar från mer namnkunniga Candlemass. Jag vill framhålla Therion, som inte går att jämföra med något annat i Sverige. De började i dödsmetall, men har även spelat in en skiva med en symfoniorkester.
Åker du på Hultsfredsfestivalen?
– Nej, för mig är det dagsländor, små insekter. Själv drar jag till festivalen Gates of metal, också i Hultsfred.
I år blev Gates of metal omskrivna. Gruppen Mayhem uppträdde med grishuvuden i ansiktet och rinnande blod. Vad såg du?
– Bandet Amorphis, en dröm gick i uppfyllelse. Det var enormt. Jag fylldes av välbehag och lycka.
Hur är ditt arbete?
- En samvetsfråga, det är ett jobb helt enkelt. Varje dag kommer omkring 14000 tunga brev till postterminalen i Alvesta. Jag skiljer ut de stora och otympliga. Med åren har arbetet blivit allt mer monotont. Jag kan det utan och innan. Nu känner jag mig orolig. Vad ska hända med kunskaperna när det gamla gardet på Posten försvinner? Risken är att jobbet blir än mer industrialiserat. Det kan liknas vid en fabrik som ska leverera en vara inom en viss tid.
Vad är det bästa?
– Helt klart arbetstiden. På tre veckor jobbar jag tio nätter och kroppen mår bra av regelbundna arbetstider. Inte alla får den chansen. En annan fin sak är att det blir mycket fritid. Tidigare körde jag lastbil i Göteborg och trivdes väldigt bra, men kärleken förde mig till Småland.