Margaretha skyddar Sverige – och högskolans anställda
Margaretha Bjerkner är ST-medlem, huvudskyddsombud och administratör på högskolan i Kalmar. På fritiden ägnar hon sig åt frivilligförsvaret där hon är kapten och stabsbefäl.
Vad gör du på högskolan på arbetstid?
–Vi har precis genomfört en omorganisation och allting har väl inte riktigt satt sig ännu. Jag sysslar med planering och inköp – men det mesta av arbetstiden går väl just nu till uppdraget som huvudskyddsombud.
Hur kom det sig att du engagerade dig i lottakåren?
–Det är av födsel och ohejdad vana – mormor var med och mamma har alltid varit med. Hon har fyllt 80 men är fortfarande med på kårmöten och sådant. Tidigare hörde jag till flygvapnet, men nu har det blivit hemvärnet. Vi sköter till exempel bevakning av olika föremål och anläggningar. Det kan vara elverk eller flygplatser som ska bevakas. Försvarsunderrättelse kan man väl kalla det för. Men i min funktion sitter jag mest på staben.
Hur många medlemmar har lottakåren?
–I hela landet är vi ungefär 15000. I Kalmar län är vi 800. Alla är förstås inte aktiva i försvarets tjänst, men de som är medlemmar är ju sådana som tror på vikten av ett frivilligförsvar. Frivilligförsvaret blir viktigare och viktigare. Och det handlar inte bara om att hjälpa försvaret, det är en samhällstjänst. Hemvärnet hjälper till med eftersök efter försvunna människor och bistår i samband med skogsbränder till exempel.
Hur mycket tid tror du att du ägnar åt lottakåren?
–Om man räknar på hela året blir det kanske 200 timmar. Det är kårverksamheten och hemvärnet. Och så utbildningarna. Det kanske blir ännu mer… Men jag har nytta av det i jobbet också. Ledarskapsutbildningar, krishantering, konflikthantering – sådant har man nytta av som huvudskyddsombud.
Vad tycker familjen om att du lägger så mycket tid på frivilligförsvaret?
–Jag är ensamstående. Ensamstående med bin. Jag har bin på kolonilotten där jag odlar allt som går att odla. Det finns få biodlare i dag så det tycker jag är spännande. Jag har en kupa och det tycker jag räcker. Förra året fick jag 75 kilo honung. Det tycker jag är rätt mycket – man får ge bort en del…