Pensionerna gör henne upprörd
Skrämselpropaganda och direkta osanningar gjorde det möjligt att genomföra det nya pensionssystemet. Det menar Ulla Hoffmann, som var en av ledamöterna i pensionsarbetsgruppen.
Minns ni när riksdagen beslutade om det nya pensionssystemet 1994? Det gör Ulla Hoffmann, vänsterpartist och ST-medlem. Och hon blir fortfarande arg när hon tänker på hur det gick till.
–Det värsta med pensionssystemet är att hela risken ligger på pensionärerna. Om samhällsekonomin blir sämre är det dom som får betala med lägre pension. Staten och politikerna går helt utan ansvar.
Jag träffar Ulla Hoffmann mellan två möten i riksdagshusets lunchmatsal. Om en månad ger hon ut en bok om pensionsfrågan på Ung Vänsters förlag. Hon var med i riksdagens pensionsarbetsgrupp och nu vill hon berätta hur det kom sig att vänsterpartiet sade nej till det nya pensionssystemet. Ett system som enligt de fem riksdagspartierna moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, centern och socialdemokraterna var helt nödvändigt. Pengarna i det gamla ATP-systemet skulle helt enkelt inte räcka till!
Men vari bestod då »den stora pensionsbluffen«?
–Man påstod att ATP-systemet var konkursmässigt. AP-fonderna var på väg att ta slut och det föddes så få barn att de inte kunde försörja alla 40-talister som skulle gå i pension. Vi fick höra att vi i framtiden måste förlita oss på privata pensionslösningar.
De borgerliga politikerna och näringslivet lyckades genom sin skrämselpropagandan genomföra ett gigantiskt systemskifte, anser Ulla Hoffmann.
–De som var tillräckligt gamla för att ha börjat tänka på sin pension drog slutsatsen att det är bättre att få någonting alls än att bli helt utan.
Argumentet att det föddes färre barn stämde visserligen, men enligt Ulla Hoffmann var det aldrig frågan om att ATP-systemet stod på randen till en konkurs.
–Att AP-fonderna höll på att tömmas var helt enkelt inte sant. Det var bara räntorna som användes. Kapitalet var ograverat och hade räckt till att betala ut pensioner i sex år utan att det kom in ett öre i avgifter.
Hon anser att det hade varit fullt möjligt att göra justeringar inom ATP-systemet, till exempel genom att förlänga intjänandetiden, höja avgifterna eller förändra basbeloppets storlek.
–Men det var aldrig någon som lyssnade och ville pröva andra alternativ. Man hade helt enkelt bestämt sig för att genomföra det nya pensionssystemet.
I linje med borgerlig politik
Pensionsarbetsgruppen tillsattes av en borgerlig regering och direktiven var helt i linje med den borgerliga politiken, menar Ulla Hoffmann. Det som förvånar henne än idag är att socialdemokraterna kunde acceptera förändringen – ATP-systemet var deras skötebarn. Ålderdomen skulle tryggas efter ett hårt arbetsliv och det hade varit en lång kamp att få det genomfört.
–Men jag fick inget gehör hos socialdemokraterna i arbetsgruppen. De ville inte heller vänta med ett beslut till efter valet 1994. Allt skulle genomföras rekordsnabbt. Remisstiden var bara sex veckor.
Även de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco stödde det nya pensionssystemet. Inom TCO var det bara ST och inom LO bara Metall som var kritiska.
–STs ordförande Lisbeth Eklund stod hela tiden på min sida, säger Ulla Hoffmann.
När pensionssystemet hade införts bildades en »genomförandegrupp« bestående av de fem riksdagspartier som var överens om systemet.
Genomförandegruppens uppgift är att »vårda« pensionssystemet och den ska finnas kvar tills pensionssystemet är fullt genomfört. Alla beslut måste fattas i enhällighet.
–Ju mer tiden går desto argare blir jag när jag tänker på vad det innebär demokratiskt. Alla beslut tas i genomförandegruppen helt utan insyn och utan riksdagens inblandning.
Det gruppen framför allt hanterar idag är hur mycket pengar som ska överföras från AP-fonderna till statsbudgeten.
Att AP-fonderna dräneras på pengar tycker Ulla Hoffmann är upprörande. De utgör en buffertfond i pensionssystemet.
–Fonderna skulle i själva verket behöva tillföras pengar för att ge stabilitet i pensionssystemet. Nu är fondernas storlek en av de faktorer som avgör när bromsen i systemet slår till och minskar utbetalningarna till pensionärerna.
»Bromsen« kallas den automatiska reglering som styr pensionernas storlek utifrån antalet ålderspensionärer, hur mycket pensionsavgifter som kommer in och hur mycket pengar som finns i AP-fonderna.
Alla garantier är borta
–Tidigare hade politikerna en uppgörelse med pensionärerna som garanterade dem en viss pension. Idag finns inga sådana garantier, pensionerna kan bli hur låga som helst. Däremot finns en garanti gentemot de yrkesverksamma om pensionsavgiftens storlek.
Av pensionsavgiften som är 18,5 procent går 2,5 procentenheter till premiepensionen. Pengarna ska var och en placera i någon fond.
–Den som inte kan systemet och satsar på högriskfonder kan i värsta fall spekulera bort alla sina pengar. Premiepensionen går inte att beräkna. Den kan ge allt från 0 och 30 procent av den totala pensionen.
Och att det nya pensionssystemet innebär att det blir »raka rör« mellan pensionen och inbetalda pensionsavgifter gynnar bara medel- och höginkomsttagare som jobbat heltid i minst 45 år, säger Ulla Hoffmann.
–De som inte har hunnit jobba tillräckligt många år och haft en låg lön får nöja sig med garantipension (se faktaruta).
Då hela livslönen utgör beräkningsgrund för pensionen får kvinnor som grupp lägre pensioner än män, hävdar Ulla Hoffmann. Orsaken är att kvinnor är mer hemma med sina barn och jobbar deltid i större utsträckning än männen.
–Situationen förvärras av att kvinnor lönediskrimineras. När de går i pension får de bära konsekvenserna av strukturella problem som vi inte lyckats lösa gemensamt.
Men någon större förhoppning om att det ska gå att riva upp pensionsöverenskommelsen har hon inte.
Sjukförsäkringarna nästa?
–Fast jag tror att 40-talisterna kommer att reagera när de börjar gå i pension.
Den stora frågan nu är vad som händer med övriga socialförsäkringar. En utredning är på gång och 2006 ska det tillsättas en parlamentarisk utredning.
–Göran Persson har sagt att han vill att socialförsäkringarna ska bygga på samma principer som pensionssystemet. Du kan tänka dig själv vad som skulle hända om nivåerna i sjukförsäkringen blev ännu lägre än idag!
Det statliga pensionssystemet
o Pensionen bygger på den samlade livsinkomsten.
o Pensionerna följer löneutvecklingen i samhället.
o 2,5 procentenheter av pensionsavgiften (som är 18,5 procent) sparas individuellt som premiepension. Pengarna ska placeras i någon fond.
o Den som haft låg inkomst eller helt saknat inkomst kan få garantipension. Den fyller ut pensionen till 6 994 kronor per månad för ogifta och 6 238 kronor för gifta (2005). För invandrare gäller särskilda regler.
o Studiemedel, sjukpenning och a-kassa är pensionsgrundande. Däremot inte socialbidrag.
o Vård av barn och värnplikt ger pensionsrätt.
o Pensionen kan tas ut från 61 års ålder, men blir då lägre hela livet.
o Arbete efter 65 år ger ökad pension.
o För födda mellan 1935 och 1953 finns övergångsregler.
Utöver den statliga pensionen har de flesta en tjänstepension.
o Läs mer om pensioner på Försäkringskassans hemsida: www.forsakringskassan.se.
