Mindre krångel för medborgarna

Den italienska byråkratin har länge varit en plåga, även för ett luttrat folk som italienarna. Någon har beskrivit den som en kafkaliknande labyrint. En formaliserad snårskog av lagar och bestämmelser, hanterade av tjänstemän i ett trögt och centraliserat maskineri. 
Italien har flest lagar i hela Europa. Vi slår Frankrike med bred marginal, säger italienarna själva. Förvaltningen är gammalmodig och vilar delvis på lagar från tiden efter Italiens enande 1870, då staten var svag och behövde stärkas. 
Den sittande vänster-center-regeringen har målmedvetet arbetat för en förändring. Flera tidigare reformförsök har sopats bort i politikens korridorer eller kvävts av den existerande administrationen. Men 1997 kom den s k ”Bassanini-lagen”, uppkallad efter ministern för offentliga sektorn, Franco Bassanini. Lagen beskrevs som en revolution. Hela förvaltningskulturen skulle ändras och krånglet få ett slut. De två vägar som ledde dit hette förenkling och decentralisering. Myndigheterna skulle närma sig medborgarna, makt och befogenheter flyttas nedåt i administrationen och samtidigt föras över till regioner, provinser och kommuner. Italienarna skulle slippa onödig pappersexercis.

Reformen tycks i flera stycken hålla vad den lovat. Tunga skäl till det har säkert varit att facken drivit på förändringen, och att den är efterlängtad av de anställda. Alla vet också att en bättre offentlig service är största chansen att hindra ökad privatisering.
– Det är en stor ommöblering som nu pågår inom förvaltningen. Många ministerier delas, uppgifter och personal fördelas om, samtidigt som många anställda övergår till regioner och kommuner. Alla avtal är ännu inte klara, säger Donatella Bruno på avdelningen för offentliga sektorn vid Cgil, ett av de största italienska facken.
Omdaningen går inte smärtfritt. I ett av ministerierna sågs för en tid sen en lång kö med anställda på väg att protestera hos den ansvarige ministern. En av de högsta cheferna i förvaltningen, Andrea Monorchio, gick i slutet av februari till angrepp mot Franco Bassanini. Reformen av ministerierna sprider bara oordning och förvirring, och i vissa fall har man till och med brutit mot gällande lagar, hävdade Monorchio. Bassanini replikerade torrt att Monorchio bara var ilsken över att han i den nya ordningen skulle mista möjligheterna till välbetalda extraknäck.

Ett stort steg i reformen togs den 1 januari i år. Då styckades det gigantiska ”Ministero delle Finanze” upp i fyra fristående, halvstatliga byråer. Fram till årsskiftet var det ett jätteministerium med 70 000 (!) anställda spridda över landet. Kvar på själva ministeriet blir nu bara 1 000 personer.
”Ministero delle Finanze” har bland annat skött skatteärenden, statens egendomar och tullen. En hörnsten i den nya administrationen är en effektivare skatteförvaltning med bättre service och skärpt kontroll.
– Italienarna är mästare i skatteflykt, och det handlar om gigantiska belopp. Staten beräknas gå miste om inkomster på runt 1 500 miljarder kronor om året. Det är tre gånger så mycket som man räknar med i övriga Europa, berättar Carlo Podda, ordförande för de statsanställda i Cgil.
Risken att bli ertappad med skattefusk har varit nära noll. En gång vart sextiosjunde år – alltså bara en gång i livet – har en italienare löpt risk att bli granskad!
– Inte så konstigt om folk slarvat med att deklarera, säger Carlo Podda.
Servicen till medborgarna har redan förbättras. Till och med i storstäderna fanns tidigare bara ett enda skattekontor, men nu har exempelvis Milano fem, Bologna fyra och Rom åtta skattekontor i olika stadsdelar.

Kontoret ”Roma 1” ligger några hundra meter från Tibern, i ett ganska modernt kvarter med stora kontors- och bostadshus mitt i den gamla stadsdelen Trastevere. Lokalerna i bottenvåningen är öppna för service åt allmänheten, och där sitter tjänstemän mellan skärmväggar och svarar på frågor och ger råd. I början av mars är det fullt med folk, tiden är just inne att reda ut oklarheter i deklarationerna för 1999.
– Kontoret har 300 tjänstemän för de 400 000 bosatta i Trastevere, berättar Luciano Boldorini, fackligt ombud för Cgil på Roma 1. Han berättar att italienarna förut ofta måst gå till flera ställen för att få ett ärende avklarat, något som vållat långa köer, kaos och irritation. Det ska de hädanefter slippa ifrån. Kontoret i Trastevere tar nu hand om alla skatteärenden åt invånarna och företagen i området.
– Den nya organisationen har fått stöd av hela personalen på Roma 1. Även de äldre har sagt ja till förändringen, alla insåg att något måste göras, säger Luciano Boldorini. Extra lockande har varit att de anställda, varav merparten bor i Trastevere, nu slipper långa resor till jobbet.

Både kontorsledningen och de anställda har fått mycket större befogenheter och ansvar än förut. De stora verksamhetsmålen sätts emellertid av ministeriet.
Individuell lönesättning är ännu ett okänt begrepp i den italienska förvaltningen. De anställda har sedan gammalt mycket enhetliga löner i en stel hierarki, men den ska nu börja brytas upp. Modellen för de nya anställningsavtalen ska mera likna den privata sektorns. Även skickligheten ska nu vägas in i lönesättningen, liksom hur man uppnår verksamhetsmålen.
– Två procent av pengarna som kontoret drar in genom skattekontrollen går till de anställda i bonus. Det kan bli mycket pengar, kanske 200 000 lire (ca 1 000 kr) i månaden för dem som har ett mindre kvalificerat jobb, säger Luciano Boldorini.
Som facklig representant måste han nu mera noggrant bevaka organisationen och följa ledningens jobb. Kontoret måste kunna förändra för att uppnå sina mål.
– Om vi misslyckas går det ut över oss alla. Snart ska vi exempelvis utöka skattekontrollen. Två medarbetare av tre ska ägna sig åt den, mot bara var sjätte för närvarande. Det nya systemet gör också att bland annat egen- och småföretagarnas deklarationer blir lättare att kontrollera.

Lönemässigt är de anställda indelade i tre huvudnivåer, med undernivåer. Ett gammalt problem är att det varit svårt att byta nivå. Befordran sker genom uttagningar, i ett system som påminner om gamla examina med skrivningar och slutförhör i skolan. Tjänsten går till den som får högsta slutbetyget.
– Nu får personalen utbildning så de kan ta över svårare uppgifter. Det ger dem större chans att klättra till en högre nivå och få mer betalt, säger Luciano Boldorini.
Han är belåten över förändringarna på skatteområdet. De har också inneburit en signal till Europa att Italien tänkte göra något åt den enorma skatteflykten, som ju samtidigt ökar budgetunderskottet och undergräver välfärden.
– För oss italienare är det en frälsning att konfronteras med övriga Europa! Det tvingar oss modernisera förvaltningen, och det är nödvändigt. Vi ligger tjugo år efter många andra länder i Europa, säger Luciano Boldorini.
Alla de stora facken har stött idéerna i Bassanini-lagarna. Ett av dem är det katolska Cisl.
– Vi har i stort sett varit överens med regeringen om reformerna. En del bygger på lagar som är mycket progressiva, säger Lia Ghisani på Cisl.

Men decentraliseringen har hunnit olika långt i skilda delar av landet.
– Norra Italien, t ex Emilia Romagna – regionen kring Bologna (se kartan ovan) – ligger ljusår före många ställen i söder. Regionerna är ofta tröga att föra över de nya befogenheterna till kommunerna. Risken är att makten stannar i deras egna händer och att det uppstår en sorts ny regional centralism, säger Lia Ghisani.
Hon bedömer att hela reformarbetet nått ungefär halvvägs, men hon känner sig inte helt fri från oro. Det finns alltid en risk att det kan stanna av. Sånt har hänt förr, och Cisl har därför begärt att regeringen tillsätter en kommission som följer utvecklingen.
Decentraliseringen sker i flera steg, och det var väntat att processen skulle ta tid.
Ansträngningarna att minska byråkratin har däremot burit snabbare frukt och redan gjort livet lättare för italienarna. Av 184 administrativa procedurer som skulle förenklas har man hunnit med ett hundratal. En del har slopats, andra slagits ihop. Intygen som förut måste lämnas i parti och minut har minskat till hälften. Nu räcker det ofta att man själv försäkrar att uppgifterna är sanna. Ärendena ska skyndas på. Nya lagar har satt myndigheterna under hårdare press och tvingar dem att klara ärenden inom en utsatt tid.
En nyhet är att man håller på att införa ett elektroniskt ID-kort med olika persondata. Kortet ska ges ut av kommunerna.
Moderniseringen av förvaltningen kräver ökad datorisering, men även om staten investerar så återstår här mycket att göra, säger de som vet. Flera nätverk håller dock på att byggas, bland annat för uppkoppling mellan administrationerna. 200 000 arbetsställen är redan förenade i nätverk. 
Alla italienare har varit missnöjda med byråkratin, men de som klagat allra högljuddast är arbetsgivarna i ”Confindustria”. De brukar räkna antalet procedurer som krävs i olika länder och hur länge det tar innan ett nytt företag kan starta upp. Italien har då i regel hamnat i botten. De kan också peka på en enkät till utländska företag som gjordes för några år sen. På frågan om vad de ansåg vara största hindret för att slå sig ned i Italien blev svaret: ”den tröga administrationen!”

Men även om företagarna fortsätter klaga så har livet ljusnat något även för dem. Nu ska de exempelvis få all skatteservice de behöver på ett och samma ställe. Och den som vill starta ett företag ska ha fått alla nödvändiga papper från myndigheterna inom nittio dagar. Annars är det bara att köra igång ändå!
Vägvisarna pekar än så länge framåt för den italienska förvaltningen. Men ingen vet i vilken riktning vinden blåser efter valet. Silvio Berlusconi och de övriga partierna i ”Frihetsalliansen” har bland annat signalerat strid om vilka befogenheter som enligt grundlagen ska ges till regioner och kommuner.
Men oavsett den politiska färgen på den kommande regeringen dröjer det nog ändå innan Italien får den administration som italienarna önskar och som kan ta upp tävlan med norra Europa.