Mer att göra och lägre anslag
Nya studentgrupper och nya uppdrag ökar kraven på universitet och högskolor. För att möta dem behövs mer resurser, anser lärosätena. Men på utbildningsdepartementet hänvisar man till högskolornas frihet att omfördela sina medel.
Av:
Katrina Ekelund
De som har inblick i högskolans värld har flera förklaringar till urholkningen av den högre utbildningens resurser.
Enligt universitetskansler Lars Haikola är den stora utbyggnaden av högskolan en viktig faktor. Den har lett till att studentgrupperna blivit mer heterogena.
– Var tjugonde svensk är i högre utbildning. Vi har en mycket bredare högskola i dag, med studenter som har ett helt annat spektrum av förkunskaper än tidigare. Det ställer krav på att lärosätena har olika slags undervisning, säger han.
Ett skäl till att studenterna har så olika förkunskaper är att variationen i gymnasieskolan i dag är så stor.
– Högskolan är en så stor apparat att systemet inte har hunnit med. Vi måste hitta garantier för att vi i detta stora utbildningssystem håller god kvalitet, säger Lars Haikola.
Kraftig besparing
Professor Dan Brändström har haft regeringens uppdrag att utreda högskolans anslagssystem. Han anser att högskolans resursbrist beror både på besparingar och ökade kostnader. Ersättningsbeloppen på grundutbildningen sänktes med 13 procent per student under 1990-talets besparingar. Dessutom har högskolorna liksom andra statliga myndigheter krav på sig att öka sin produktivitet varje år, vilket innebär att anslagen till löner inte fullt ut följt de ökade kostnaderna.
Högskolornas arbetsuppgifter har också ökat dramatiskt under de två senaste decennierna, konstaterar Lena Eriksson, utredare på Högskoleverket:
– Lärosätena har fått många fler uppdrag genom åren, såsom ansvar för lokaler, utvärderingar och utvecklingsarbete. I dag går över 50 procent av lärosätenas anslag till annat än undervisning, jämfört med 12 procent när prislappen för ersättningsbeloppen sattes 1992.
För Sveriges förenade studentkårer, SFS, är frågan om mer lärarledd tid en av de mest prioriterade. SFS vill att studenterna ska ha minst 15 timmar lärarledd tid i veckan.
– Kontakten mellan student och lärare är mycket viktig för kvaliteten på utbildningen. Svensk utbildning på högskolenivå måste ge mer än att skaffa ett lånekort på biblioteket, säger Beatrice Högå, tills i somras ordförande för SFS.
»Omfördela resurserna«
Peter Honeth, statssekreterare på utbildningsdepartementet, säger att regeringen anser att undervisningstiden på högskolan är viktig.
– Vi vet att enstaka utbildningar har få lärarledda timmar. Därför har satsningar gjorts på de utbildningarna, säger han.
Enligt Peter Honeth beror problemen på att den högre utbildningen byggts ut så mycket att resurserna inte räckt till. Men han menar också att lärosätena kan välja att fördela sina resurser hur de vill och att det är deras ansvar om de tar in fler studenter än vad resurserna är beräknade för.
Men Allan Malm, rektor på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, anser att argumentet om att omfördela sina resurser inte är hållbart.
– Skulle vi ta alla pengar som går till läkarutbildningen skulle det ändå inte räcka, när vi har så många studenter.
Efterlyser politisk förståelse
Inger Ehn-Knobblock, utredare på ST, tycker inte att det går att lägga över ett så stort ansvar på högskolorna.
– Det är riksdag och regering som vill att människor ska utbilda sig. Då borde de också ta ansvar för att finansiera det. Lärarna går på knäna på grund av alla nya förutsättningar. Det finns ingen sådan enkel lösning som att omfördela resurser. Vad händer då med de andra kurserna?
Politikerna har, oavsett regering, ingen förståelse och ingen riktig medvetenhet om situationen på högskolan.
Denna artikel publicerades i Publikts föregångare ST Press.
