Minoriteters språk ska ta större plats
Vid årsskiftet skärptes minoritetslagen. Myndigheterna har fått större krav på sig att kommunicera på minoritetsspråken. Och antalet kommuner där samer och sverigefinnar fått förstärkta rättigheter har utökats kraftigt.
Samer, sverigefinnar och tornedalingar som ringer eller besöker Försäkringskassans kontor ska kunna tala och bli bemötta på sitt eget språk, om de bor i ett antal utpekade kommuner. Minoritetslagen är en rättighetslag och det duger inte att prata svenska bara för att det är bekvämt och för att medborgaren eventuellt även behärskar det.
– Den nya minoritetslagen och språklagen medför att kraven på myndigheterna ökar vad gäller minoritetsspråken, säger Kaisa Syrjänen-Schaal, departementssekreterare på integrations- och jämställdhetsdepartementet.
Just traditionen att byta till svenska i kontakter med myndigheter har utpekats som ett av hindren för att bevara och stärka minoritetsspråken. Enligt en undersökning använde närmare 90 procent av drygt hundra intervjuade samer, sverigefinnar och tornedalingar samiska, finska respektive meänkieli i hemmet, medan bara 30 procent använde det i kontakter med myndigheter.
Fem minoritetsspråk
Sveriges nationella minoritetsspråk är finska, meänkieli, samiska, jiddisch och romani chib. Språkens ställning som nationella minoritetsspråk befästes nyligen i Sveriges första språklag, som trädde i kraft i somras.
När minoritetslagen först infördes år 2000 var tanken att höja minoritetsspråkens status och öka användningen av dem i samhället. Men uppföljningar visade att myndigheterna inte förbättrade språkkompetensen i tillräcklig utsträckning. I stället fortsatte man att förlita sig på tolkar och översättare.
I den nya minoritetslagen betonas därför att myndigheterna ska verka för att ha personal som kan tala finska, meänkieli och samiska i kontakter med medborgarna. Dessa krav ställs dock inte på jiddisch och romani chib.
Minoritetsspråken ska främjas
I språklagen infördes också en skyldighet för det allmänna att skydda och främja de nationella minoritetsspråken.
– Båda lagarna i samverkan förutsätter ju nu någon form av ökad aktivitet från myndigheternas sida, säger Kaisa Syrjänen-Schaal, som varit med om att arbeta fram den nya minoritetslagen.
Hur mycket av myndigheternas allmänna information som ska översättas är dock upp till varje myndighet att bedöma, anser hon.
Minimikravet är att alla myndigheter med medborgarkontakter har information om rättigheterna på minoritetsspråk på webben.
Krav på vissa kommuner
Redan i den tidigare minoritetslagen hade sverigefinnar, tornedalingar och samer i vissa kommuner, så kallade förvaltningsområden, rätt att använda sitt språk vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i eget ärende.
En stor förändring i nya minoritetslagen är att antalet kommuner där denna rättighet gäller har utökats kraftigt. För finska har 18 kommuner tillkommit, däribland Stockholm och Uppsala. För samiskan har antalet kommuner ökat från fyra till sjutton, medan antalet är oförändrat för meänkieli. Jiddisch och romani chib har inte förstärkt skydd i något geografiskt område.
Krav på vissa myndigheter
För finska och samiska har vissa myndigheter – Försäkringskassan, Skatteverket, Diskrimineringsombudsmannen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern – än mer långtgående skyldigheter. I skriftliga kontakter med dessa har enskilda alltid rätt att använda finska och samiska i eget ärende, oavsett var de bor.
Ytterligare en ny bestämmelse är att alla myndigheter måste samråda med de nationella minoriteterna i frågor som berör dem, något som kan bli aktuellt för myndigheter som länsstyrelserna och Naturvårdsverket.
– För att ta ett praktiskt exempel så bör Vägverket samråda med representanter för samerna ifråga om kraven på nya vägskyltar på samiska, konstaterar Kaisa Syrjänen-Schaal.
Språklagen och minoritetslagen
- Språklagen trädde ikraft i somras. Den anger att sven-
ska är huvudspråk i Sverige och att Sverige har fem
nationella minoritetsspråk: finska, samiska, meänkieli,
jiddisch och romani chib. Svenskt teckenspråk jäm-
ställs med minoritetsspråken. - Den nya minoritetslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet, är mer detaljrik och anger enskilda personers rättigheter och samhällets skyldigheter.
Här har minoriteter särskilt stark rätt
Områden där minoriteterna har en särskilt stark ställning kallas förvaltningsområden. I och med nya minoritetslagen har de utökats från 7 till 38 kommuner. Kommuner i fet stil är nytillkomna.
- Finska: Botkyrka, Eskils-
tuna, Gällivare, Hallstahammar, Haninge, Haparanda, Huddinge, Håbo, Kiruna, Köping, Pajala, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Österåker, Östhammar och Övertorneå. - Meänkieli: Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.
- Samiska: Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.
Bo Norberg, red
Rondellen/The Rondel
www.rondellen.net