Minskad trygghet ingen väg att gå

Regeringen kommer inte att försämra anställningstryggheten, lovar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Ett sådant förslag skulle innebära tiotusentals strejkdagar och vore förödande för näringslivet, enligt honom.

ST Press träffar Sven Otto Littorin dagen innan det a-kasseförslag som väckt en storm av fackliga protester ska läggas fram för riksdagen. Förslaget har bland annat kritiserats för att det drabbar kvinnor hårdare än män, och den fackliga centralorganisationen TCO har deklarerat att man kommer att anmäla Sverige till EG-kommissionen för könsdiskriminering.

Men arbetsmarknadsministern tvekar inte om sin ståndpunkt: Visserligen innebär de nya a-kassereglerna större försämringar för kvinnor än för män, men kvinnor gynnas sammantaget av regeringens politik, säger han.

Poäng – inte biverkning

En anledning till att särskilt kvinnor påverkas är att a-kasseersättningen sänks kraftigt för lågavlönade. Enligt Sven Otto Littorin är detta ingen negativ biverkning, utan en av poängerna med förslaget.

–Det ska löna sig mest att börja jobba för den som tjänar minst. Vi har ett problem i dag längst ned i inkomstskalan. Om man räknar in skatter, ersättningssystem och bidrag i övrigt kan skillnaden mellan att vara arbetslös och att ha ett heltidsarbete till och med vara negativ – man förlorar på att ta ett arbete. Och så kan vi inte ha det. Men jag inser naturligtvis att för den som befinner sig i arbetslöshet är det ett beskt besked.

–Därför är det otroligt viktigt att det vi gör för att få folk i arbete fungerar. Vi måste göra det enklare och billigare att anställa.

Det sker bland annat genom att den som anställer en arbetslös slipper arbetsgivaravgifterna lika lång tid som den nyanställde varit utan jobb.

–Det är ett sätt att få folk att inte hamna i 65 procents ersättningsnivå, utan få ett permanent arbete och en fast lön trots att man varit långtidsarbetslös.

Regeringen tänker också reformera Ams, samtidigt som resurserna dras ned för såväl arbetsförmedlingar som arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

–Vi drar ned en del av programvolymerna för dem som befinner sig närmast arbetsmarknaden. Vi frigör då resurser för att kunna jobba med dem som verkligen behöver hjälp, de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden: långtidsarbetslösa, folk med funktionshinder och folk med invandrarbakgrund.

Arbetsförmedlaren i centrum

Reformen ska göra Ams bättre på att matcha arbetssökande med jobb.

–Arbetsmarknadspolitikens huvudpoäng är egentligen att sätta arbetsförmedlaren i centrum. Då får vi en rörlighet på arbetsmarknaden; många som söker och många platser.

I vår kommer också ett förslag om »jobb- och utvecklingsgaranti« för långtidsarbetslösa. Vad blir skillnaden mot dagens a-kassa och aktivitetsgaranti?

–Det ska vi utreda, men övergripande tror jag att man måste inrikta åtgärderna genom Ams tydligare än i dag. Plusjobben, friåret och en del andra program har mer varit till för att dölja den verkliga arbetslösheten och utanförskapet än att lösa problemet.

–Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att man ska ha ett jobb i andra ändan. Man kanske inte har hundra procents arbetskapacitet, och man kanske inte har arbetskapacitet för sitt gamla yrke. Men man kanske kan hitta tillbaka till någonting, så att man åtminstone får in en fot på arbetsmarknaden.

Utmaningar för Ams

En förebild Sven-Otto Littorin nämner är Arbetstorget, som förmedlar arbeten till människor som är över 50 år.

–Där jobbar man med en lite mindre grupp, ser individen,
coachar och har tydliga planer. Det handlar inte om att stoppa folk i en dator, utan om att handgripligen ringa upp arbetsgivare. Jag inser att detta är ett omfattande arbete, för det är många människor vi pratar om. Det innebär utmaningar för Ams. Men jag tror samtidigt att det är så många arbetsförmedlare vill arbeta.

Ska man vara tvungen att ta ett erbjudet jobb för att få ersättning?

–Vi får återkomma till hur det exakt ska utformas. Det finns redan i dag anvisning inom systemet. Problemet är oftast att det är svårt att hitta något jobb överhuvud taget att hänvisa till.

Kritikerna hävdar att regeringens a-kasseförslag minskar rörligheten på arbetsmarknaden, eftersom turordningsreglerna innebär att sist anställd åker ut först vid uppsägningar – och då får en sämre a-kassa än i dag. Sven Otto Littorin hävdar dock att det viktigaste för tryggheten och rörligheten är att det finns gott om jobb. Minskad trygghet för anställda är ingen väg att gå, framhåller han. Dessutom skulle det vara politiskt omöjligt i Sverige.

Vill ha starka fack

–A-kasseförslaget skulle vara en västanfläkt jämfört med om man skulle komma fram med ett förslag om att mjuka upp anställningstryggheten. Det skulle innebära tiotusentals strejkdagar, och med all rätt. Det skulle innebära ett näringsklimat som vore fullständigt förödande.

Den moderate ministern är också noga med att peka på att han är en förespråkare för starka fackföreningar och för kollektivavtal.

–Ju mer man har kontakt med andra europeiska länder i EU-samarbetet, desto mer kan jag konstatera att vi ska inte blicka söderut för att hitta lösningar. Där har man statlig inkomstpolitik, ett mycket skarpare tonläge mellan parterna och enormt mycket fler strejkdagar.

I budgetpropositionen kom beskedet att Integrationsverket och Arbetslivsinstitutet, som bedriver forskning om arbetslivsfrågor, läggs ned redan nästa sommar. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet har medfört protester från flera hundra forskningsinstitutioner världen över. Men Sven Otto Littorin försvarar beslutet.

–När det gäller Arbetslivsinstitutet var vi emot att det bildades en gång i tiden, så det är en gammal ståndpunkt. Jag har varit väldigt tydlig med att säga att det här är ingen ideologisk överprövning av forskningsresultaten på institutet. Det handlar om vem som ska vara huvudman för den här typen av forskning, och jag tycker inte det är bra att man har den knuten till en statlig myndighet.

Kritiken har också gällt hur det hanterats, och den korta tiden för genomförandet.

–Vi har försökt vara konsekventa med den politik vi bedriver. Nu har vi en person på departementet som tillsammans med ledningen för Arbetslivsinstitutet ska titta över var saker och ting ska hamna någonstans. Vi vill medverka till att forskningen hittar sina hamnar, och även de övriga verksamheterna. De företagshälsovårdsutbildningar som pågår ska fullföljas, och för framtida utbildningar ska vi hitta en annan huvudman. Arbetslivsbiblioteket, som är ett av Europas bästa på det här området, ska placeras på ett annat ställe. Vi ska inte bränna böcker.

Men hade det inte varit bättre att planera en nedläggning inom ett par år?

–Nej, jag tror inte att beslutet hade blivit mindre jobbigt för de inblandade om man hade kuperat svansen i bitar. Nu vet man vad som gäller, och vi jobbar på det och ska lösa det så gott det går.

Det verkar som om personalen uppfattar situationen som
kaotisk.

–Om du hade vetat att allt skulle sluta om två år, hade det blivit mindre kaotiskt? Möjligen, men det är lite grann som att kissa i sängen. Det kan vara lite ljummet nu, men det blir kallt framöver. Det är lika bra att ta beslut som är besvärliga och genomföra dem.

En annan verksamhet på arbetslivsområdet, Arbetsmiljöverket, skärs ned kraftigt. Om man utgår från budgetpropositionen ser det ut som att var fjärde tjänst försvinner.

–Det kan du inte göra rakt av. Arbetsmiljöverket har tidigare fått en ordentlig förstärkning av budgeten, vilket vi var emot. Där handlar det nu om att omdefiniera fokus på verksamheten, vad det är man ska utföra.

Har du någon uppfattning om vad de ska dra ned på?

–Vi har varit tydliga med att framför allt de regionala skyddsombudsverksamheterna ska fredas. Mer fokus på kärnverksamheten är väl grundbeskedet.

Vill du behålla arbetsmiljöinspektionerna på dagens nivå?

–Ja, det tycker jag är viktigt.