Ordförande blir tjänsteman efter 20 år
Börje Johansson, 56, har varit ordförande för Försäkringsanställdas förbund i 20 år. Nu tar han ner skylten för förbundet och ser med tillförsikt på framtiden.
Du slutar snart som ordförande för FF men hur började din fackliga karriär?
– Jag kom till försäkringskassan 1963 och några år senare blev jag kontaktombud vid försäkringskassan i Ljungby. Det fackliga intresset fick jag hemifrån som grabb när pappa var aktiv i facket. 1972 blev jag ordförande för vår avdelningsstyrelse.
Och sedan blev du förbundsordförande?
– Ja, men först jobbade jag som tjänsteman. 1974 på hösten började jag som utredare vid förbundskontoret i Stockholm. På den tiden expanderade försäkringskassan och förbundet anställde ett par nya ombudsmän.
Men sedan blev du förbundsordförande?
– Nja, jag var ombudsman fram till att dåvarande ordförande gick i pension 1982. Sedan har jag varit ordförande.
Du har några år som ordförande på nacken alltså.
– Ja, men du vet i FF har vi bara haft tre stycken heltidsverksamma ordföranden sedan vi grundades. De två första satt vardera 19 år som ordförande och jag har nu varit ordförande i 20 år.
Många minnen och upplevelser kan jag tänka mig, några höjdpunkter?
– De senaste tio åren har varit klart roligast. 80-talet var jobbigt och slitsamt men under 90-talet fick vi en samsyn i förbundet och vi började jobba mot samma mål. Annars är det två saker som har varit mest spännande och det är de politiska kontakterna med regering och riksdag samt avtalsförhandlingarna såklart.
Hur känns det nu när FF blir en del i det nya ST?
– Det är det absolut rätta inför framtiden men det är klart att det även känns lite vemodigt. Jag har ägnat 28 år på heltid och lagt ned hela min själ i förbundets verksamhet, dess medlemmar och socialförsäkringsfrågan. Men det här känns som det riktiga – det är framtiden som gäller.
Nu blir du tjänsteman vid STs kansli, kommer du att klara den omställningen?
–Ja, hur ska det gå? (skratt) Jag har ju vant mig vid en del uppgifter och befogenheter som sitter i ryggmärgen. Men jag känner mig anpassningsbar och det finns en utmaning i det nya arbetet som lockar.
Jag antar att det kan bli lite mer fritid nu som tjänsteman?
– Det stämmer nog och det ska bli intressant att se hur jag klarar av den saken. Det kan vara svårt att lära en gammal hund att sitta och det fackliga engagemanget är något man lever med dygnet runt. Men det är klart att jag borde komma igång med att börja motionera lite mer, man blir ju bara äldre.
Vad kan FF tillföra det nya ST?
– Det är svårt att säga. Men jag tror att vi kan ta med oss en del värdefullt från vår värld – det lilla förbundet – till ST. Vi har jobbat på ett lite annat sätt och kanske kan ST ha nytta av våra erfarenheter. Dessutom har vi mycket engagerade och välutbildade förtroendevalda och de kommer säkert att bidra en hel del till förbundet.
ST har en hel del möten, kommer ni orka med det?
– Ha ha, där tror jag att vi kommer från lite olika kulturer och jag tror att vi kan hjälpa till att effektivisera förbundet på den punkten. För det är lite väl många olika möten inom ST och en effektivisering för att komma närmare medlemmarna och de förtroendevalda tror jag är viktig.
