Mästare på japansk blomkonst
Boel Lindbergh, anställd vid UDs press-, informations- och kommunikationsenhet, ägnar det mesta av sin fritid åt ikebana, japansk blomsterkonst. I dag är hon »mästare av andra graden«.
Varför just japansk blomsterkonst?
–Jag har alltid varit konstnärligt intresserad och ikebana ger en strikt konstnärlig träning. När jag var på Östasiatiska museet 1985 såg jag ett foto av ett ikebana-arrangemang i en japansk bok och då kände jag: Det där måste jag göra! Först letade jag efter lärare i Sverige, men det fanns inte – däremot i Paris. Det passade bra eftersom jag jobbade på UD och fick en tjänst på svenska OECD-delegationen i Paris. En fransk ikebanalärare med högt renommé i Japan, Annik Gendrot, hade utställning och jag var där en lördag. På måndagen började jag hos henne.
Vad innebär det att vara »mästare av andra graden«?
–I min skola, Ohara, har vi fyra olika mästargrader med undergrader. Finast är mästare av första graden. Det kräver minst tio år till av kvalificerade studier för mig att nå dit, så jag får se... Jag går fortfarande i utbildning hos min franska lärare och jag reser regelbundet till Japan för att studera för de stora japanska mästarna.
Vad går ikebana ut på?
–Ikebana är en av de traditionella japanska konstformerna och har en historisk tradition, från 600-talet. Den har en tydlig symbolik som går ut på harmoni mellan himmel, jord och människa. Huvudgrenarna i ett arrangemang bygger på den harmonin. Växterna sätts på spikmatta eller arrangeras i hög vas. Varje gren eller blomma ska synas och får inte störas av någon annan linje. Ikebana har många skolor och uttryck men grundprincipen är densamma.
Vilka växter använder du?
–»Grenarna« kan vara av i stort sett vad som helst, men de ska ha vacker form. Det kan vara vindpinad tall, pil, sälg, al med kottar, vanliga snittblommor och blad eller ängsblommor och gräs.
Hur skiljer sig den japanska blomsterkonsten från vår?
–Den största skillnaden är att varje »element« i ett arrangemang har en tydlig, egen plats. Linjerna är viktiga. Även vattnet och luften är betydelsefulla delar i kompositionen. I Japan arbetar man mer med kontraster i färgerna medan vi i Europa väljer mer näraliggande nyanser när vi väljer ut växter.
Vad krävs?
–Förutom konstnärlighet – tålamod. Jag kan arbeta länge med att placera ett enda blad. Men tyvärr följer tålamodet inte med till arbetslivet, för där har jag inte samma uthållighet med en dator som inte fungerar. Jag lägger ner mellan 20 och 30 timmar i veckan på ikebana. Det är en otrolig avkoppling, en sorts meditation som relaterar till både material, form och färg. Det är mitt uttryck och min livsluft. Det kräver också att jag är ute mycket i naturen.
Kostar det bara tid?
–Nej, en förmögenhet! Under de 20 år jag hållit på har jag nog lagt ner mellan en halv och en miljon kronor på detta.
Vilken praktisk nytta har du av din blomsterkonst?
–Jag undervisar i ikebana och har haft utställningar –på Orrefors i Stockholm och med svenskt glas i Japan. Jag är också Ohara-skolans officiella representant i Sverige.