Medlemmar på jakt efter kunskap
Vardagsjuridik, konfliktlösning, facklig grundkurs, hålla tal… Varje år ordnar ST uppemot 200 utbildningar för medlemmarna. ST Press besökte kursen Våga tala och var med när ST region Syd diskuterade studierna.
Jag har bara hållit tal en gång, och det kändes som ett misslyckande. Men nu är jag beredd att försöka igen, om det är ett ämne jag kan och jag har möjlighet att förbereda mig.
Det säger Azar Mir, ST-medlem och ekonom på Sika, Statens institut för kommunikationsanalys. I kväll är sista träffen i studiecirkeln Våga tala.
Men den här gången var det inte Azars tur att hålla tal i den lilla samlingslokalen i Medborgarhuset på Söder i Stockholm. I stället får hon lyssna till Kerstin Blyh från Naturvårdsverket.
–Så här års vill man resa bort, inleder Kerstin Blyh, och visar upp ett foto av en utsmyckad lokalbuss i Dakar, Senegal. Hon var där häromåret som volontär i en ideell organisation, i ett projekt för energieffektivisering.
Hon berättar om familjen hon bodde hos, den oväntade kylan, krokodiler och den intensiva stadstrafiken. I somras var hon där igen, på danskurs och semester.
–Nu fortsätter jag dansa här hemma, för att hålla minnet vid liv.
Efter talet får Kerstin beröm för att hon hade tagit med sig foton som lyssnarna kunde betrakta, och för att hon hade sin vackra senegalesiska kjol på sig. Någon tycker att hon hade kunnat tala lite starkare, och kursledaren Britt-Marie Strömberg kommenterar att det är ett kvinnligt fenomen.
–Man kan använda en högre röst för att skapa spänning och dramatik, uppmuntrar hon.
Själv säger Kerstin Blyh att hon blev stressad efterhand, då hon märkte att hon hade glömt saker hon skulle säga. Britt-Marie Strömberg påminner om hur viktigt det är att förbereda sig inför ett tal.
–Öppningen ska man kunna rabbla om man väcks mitt i natten, likaså avslutningen. Det är de delarna vi kommer ihåg och tar med oss hem.
Blädderblock och extra strumpor
Samtalet övergår i en diskussion om tekniska hjälpmedel för talare. OH-bilder och blädderblockstavla – på fristående ställning – är kursledarens favoriter.
För kvinnor i kjol är det bra att ha med extra nylonstrumpor om en maska går, tipsar Britt-Marie Strömberg. Och man kan bära en halsduk om man vill dölja en rodnande hals.
–Det skriftliga materialet till kursen är mycket bra, tycker cirkeldeltagaren Ann-Louise Persson, som arbetar på Vinnova. Det är några sidors koncentrat av sådant som det skrivs hela böcker om.
Kerstin Blyh har bara jobbat i ett och ett halvt år, och är inte så van att framträda inför andra.
–Den här kursen ger mig tillfälle att hålla föredrag i en »säker« miljö, säger hon. Jag fick inte plats här först, och funderade på att gå på Folkuniversitetet. Men de är väldigt dyra.
Både Ann-Louise Persson och Kerstin Blyh vill gå en skrivarkurs också. Det skulle de ha användning för på jobbet.
–Och en kurs om att skriva för webben. Tala om att vi vill ha det!
ST arrangerar varje år uppemot 200 utbildningar och seminarier för medlemmarna. De flesta är gratis. Ämnena spänner över ett brett fält: Facklig grundkurs, lönesättande samtal, försäkringar, pension, vardagsjuridik och konflikthantering är ofta förekommande teman.
–Utbildningar i arbetsmiljöfrågor är ständigt efterfrågade, berättar ST-ombudsmannen Lena Danås i Jönköping. Kurser om sådant som konflikthantering skulle vi kunna köra till döddagar! Folk vill fördjupa sig, och inte bara tala om rent praktiska frågor.
Vad som faktiskt ska komma med i utbildningskatalogerna bestäms numera av så kallade regionala råd, där lokala fackliga företrädare samtalar med ombudsmän från STs regionkontor. Varje ledamot representerar ett län, och har bakom sig länets utbildningsnätverk där flera arbetsplatser är företrädda. Den här organisationen är ganska ny, och länen har kommit olika långt.
Kö till kurserna i Jönköping
Det märks när rådet för STs region Syd möts för uppföljning och planering på Hotell Högland i Nässjö.
Regionchefen Mikael Sjöberg sitter ordförande och noterar direkt i datorn vad som hänt i länen under hösten. Listan för Jönköpings län blir betydligt längre än exempelvis Kalmar län.
–Det har varit svårt att engagera de förtroendevalda, och själv arbetar jag heltid på jobbet, suckar Alex Ajlec från Kalmar.
Hans heltidsjobb är på Ams, och flera av de tretton kring bordet kommer just från Arbetsmarknadsverket. Där, liksom på Försäkringskassan, finns av tradition ett starkt engagemang för facklig utbildning.
Monica Lager från studieförbundet Sensus
i Jönköping rapporterar att det är kö till alla
STs studiecirklar i länet. Det har varit kurser om lönesamtal, balans i livet, avtalsrörelsen 2007 och familjejuridik. Till juridikkursen kom över hundra anmälningar.
Elisabeth Töre, rådsföreträdare från Jönköping, säger att modellen med utbildningsnätverk har fungerat väldigt bra.
–Om vi har svårt att fylla platserna i en cirkel går vi snabbt ut med en förfrågan i nätverket, och det brukar ge resultat. Vi har inte behövt ställa in något arrangemang på grund av brist på deltagare.
Lena Danås påpekar att studiecirklarnas umgänge mellan människor från olika statliga arbetsplatser är värdefulla.
– Det skapar förståelse för andras situation, man får diskutera sina frågor och samtidigt vara någon annanstans.
Jönköpings län har också arrangerat studiebesök på olika arbetsplatser kombinerat med facklig information. Och så har man kört en kryddcirkel... Lena Danås, själv kryddentusiast, förekommer eventuella invändningar mot ämnet genom att tala om att man även tar upp fackliga frågor vid träffarna: STs organisation, varför man är med i facket, lönefrågor och fackliga värderingar.
Arbetsgivarens ansvar
–Deltagarna vill fortsätta med en matlagningskurs, med smalmat, berättar hon.
Däremot blir det diskussion om Jönköpings planer på en engelskkurs för receptionister och kundmottagare. Den som går får betala för kursen, men Kerstin Nilsson på Skatteverket tycker ändå att detta är yrkeskunskaper som arbetsgivaren har ett ansvar för.
–Vi borde som förbund ställa krav att arbetsgivaren utbildar sin personal, säger hon.
Arbetsgivare kan nog tänka sig att betala för deltagare från den egna arbetsplatsen, men de ordnar knappast en egen utbildning för en eller två personer, svarar Lena Danås.
–Och på detta vis får vi STs logga på utbildningen!
Mer facklig inriktning
sedan råden tog över
STs medlemsutbildningar anordnas sedan 2004 av regionala råd. Anställda ombudsmän har tagit över en stor del av det praktiska arbetet.
Fram till STs kongress 2003 hade förbundet distrikt som svarade för medlemsutbildningen. Distrikten hade under många år egen representation vid kongresserna.
– Distrikten var en maktfaktor. Det blev ett dubbelt inflytande, och det reagerade avdelningarna på, berättar ST-ombudsmannen Peter Söderman.
En annan orsak till att distrikten lades ned var att de ansågs leva lite vid sidan av förbundet. De bestämde själva över vilka utbildningar de skulle satsa på, och på en del håll handlade det mer om trivselaktiviteter än fackliga frågor.
Enligt Peter Söderman har utbildningarna nu fått en starkare facklig prägel och är bättre i fas med övrig facklig verksamhet. De förtroendevalda och kansliet jobbar närmare varandra.
Elisabeth Jonsson, studieorganisatör i avdelningsstyrelsen ST inom Posten och engagerad i Stockholms regionala råd, var med även på distriktens tid. Hon konstaterar att hennes roll i rådet inte ger de befogenheter hon hade i distriktet och att färre förtroendevalda nu jobbar med medlemsutbildningar. Å andra sidan behöver hon inte ägna hela sin fritid åt utskick, påminnelser och andra administrativa uppgifter. Sådant sköter antingen STs kansli eller studieförbundet Sensus.
– Det fungerar bra, tycker hon. Och nu planerar vi tillsammans både medlemsutbildning och utbildning för förtroendevalda.
Korta seminarier och studiecirklar utanför arbetstid går bäst i Stockholm. Men renodlat fackliga utbildningar är det svårt att locka deltagare till, säger Elisabeth Jonsson.
– Sådant ska de fackliga ombuden ta hand om, tycker många.
