”Ovana att tänka i etniska banor”
– Vi måste bestämma vad vi menar med etnisk mångfald. Blir det mångfald om vi anställer sju–åtta amerikaner eller norrmän på Uppsala universitet?
I Sverige är vi ovana vid att tänka i etniska banor, menar Dag Blanck på Uppsala universitet. Mångfald är visserligen ett honnörsord, men etnicitet har blivit ett laddat, nästan tabubelagt begrepp.
Dag Blanck arbetar på Centrum för multietnisk forskning och har också lett universitetets arbetsgrupp för ”främjande av social och etnisk mångfald”.
Universitetsvärlden är redan en internationell miljö med många utländska studerande och lärare. Men många av dem är från andra länder än de stora invandrargrupper som kommit till Sverige på senare år. Om man anser att universitetet ska återspegla sammansättningen av Sveriges befolkning av i dag återstår alltså en del att önska.
Riktigt hur läget är vet man dock inte, och arbetsgruppen föreslog att universitetet skulle göra återkommande kartläggningar av det etniska och sociala ursprunget bland studenter, lärare, forskare och övrig personal.
– Men det mötte stark patrull, remissvaren tyckte att det skulle bli ett utpekande av vissa grupper och kanske öka spänningen, säger Dag Blanck.
Någon kartläggning kommer därför inte att genomföras i dagsläget. Däremot kan det blir ett forskningsprojekt med liknande inriktning, av pedagoger som tidigare studerat klasssammansättningen på högskolan.
– Om man ändå enar sig om att räkna och klassificera blir nästa steg att bestämma hur man ska räkna och hur målet ska se ut. Det är en jätteapparat, konstaterar Dag Blanck.
Universitetet har utarbetat en handledning för hur den som känner sig diskriminerad ska gå tillväga. Man har också utsett två handläggare som ska arbeta med mångfaldsfrågor – en med inriktning mot studenter och en mot personalen. Studievägledaren Maria Tovar tar hand om studenterna.
– Vi försöker tänka lite mer på vilka vi skickar ut när vi arbetar med att rekrytera studenter, säger hon. Vi vill också synas mer i områden där inte så många söker vidare till högskolan – i de områdena finns ofta både etnisk och social mångfald. En annan sak vi funderar på är att ta kontakt med invandrarföreningar, kanske i samarbete med studentkåren.
– Man måste ge det här lite tid, understryker Dag Blanck. Vi har varit vana vid att tänka i klasstermer, och numera också i könstermer. Vår jämställdhetshandläggare sa nyligen att nu, efter ganska lång tids arbete, börjar man se resultat.
– Nu kommer etniciteten och den kommer att följa oss länge. Det gäller att få folk att börja tänka i de här banorna. Det finns en stor enighet här om att moverka diskriminering och att ta fasta på de begåvade personer som i dag kanske inte söker sig till Uppsala.
