»Medier påverkar mer än riksdagen«

Den som väntar sig några stora avslöjanden blir nog besviken.

När ST Press träffar Lars Danielsson inleder han med att förklara att varken han eller statsminister Göran Persson hade någon operativ roll i räddningsarbetet efter flodvågskatastrofen. Att han inte har ljugit för katastrofkommissionen och att han aldrig skämts över vad han gjorde den där ödesdigra dagen i december 2004 när tsunamin tog över 500 svenskars liv och dödade ytterligare tiotusentals människor.

–Jag tar på mig en del av ansvaret för att den svenska räddningsinsatsen inte kom igång tillräckligt snabbt. Men jag förstår inte varför jag blivit syndabocken, säger Lars Danielsson.

Inga uppgifter av Bildt

För närvarande jobbar han på utrikesdepartementet, UD. Men han har inte fått några egentliga arbetsuppgifter av sin nuvarande chef, utrikesminister Carl Bildt.

I dagarna avslutar Lars Danielsson en utredning om hur Sverige ska bli bättre på att påverka EUs biståndspolitik, ett uppdrag han fått av biståndsminister Gunilla Carlsson. Därefter är hans jobbkalender blank.

–Min önskan är att vara kvar som statstjänsteman. Jag har inga problem med att jobba och vara lojal tjänsteman under den här regeringen, förklarar Lars Danielsson.

Han tycker att det är slöseri att inte använda sig av hans kunskaper och internationella nätverk. Inte minst med tanke på att Sverige blir EUs ordförandeland hösten 2009.

Men om Carl Bildt framhärdar i att inte ge honom några arbetsuppgifter kommer han att se sig om efter andra jobb, säger han. Huruvida han redan har något på gång vill han inte avslöja.

Började hos Ingvar Carlsson

I skuggan av makten handlar inte bara om tiden efter tsunamin. I boken berättar Lars Danielsson om sitt yrkesliv som diplomat och som statssekreterare. Han arbetade först med statsminister Ingvar Carlsson, och var därefter Göran Perssons närmaste man.

Om Göran Persson säger han:

–Jag tycker att bilden av honom har blivit överdriven och ensidig. Han sägs vara en person som vill bestämma allt själv. Om något, är jag i stället kritisk till att han alltför ofta lät andra bestämma.

Framför allt tycker han att finansdepartementet, inte minst under Pär Nuders tid, fick för stort inflytande. Att omsorgen om landets finanser spelade en oproportionerligt stor roll i förhållande till sysselsättningen kan ha påverkat valresultatet, tror Lars Danielsson.

–Men jag är ju ingen valanalytiker, lägger han till.

Trots att boken heter I skuggan av makten upplever Lars Danielsson att han haft inflytande på svensk politik under åren i statsrådsberedningen. Han var ju också Regeringskansliets högste tjänsteman under fyra år och vissa ansåg att han i praktiken fungerade som EU-minister.

–Jag har gjort karriär genom att hålla mig i bakgrunden, förklarar han blygsamt.

Trivs som statstjänsteman

Och att vara med, men ändå inte synas så mycket utåt, har aldrig varit något problem för honom:

–Det är det inte om man trivs i statstjänstemannarollen. Jag deltog i en process där jag kunde komma med förslag och se till att frågor som jag ansvarade för blev belysta. Det kan ge stor tillfredställelse.

Som ansvarig för EU-frågor deltog han ofta i sammanhang där övriga länder företräddes av en minister. Bosse Ringholm gillade inte att åka till Bryssel under sin tid som EU-minister, enligt Lars Danielsson.

Det sägs ha funnits en konflikt mellan UD och statsrådsberedningen om var EU-frågorna skulle hanteras, men Lars Danielsson tycker inte att den bilden stämmer, utan menar att det varit en naturlig utveckling att frågorna mer och mer rört inrikespolitiken. Han säger att det fanns en del motsättningar under utrikesminister Anna Lindhs tid, men att de framför allt handlade om Mellanöstern.

Konsekvenser för familjen

De största förändringarna Lars Danielsson upplevt under sin tid på Regeringskansliet handlar om mediernas makt och om säkerhetsarrangemangen.

–Tyvärr påverkas politiken mer av vad som sker i medierna än i riksdagen, anser han.

På frågan hur han har klarat pressen att gå från att vara en inflytelserik, internationellt respekterad statstjänsteman till att bli utpekad som lögnare, svarar Lars Danielsson kort:

–Dåligt. Det har inte bara konsekvenser för mig, utan också för min familj och min omgivning.

I dag känns det fortfarande svårt, förklarar han utan att vilja ge sig in på några detaljer.

Att skriva en bok har inte bara gett honom möjlighet att ge sin version. Det har också haft en terapeutisk funktion.

–Jag har då och då fått förfrågningar om att skriva ner mina erfarenheter, men har föredragit att hålla mig i bakgrunden. Det jag har varit utsatt för har fått mig att ändra ståndpunkt. Så när Abbe Bonnier frågade om jag ville skriva en bok, svarade jag ja. Jag vill bland annat visa att mitt liv inte bara består av vad jag gjorde på annandagen 2004.

Känt sig utsatt för drev

I boken beskriver Lars Danielsson hur han känt sig utsatt för ett mediedrev. Enligt honom finns också ett politiskt drev som gärna samverkar med medierna.

–Jag lanserar inga konspirationsteorier, men många av Svenska Dagbladets artiklar byggde på anonyma källor med insyn i kriskommissionens arbete och ett par borgerliga politiker. Jag tycker att den journalist som får uppgifter anonymt borde ha en säkerhetsspärr och försöka värdera vad källan har för intresse av att lämna vissa uppgifter.

Det hela slutade med att Lars Danielsson tog ut innestående semester, »time out«, och kort före valet lämnade posten som statssekreterare på statsrådsberedningen för att jobba på UD.

Själv upplever han inte att han »offrades« eller att Göran Persson tog sin hand ifrån honom.

–Orsaken var att Göran Persson tre veckor före valet bara fick frågor om mig och inte kunde nå ut med sin politik.

Lars Danielssons egen förklaring till varför han blev så hårt åtgången är den negativa bilden av Göran Persson. Han menar att det finns ett Persson-hat som är nästan lika stort som det hat som riktades mot Olof Palme på hans tid. Men det var svårare att ge sig på Göran Persson än på hans statssekreterare.

–När konstitutionsutskottet förhörde Göran Persson var de nästan underdåniga, medan jag behandlades som något katten hade släpat in.

Lars Danielsson ger – naturligtvis – en helt annan bild av vad som hände efter tsunamin än den som framtonat i medierna.

Persson borde ha synts mer

Han betonar att ansvaret för en kris utomlands låg på UD, inte på statsrådsberedningen. Därför hade det inte någon större praktisk betydelse hur statsministern och han själv agerade på annandagen. Än mindre fanns anledning att rota i hans privatliv. Men Lars Danielsson håller med om att det hade varit bra om statsministern varit mer synlig under annandagen och dagarna därefter.

Vad gäller Lars Danielssons in- och utpasseringar på Regeringskansliet under annandagen påpekar han att vakterna förhördes först två år efter händelsen. Dessutom trodde sig en av dem komma ihåg att han träffat Lars Danielsson under annandagen.

Pratat med Sahlin

Lars Danielsson säger att han känt ett stort stöd från sina arbetskamrater på UD. Men det har inte märkts utåt.

–Kulturen på UD är att man stänger dörren innan man uttrycker sin åsikt.

Även kolleger från andra europeiska länder har uttalat sin sympati, berättar han.

Jag frågar om nuvarande s-ledaren Mona Sahlin, som själv tog time-out efter Tobleroneaffären, kunnat vara till någon hjälp.

–Ja, hon har sagt att det tog henne tio år att komma över det, säger Lars Danielsson med ett snett leende.